Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inrätta ett gemensamt fredscentrum i Sverige.
Inledning
Internationell fredsfrämjande verksamhet blir en allt viktigare
del i vår utrikespolitik. Det handlar om ett brett spektrum
åtgärder för att stabilisera krishärdar världen över. I dessa
medel ingår det vi traditionellt kallar fredsbevarande insatser
- övervakning av vapenstillestånd och liknande uppgifter.
Men begreppet rymmer betydligt vidare insatsmöjligheter,
såsom preventiv diplomati, medling, demokratibistånd och s
k fredsframtvingande verksamhet. Den senare innebär att det
internationella samfundet kan ingripa med våldsmakt för att
skydda civilbefolkning eller åstadkomma vapenvila.
De många formerna av fredsfrämjande verksamhet tyder på att den ökat i
betydelse, vilket också är fallet. Det hänger samman med delvis nya och
förändrade förutsättningar för den internationella politiken. Det kalla krigets
slut har ökat möjligheterna för det internationella samfundet att ingripa i
konflikthärdar världen över. Dessutom har konflikterna ändrat karaktär.
Konflikter är numera till allra största delen inomstatliga, och uppkommer
exempelvis p g a etniska eller religiösa motsättningar. Deras begränsade
omfattning hindrar dock inte att de kan få ytterst allvarliga återverkningar på
internationell stabilitet och säkerhet. Lokala och regionala konflikter kan lätt
sprida sig och hota internationell säkerhet. De utgör naturligtvis också enorma
tragedier i de länder som berörs.
Vi anser, trots sådana tragedier, att världsutvecklingen efter det kalla kriget
har öppnat nya och hoppingivande möjligheter till en säker och
människovärdig tillvaro för alla individer. Därför arbetar Kristdemokraterna
också för att tillföra utrikespolitiken ett starkare fokus på mänskliga
rättigheter. Målet måste vara att värna varje enskild människas säkerhet. Detta
är förklaringen till att internationella fredsfrämjande insatser måste utvecklas
och bli effektivare. Världssamfundet har en skyldighet att utnyttja de ökade
möjligheterna till konstruktiv internationell samverkan.
FN, EU, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och
NATO med flera internationella eller regionala organisationer har alla tagit
initiativ till att förbättra internationell samverkan inom krishantering och
konfliktförebyggande åtgärder. Insatserna i ett antal konflikter har uppdagat
bristande beredskap och samordningsförmåga.
Behov av effektivisering och
samordning
Sverige lägger redan idag ner ett stort arbete på att utveckla
samordningsformer för en effektiv krishantering. Idag är en
av de stora prioriteringarna att ge EU ett
krishanteringsinstrument för snabba och beslutsamma
insatser, en utveckling som Kristdemokraterna välkomnar.
Nationellt behöver Sverige bli ännu bättre på samordning av såväl militära
som civila resurser. Erfarenheterna från uppgifterna på Balkan har entydigt
visat att arbetet blir effektivare vid en samordning. Kristdemokraterna tror att
Sverige kan bli ett föregångsland inom fredsarbetet, genom att bli det land
som klarar av att överbrygga alla interna motsättningar och sätta ihop alla
bitar i det komplicerade konflikthanteringspusslet. Det gäller att skapa en
organisation som kan arbeta med helheten, omfattande forskning, planering,
rekrytering av personal, utbildning och träning, insatser, uppföljning,
värdering, analys och såväl intern som extern information.
Det handlar om att knyta ihop trådarna till en sammanhängande väv. I dag
är den internationella verksamheten spridd på en mängd aktörer, vilket i sig
skapar konflikter mellan de olika aktörerna. Vi kan bara erinra oss
svårigheterna att få Kosovostyrkan på plats. Rekryteringen görs i dag av ett
flertal inblandade aktörer. Planering och styrning görs också av alltför många
instanser. Finansieringskanalerna fungerar dåligt. Resultatet är alltför
långsamma ingripanden i situationer där snabbhet och effektivitet är absolut
avgörande. Det är visserligen inte fel i sig att många myndigheter är
involverade i arbetet - var och en har sin speciella kompetens att tillföra. Men
däremot måste samordningen öka.
Inrätta ett internationellt
fredscentrum i Sverige
Den internationella hjälpverksamheten får inte främst styras
av institutions-
bevarande hänsyn i Sverige, utan den bör vara målinriktad
och leda till kost-
nadseffektiva insatser.
Kristdemokraterna vill inrätta ett internationellt fredscentrum i Sverige för
en effektivare samordning av såväl insatser som förberedelser inför olika
internationella hjälpinsatser. Vi välkomnar varmt den offentliga utredning -
Att verka för fred, SOU 2000:74 - som nu lagt fram olika förslag i denna
riktning.
Kraftsamling och ökad samordning måste vara ledord i reformerna av våra
krishanteringsförmågor. Det nya fredscentret skulle kunna åstadkomma detta.
Gemensamma utbildningsresurser ger positiva effekter, genom att personalen
får en chans att lära från olika verksamhetsområden. Exempelvis kan
biståndsorganisationers kunskaper om ekonomisk och social utveckling vara
ett viktigt komplement till FN-soldaternas utbildning. Omvänt har
fredsstyrkorna mycket att lära ut till biståndsorganisationer. Ett viktigt
argument för större samordning är också att den personal Sverige sänder ut
till en mängd olika internationella uppdrag skulle omfattas av ett mer
enhetligt regelsystem för ersättning och stöd m m. Ytterligare ett argument är
att det kan bli lättare att ordna klara finansieringsvägar om de civila och
militära resurserna är organisatoriskt väl integrerade. Skapandet av ett
internationellt fredscentrum bör därför kombineras med en översyn av
finansieringen av Sveriges internationella insatser.
Slutligen är ett huvudargument för ett internationellt fredscentrum att det
skulle underlätta Sveriges kontakter med de internationella organisationer till
vilka vi förväntas bidra med personal och resurser för krishanteringsinsatser,
exempelvis EU.
Försvarsmaktens internationella centrum SWEDINT bör fortsätta att
utveckla den militära strukturomvandling som nu pågår, och som ska öka
förmågan att ta sig an uppdrag i samverkan med utländska militära styrkor. I
Kungsängen, dit SWEDINT skall omlokaliseras, bör verksamheten utvecklas
till att omfatta såväl förberedelser för civila som militära hjälpinsatser. Både
civila och militära myndigheter bör samlokaliseras till Kungsängen, inklusive
relevanta avdelningar av polisen och Räddningsverket. Trots att detta kan
innebära initiala kostnader och organisatoriska utmaningar, anser vi att
möjligheterna med och vinsterna av en samordning och samlokalisering är så
mycket större än eventuella problem.
Sida bör vara en av flera huvudaktörer vid ett internationellt fredscentrum.
Den personal som myndigheten idag rekryterar för internationellt arbete bör
utbildas vid centret. Samtidigt kan Sidas kompetens på ett antal områden
komma andra organisationer till del. Vi tror att det finns mycket att vinna på
större samverkan mellan biståndsverksamhet och den kapacitet som finns
inom det fredsfrämjande området.
Överhuvudtaget är det önskvärt att de olika organisationer som verkar för
fred och utveckling i världen samordnar sin verksamhet. Därför menar vi att
även frivilliga hjälporganisationer bör få en viktig roll i, och kunna utnyttja,
fredscentrets resurser. Kanske kan även näringslivet dra nytta av kontakter
med ett sådant kompetenscentrum.
Utbildning och annan verksamhet på ett internationellt fredscentrum bör
naturligtvis knytas till relevanta forskningsinstanser, som alltså bör vara
representerade på centret, exempelvis det internationella
fredsforskningsinstitutet SIPRI, IDEA m fl institutioner.