1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i
internationella forum aktivt skall stödja en lösning som bygger på att
Cypern är en stat med ett medborgarskap och en internationell röst och
skall bestå av två politiskt jämlika samhällen i en federation.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i
internationella forum aktivt skall verka för gradvis nedrustning av den
militära närvaron i Cypern med syfte att på sikt åstadkomma en
demilitarisering av ön.
Historik
Sedan 1974, då den grekiska juntan försökte genomföra en
fascistisk statskupp i Cypern vilken följdes av den turkiska
invasionen, har Cypern varit en delad ö. Turkisk militär
ockuperar än i dag 37 % av Cyperns territorium. Invasionen
ledde till att 200 000 cyprioter blev flyktingar i sitt eget land.
Sedan 1974 har också FN verkat för en lösning av problemen. Såväl
Makarios/Denk-tashöverenskommelsen 1977 som
Kyprianou/Denktash-överenskommelsen 1979 byggde på att staten Cypern
skulle omvandlas till en federal stat med två regioner. Enligt samma
överenskommelser skulle Cypern demilitariseras och fundamentala mänskliga
rättigheter respekteras.
Dessa överenskommelser har aldrig blivit verklighet, framför allt på grund
av Turkiets uttalade vilja att skapa en egen stat av de ockuperade områdena.
Utropandet av denna "stat" skedde också 1983. FN har vid ett flertal tillfällen
antagit resolutioner som utgår från en federal enstatslösning. Dock har
pressen på Natolandet Turkiet att acceptera FN-resolutionerna uteblivit.
Samtal pågår
Sedan december 1999 har samtal mellan ledarna för Cyperns
olika delar ägt rum på FN:s generalsekreterares initiativ.
Enligt FN:s resolutioner ska en lösning bygga på en federal,
demilitariserad stat med ett medborgarskap, en suveränitet
och en internationell representation. Grundläggande friheter
och mänskliga rättigheter ska respekteras.
Hittills talar ingenting för att den turkcypriotiska sidan är beredd att
förhandla på grundval av FN-resolutionerna. Tvärtom förespråkar den
turkcypriotiske ledaren, Rauf Denktash, erkännandet av en turkcypriotisk stat
och en konfederal lösning, vilket skulle innebära två separata, oberoende
stater med lösa förbindelser mellan sig.
Det internationella samfundet, FN, USA, Storbritannien och EU har inte
ansträngt sig för att klargöra för den turkcypriotiska sidan vad som bör utgöra
grunden för de pågående samtalen. I stället har de aktörer som kan utöva
inflytande i Ankara uppmuntrat diskussioner om en konfederal lösning, vilket
både strider mot internationell rätt, relevanta FN-resolutioner och gjorda
överenskommelser mellan grek- och turkcyprioter.
Sveriges ansvar
I detta läge är det viktigt att Sverige och EU står fast vid en
lösning för Cypernfrågan vilken utgår från en enstatslösning,
enligt de överenskommelser och ställningstaganden som
gjorts tidigare. Undfallenhet mot den turkcypriotiska
förhandlingstaktiken riskerar bara att leda till nya låsningar
vilka försvårar en lösning på flyktingproblem,
egendomsanspråk och familjeåterföreningar.
Det cypriotiska folket har utsatts för stora umbäranden, våld och
övergrepp. Förtvivlan växer sig allt starkare när en möjlig lösning skjuts på
framtiden. Samtidigt har kontakterna mellan de två samhällena i Cypern ökat.
Möten mellan politiska partier, kvinnoorganisationer, fackföreningar,
yrkesgrupper, ungdomar och andra cypriotiska medborgare från båda sidor
befrämjar en fredlig lösning och innebär att den folkliga opinionen för
meningsfulla förhandlingar ökar.
Riksdagen bör tillkännage för regeringen som sin mening att Sverige i
internationella fora ska stödja en lösning vilken bygger på att Cypern är en
stat med ett medborgarskap och en internationell röst vilken ska bestå av två
politiskt jämlika samhällen i en federation.
Riksdagen bör också tillkännage för regeringen som sin mening att Sverige
i internationella fora ska verka för gradvis nedrustning av den militära
närvaron i Cypern med syfte att på sikt åstadkomma en demilitarisering av
ön.
Sverige har tidigare aktivt stött FN-resolutionerna och den enstatslösning
som bl a förespråkas i gjorda överenskommelser mellan grek- och
turkcyprioter. Dock har Sveriges aktiva stöd alltmer tystnat i takt med att
Turkiet kommit närmare EU. Vänsterpartiet menar att det nu tvärtom behövs
en ökad politisk och diplomatisk aktivitet för att komma närmare en rättvis
lösning av Cypern-frågan.