1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i FN
skall driva frågan om att clusterbomber förbjuds i enlighet med
Ottawakonventionens regler.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige i FN
skall driva frågan om förbud mot depleted uranium i ammunition.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen
skall ge Försvarsmakten i uppdrag att svara för att varje soldat i Kosovo
skall få en kroppsburen dosimeter.1
4. Riksdagen begär att regeringen ger FOA i uppdrag att analysera de
internationella undersökningarna samt att forska kring effekterna och
riskerna med användningen av depleted uranium i ammunition.1
5.
1 Yrkandena 3 och 4 hänvisade till FöU
Förbud mot clusterbomber
Ottawakonventionen förbjuder användning av antipersonella
minor. Mer än 130 länder har signerat den och över 90 har
ratificerat detta för mänskligheten viktiga dokument.
Men det finns vissa brister i denna konvention. Det finns krigsmateriel
som uppför sig som och får effekter som antipersonella minor men som inte
inkluderas i förbudet. Under bombningarna av Kosovo fälldes clusterbomber
(splitterbomber) från Nato-planen. Vid detonation sprids projektiler åt alla
håll. Det militära motivet för att använda dem är att komma åt oskyddade
trupper som inte träffats av en direktprojektil. Den som fäller bomberna vill
begränsa de överlevande truppernas rörelsefrihet. Men ca 30 % av dem blir
blindgångare och dödliga för de civila som sedan skall bo och verka i området
efter kriget. De ser ut som gula läskedrycksburkar och väcker lätt barnens
nyfikenhet. En nyfikenhet som kan sluta med döden. Relativt lindrigt våld
som att sparka eller trampa på dem eller dra i "flärpen" med utlösningen får
dem att detonera. De fungerar alltså i princip som antipersonella minor men
är enligt Ottawakonventionen inte inräknade i förbudet. Dessa blindbomber
påverkar negativt möjligheten att återgå till ett normalt liv precis som
antipersonella minor. Dessutom uppträder de mer slumpmässigt då
clusterbomberna sprids okontrollerat med hjälp av bombflyg och ger samma
effekt.
Ottawakonventionen förbjuder, utöver användning, även lagring,
produktion och överföring av minor. Med tanke på hur blindgångarna till
clusterbomber fungerar på marken måste även clusterbomber inkluderas i
Ottawakonventionen.
Sverige borde i FN därför driva frågan att clusterbomber förbjuds i
enlighet med Ottawakonventionens regler. Detta bör ges regeringen till
känna.
Förbud mot depleted
uranium
Det är inte bara clusterbomber som släpps från bombplanen
under ett krig. Under Gulfkriget släpptes projektiler från
attackplan innehållande 700-800 ton depleted uranium (DU).
USA uppger siffran på mängden DU till 300 ton. DU har en
hög densitet och används i projektiler just för att det har
denna höga täthet och lättare tränger igenom pansaret i
stridsvagnar m.m. Men det används också i stridsvagnars
väggar för att ge ett högre skydd mot projektiler.
På en fråga i riksdagen 1999 svarar utrikesminister Anna Lindh att
experter säger att användningen av sådant uran i ammunition inte bedöms
innebära strålningsrisker eller större toxisk risk än tungmetaller som bly,
kvicksilver eller kadmium. Hon säger också på frågan om detta använts i
Kosovo, att Nato-högkvarteret förnekat att USA använt dessa ämnen. Det är
inte ovanligt att länder under krig förnekar vissa påstående. I detta fall finns
andra uppgifter som tyder på det motsatta. Att DU skulle vara lika farligt eller
ofarligt som bly eller andra tungmetaller stämmer inte enligt många forskare.
Man kan hålla en sådan ammunition i handen eller ha den hemma utan risk.
Det är riktigt. Men när den detonerar blir den farlig. I explosionsögonblicket
förvandlas uranet till uranoxid i ett stoff eller dimma. Om detta andas in
sprids det i kroppen. Via lungorna och matsmältningsapparaten sprids sedan
dessa partiklar och ger strålskador på olika vitala organ och ger olika symtom.
Det finns ett syndrom (GWI) som amerikanska och kanadensiska soldater,
som deltog i Gulfkriget, visar upp. Minnesförlust, sömnsvårigheter,
nervförgiftning, diarré, bronkit, eksem, inre blödningar och förstörda njurar är
en del av de sjukdomsbilder man ser. Dessutom har många missbildade barn
fötts vars fäder är krigsveteraner från Gulfkriget. Symtomen finns bara hos de
soldater och barn till de som varit inne i ökenstriderna. Inte hos de soldater
som befann sig på fartyg. Rapporter om stor ökning av cancerfall hos barn i
Irak som lever i närheten av krigsskådeplatsen har också noterats.
Många forskningsrapporter har redovisat både GWI-syndromet och den
kemiska effekten av DU. Även från svenska forskare. I en rapport från FOA
står det:
...vapen som innehåller utarmat uran eller annat radioaktivt material.
Sådant uran utnyttjas bland annat som projektil i pansarbrytande
ammunition, eftersom ämnet har ovanlig hög densitet och hållfasthet. Det
vill säga genomträngningsförmåga. Vid penetration tenderar uranet att
pulvriseras och explodera när partiklarna blandas med luften. Radioaktivt
stoff sprids därför i naturen. Trots att utarmat uran är betydligt mindre
radioaktivt än aktivt kan de stoffmoln som bildas ge upphov till en hel
del skador, både på människor (särskilt vid inandning) och miljö.
Efter krigsslutet finns dessa uranpartiklar kvar under
överskådlig tid. Halveringstiden för uran är mycket stor. Man
skulle kunna hävda att användning av dessa projektiler strider
mot Genèvekonventionen från 1949 och dess
tilläggsprotokoll som förbjuder krigsmateriel som ger svåra
miljöskador särskilt av varaktig natur.
Det finns ett intresse från militären och försvarsindustrin i USA att
använda DU på grund av att det är billigt och förbättrar projektilernas
genomslag betydligt. Men det finns ett humanitärt intresse att förbjuda det på
grund av effekterna på människor och miljö som går långt utanför den akuta
skadan och effekten som bomber ger och utanför området och tiden för kriget.
Med anledning av detta bör Sverige i FN driva frågan om förbud mot DU-
ammunition. Detta bör ges regeringen till känna.
Kontroll och forskning
Även om USA förnekat eller inte svarat på frågan om
huruvida man använt DU i samband med Natobombningarna
över Kosovo och Serbien förra året finns alltid risker. Vi
sänder svenska soldater till området. Dessutom finns
oskyddade civila som skall försöka starta ett nytt liv.
Försiktighet måste vara a och o i dessa sammanhang.
Med försvarets nya inriktning mot mer internationell verksamhet innebär
det att en svensk soldat kan vara ute i ett konfliktområde flera gånger.
Gruppen i Kosovo har med sig intensimetrar. Dessa används endast när man
misstänker att strålning kan finnas. Den är inte kopplad till en person utan
till
gruppen. Vilket betyder att enskilda soldater kan röra sig på områden som
inte kontrollerats av gruppens intensimeter. Den sammanlagda strålningen,
om DU används i bomber, kan bli farlig. Därför borde varje soldat få en
kroppsburen dosimeter (ett instrument för mätning av stråldoser). Med hjälp
av dosimetern kan den sammanlagda stråldosen kontrolleras.
Försvarsmakten bör därför, för de svenska soldaternas skydd, svara för att
de var och en får en kroppsburen dosimeter. Detta bör ges regeringen till
känna.
Regeringen borde ge FOA i uppdrag att analysera de internationella
undersökningar och rapporter som producerats i fråga om DU:s effekter och
risker. Dessutom bör FOA själv forska på området så att vi får en egen analys
av riskerna. Detta bör ges regeringen till känna.