Riksdagen begär att regeringen utreder behovet av utökade ekonomiska
resurser till den honorära konsulatverksamheten.
Motivering
Sverige har drygt 400 honorärkonsulat runtom i världen.
Efter att den överordnade utlandsmyndigheten gjort en
skälighetsbedömning kan ersättning för konsulär verksamhet
utgå för så kallade tjänsteutgifter (till exempel telefon, fax
och porto). Om verksamheten vid ett konsulat är omfattande
eller om det annars finns särskilda skäl, kan en konsul även
få ersättning för lön till biträde och hyra av
konsulatlokalerna (Föreskrifter för utrikesförvaltningen
2000:15, § 29).
Många honorärkonsuler bedriver endast en begränsad verksamhet mot en
reglerad kostnadsersättning. Det finns emellertid en kategori av dessa
konsuler som i tilltagande utsträckning fyller en allt mer omfattande funktion
som representanter för svenska intressen. I Europa gäller detta särskilt i
provinshuvudstäderna, exempelvis Edinburgh och Cardiff i Storbritannien,
där det numera finns valda församlingar och så kallade provinsregeringar.
Utanför Europa innebär det växande antalet länder (bland annat i
Centralasien) att det finns ett allt större antal huvudstäder världen över där
honorärkonsuler fyller en viktig funktion. En förutsättning för att Sveriges
intressen på många av dessa platser skall kunna tas till vara är att
honorärkonsuler avsätter mycket tid och, inte sällan, egna finansiella resurser.
Dessa konsuler är en central och kostnadseffektiv del av den svenska
utrikespolitiken och borde ersättas i enlighet med detta faktum.
Så görs inte i dag. Exempelvis ersätts honorärkonsuln i Edinburgh inte för
annat än någon mycket enstaka resa till ambassaden i London. Kostnaden för
ett biträde och hyra av lokaler betalas ur dennes egen ficka. Denna obetalda
konsul tar likt många andra konsuler emot ett ökande antal svenska officiella
delegationer, utnyttjar sitt stora kontaktnät och sin lokala kännedom till
förmån för svenska intressen. Om denna form av svensk utlandsrepresentation
skall kunna fortsätta krävs det bättre möjligheter än idag att erbjuda
honorärkonsulerna ersättning för verksamhetskostnader.
Till yttermera visso befinner sig utrikesförvaltningen i ett, enligt
budgetpropositionen, mycket kärvt budgetläge. Man har funnit det nödvändigt
att omvandla den officiella svenska utlandsrepresentationen på vissa platser
och detta omvandlingsarbete kan komma att utvidgas i ett fortsatt kärvt
budgetläge. Härav, och givet tidigare angivna skäl, torde den honorära
verksamheten öka i betydelse för den svenska utrikesförvaltningen och därför
är det av stor vikt att frågan blir utredd.