med anledning av prop. 2000/01:9 Exportkontroll m.m. av produkter med dubbla användningsområden
Innehållsförteckning
Förslag till
riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionens kapitel 3 anförs om riskerna med den militära utvecklingen i
EU och att, till följd av denna utveckling, Sveriges möjligheter att självt
besluta i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor och om vilka länder och
produkter som skall omfattas av exportkontroll minskar.
2. Riksdagen begär att regeringen redovisar för riksdagen hur
exportkontrollen av produkter med dubbla användningsområden
fungerar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionens kapitel 5.1 och 5.2 anförs om att den nya förordningen faktiskt
innebär begränsningar av medlemsländernas beslutanderätt.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionens kapitel 6.1 anförs om att en bestämmelse med krav på tillstånd
till införsel av biologiska produkter och kemikalier skall införas.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionens kapitel 6.2 anförs om att bestämmelsen om tillståndskrav för
tillhandahållande av produkter med dubbla användningsområden inte
skall avskaffas.
Inledning
I proposition 2000/01:9 Exportkontroll m.m. av produkter
med dubbla användningsområden föreslås en ny lag om
kontroll av produkter med dubbla användningsområden och
av tekniskt bistånd, som skall ersätta lagen (1997:397) om
strategiska produkter.
Miljöpartiet har en grundläggande kritik mot EU:s stora demokratiska
underskott. EG-kommissionen har ensamrätt att lägga lagförslag och har en
oerhörd makt. EU:s omfattande centralisering är ett strukturfel. Vi anser att
man bör överföra kompetens till medlemsländerna och helt skala bort sådana
politiska områden som löses bäst på nationell nivå.
I och med Amsterdamfördraget har utvecklingen inom den andra pelaren,
EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP), lett till att ländernas
vetorätt försvagats samtidigt som EU nu skapar ett gemensamt
utrikesdepartement och en gemensam EU-utrikesminister.
VEU, EU:s militära del, har nu kopplats till EU så att EU:s ministerråd kan
besluta om militära aktioner. Detta beslutades på toppmötet i Helsingfors och
efter det har vi kunnat se en utveckling som vi i Miljöpartiet varnade för för
länge sedan, nämligen en militarisering. Det finns nu bland annat beslut på en
gemensam insatsstyrka som omfattar 60 000 personer. EU ska enligt besluten
kunna agera självständigt utanför EU:s gränser, detta även om det inte finns
ett FN-mandat för en militär intervention. Det finns för övrigt också planer på
samarbete för att främja vapenexport utanför EU.
Utrikesutskottet konstaterade t.ex. i betänkandet 1999/2000:UU12
Krigsmaterielexporten 1998 och 1999 att det internationella samarbetet inom
försvarsindustrin ökar. Sverige deltar t.ex. i det så kallade Letter of Intent
(LOI), vilket är ett samarbete inom försvarsindustrin mellan sex av EU:s
länder. En sådan ökad samordning på försvarsindustrins område innebär att
de svenska kraven gällande export riskerar att urholkas. Faran finns att
materiel som tillverkas i flera av länderna köps via det land som har lägst krav
på exportrestriktioner. Det finns därigenom en påtaglig risk att vapen med
svenskt ursprung i än högre grad än i dag på detta sätt hamnar i krigförande
länder. Utskottet konstaterade vidare att de nuvarande reglerna när det gäller
helsvensk produktion skall behållas. Samverkan bygger dock på att
tillverkningen i större utsträckning skall vara gemensam. Svåra
gränsdragningsproblem kommer därför att uppstå, och regeringen borde satt
upp krav på gemensamma restriktiva exportregler innan samverkan inleddes.
Dessutom finns det en risk att alliansfriheten skadas till följd av samarbetet.
Utskottsmajoriteten hävdade också att slutanvändarintyg inte kan krävas då
detta skulle få negativa effekter på möjligheten att ha gemensam
försvarsindustri. Detta bekräftar ytterligare att frågan om försvarsindustriell
samverkan inte vägts mot vare sig nuvarande exportregler eller en urholkning
av alliansfriheten.
Kommissionen, med kommissionärsordförande Romano Prodi i spetsen, är
mycket tydlig med hur man vill ha den fortsatta utvecklingen av EU:s GUSP.
Prodi vill se ett gemensamt försvar.
I ljuset av allt detta framstår nuvarande förslag från regeringen om en ny
lag om exportkontroll m.m. av produkter med dubbla användningsområden
som ytterligare ett led i överflyttandet av beslut som typiskt sett bör höra
hemma inom medlemsländernas utrikes- och säkerhetspolitik. Regeringen
anger också att den nya förordningen innebär att utrymmet för och behovet av
nationell särreglering minskar, vilket för med sig omfattande ändringar i den
svenska lagstiftningen.
EG-domstolen har fastställt att gemenskapen har exklusiv behörighet i
fråga om exportkontroll av produkter med dubbla användningsområden.
Vidare skall, enligt artikel 11 i den nya förordningen, produktförteckningarna
som återfinns i bilagorna till förordningen uppdateras av rådet.
Sammantaget innebär detta att Sveriges möjligheter att självt besluta om
vilka produkter och länder som ska omfattas av exportkontroll successivt
minskar. Som vi ser det innebär regeringens lagförslag ytterligare
inskränkningar av Sveriges möjligheter att själva besluta i utrikes- och
säkerhetspolitiska frågor.
Regeringen redogör för Sveriges krigsmaterielexport i skrivelser till
riksdagen. I dessa skrivelser har även en redovisning av kontroll av produkter
med dubbla användningsområden funnits med. Miljöpartiet anser det vara av
yttersta vikt att det även i fortsättningen utförs någon form av uppföljning av
vad den nya lagstiftningen innebär för kontrollen av produkter med dubbla
användningsområden. Regeringen bör därför ges i uppdrag att regelbundet
redovisa hur exportkontrollen på detta område fungerar.
Nuvarande reglering
Produkter med dubbla användningsområden omfattas av
EG-rättens regler om varors fria rörlighet enligt artiklarna 28
och 29 i Fördraget om upprättande av Europeiska
gemenskapen (EG-fördraget). Vidare omfattas sådana
produkter av den gemensamma handelspolitiken enligt
artikel 133 i EG-fördraget. EG-domstolen har i två domar
fastställt att gemenskapen har exklusiv behörighet i fråga om
exportkontroll av produkter med dubbla
användningsområden. Enligt EG-domstolen medför varken
produkternas särskilda art eller det faktum att
kontrollåtgärderna vidtas med hänsyn till utrikespolitiska
intressen eller säkerhetsintressen att artikel 133 i EG-
fördraget inte skall vara tillämplig.
En för EG gemensam ordning för kontroll av export av dessa produkter
antogs med stöd av artikel 113 i EG-fördraget i dess lydelse för
Amsterdamfördraget den 19 december 1994 genom förordning (EG) nr
3381/94 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export av
varor med dubbla användningsområden. Förordningen trädde i kraft den 1
januari 1995 och började tillämpas den 1 juli 1995. Denna förordning syftar
till fri rörlighet för produkter med dubbla användningsområden inom EG samt
exportkontroll gentemot tredje land.
Förordningen innebär i huvudsak att tillstånd krävs till export av sådana
produkter som finns förtecknade i bilaga I till rådets beslut 94/942/GUSP av
den 19 december 1994 om den gemensamma åtgärden för kontroll av export
av varor med dubbla användningsområden. Detta beslut har antagits av rådet
inom ramen för GUSP på grundval av artikel J 3 i Fördraget om Europeiska
unionen (Unionsfördraget).
För krigsmateriel gäller enligt EG-fördraget vissa undantagsbestämmelser.
Enligt artikel 296 i EG-fördraget får medlemsstaterna vidta åtgärder som de
anser nödvändiga för att skydda sina väsentliga säkerhetsintressen i fråga om
tillverkning av eller handel med vapen, ammunition och krigsmateriel; sådana
åtgärder får dock inte försämra konkurrensvillkoren på den gemensamma
marknaden när det gäller varor som inte är avsedda speciellt för militära
ändamål.
Sverige har sedan lång tid tillbaka lagstiftning som reglerar utförsel av
såväl krigsmateriel som varor och teknik med dubbla användningsområden.
Regler om utförsel, dvs. export till tredje land och överföringar inom EG, av
varor och teknik med dubbla användningsområden finns i lagen (1998:397)
om strategiska produkter och förordningen (1998:400) om strategiska
produkter. Lagen kompletterar rådets förordning EG nr 3381/94.
En ny EG-förordning
Den 15 maj 1998 lade kommissionen fram ett förslag till en
ny förordning beträffande exportkontroll av varor och teknik
med dubbla användningsområden. Förslaget har lett till att
rådet den 22 maj 2000 fattade beslut om en ny förordning
(EG) nr 1334/2000 om upprättande av en
gemenskapsordning för kontroll av export av produkter och
teknik med dubbla användningsområden. Förordningen
trädde i kraft den 28 september 2000.
I likhet med rådets förordning (EG) nr 3381/94 är den rättsliga grunden för
den nya förordningen artikel 133 i EG-fördraget.
Enligt den tidigare gällande ordningen skulle frågan om vilka produkter
som omfattades av exportkontrollen beslutas inom ramen för GUSP.
Detsamma gäller de länder för vilka medlemsstaterna får tillämpa förenklade
tillståndsförfaranden och riktlinjer för tillståndsgivning. Enligt artikel 11 i
den
nya förordningen skall produktförteckningarna beslutas inom ramen för första
pelaren med stöd av artikel 122 i EG-fördraget. Bilagorna kommer att
uppdateras av rådet i enlighet med de relevanta skyldigheter och åtaganden
samt ändringar av dessa som varje medlemsstat godtagit som medlem i de
internationella icke-spridningsarrangemangen och överenskommelserna om
exportkontroll eller genom ratificering av relevanta internationella fördrag.
Inskränkningar av
medlemsländernas
beslutanderätt
Artikel 5
Artikel 5 i den nya förordningen ger en medlemsstat
möjlighet att förbjuda eller kräva tillstånd till export av
produkter med dubbla användningsområden som finns i
bilaga I av skäl som rör nationell säkerhet eller av hänsyn till
mänskliga rättigheter.
Tillämpningsområdet för bestämmelsen i den nya förordningen har
begränsats betydligt i förhållande till motsvarande artikel i rådets förordning
(EG) nr 3381/94, vilken utan begränsningar ger medlemsstaterna möjlighet att
förbjuda eller kräva tillstånd till export av produkter som inte finns i bilaga
I.
I svensk lagstiftning har också denna möjlighet utnyttjats i 7 § lagen om
strategiska produkter.
Det finns alltså inte någon möjlighet att förhindra export av produkter med
dubbla användningsområden som inte finns upptagna i bilaga I i den nya
förordningen om det inte motiveras av hänsyn till den allmänna säkerheten
eller de mänskliga rättigheterna.
På detta sätt inskränks successivt medlemsstaternas rätt att själva besluta
om när det skall krävas tillstånd till export av produkter med dubbla
användningsområden. Vilka inskränkningar av den nationella
beslutanderätten kommer nästa förordning på området att innehålla? Med
tanke på den militära utvecklingen inom EU som syftar till att bygga upp ett
gemensamt försvar kan man enligt vår uppfattning vara säker på att
ytterligare begränsningar av medlemsstaternas rörelsefrihet är ofrånkomlig.
Artikel 21
I artikel 21 regleras de fall där tillstånd krävs till
överföringar av produkter med dubbla användningsområden
inom gemenskapen. Tillstånd krävs enligt artikel 21.1 endast
för särskilt känsliga produkter som förtecknas i bilaga IV till
den nya förordningen.
I likhet med artikel 19.3 i rådet förordning (EG) nr 3381/94 innehåller
artikel 21.2 dock en undantagsregel enligt vilken en medlemsstat får kräva
tillstånd till överföring av produkter med dubbla användningsområden, om
vissa förutsättningar är uppfyllda vid tidpunkten för överföringen. Det gäller
fall då operatören vet att slutdestinationen för de berörda produkterna är
belägen utanför gemenskapen och det krävs tillstånd enligt artikel 3, 4 eller 5
i den nya förordningen till export av produkterna till den destinationen samt
att exporten inte har tillåtits genom ett generellt eller globalt tillstånd.
Sverige har i 8 § tredje stycke lagen om strategiska produkter utnyttjat den
givna möjligheten i artikel 19.3 i rådets förordning (EG) nr 3381/94 att införa
tillståndskrav vid överföringar inom EG för produkter med dubbla
användningsområden, för att kunna förhindra utförsel som strider mot
Sveriges utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiska intressen och som kan
innebära att svenska försvarsprodukter hamnar i krigförande länder eller
länder som inte respekterar de mänskliga rättigheterna.
Några nationella krav på tillstånd vid överföringar mellan medlemsstaterna
utöver det nämnda medges inte i den nya förordningen. Därför får inte heller
regeln i 8 § tredje stycket lagen om strategiska produkter någon motsvarighet
i den nya lagen.
Detta är alltså ytterligare ett exempel på hur man inom EU begränsar
medlemsländernas möjlighet att ha en egen utrikespolitik.
Brister i den föreslagna
lagstiftningen
Krav på tillstånd till införsel
Artikel 4.5 är en ny bestämmelse enligt vilken en
medlemsstat får anta eller behålla nationell lagstiftning om
tillståndskrav för export av produkter med dubbla
användningsområden utanför bilaga I om exportören har
anledning att misstänka att produkterna är eller kan vara
avsedda för någon av de användningar som anges i artikel
4.1. I den nuvarande lagen om strategiska produkter finns
inte någon motsvarande bestämmelse. Regeringen anser inte
heller att det finns skäl att införa en sådan bestämmelse.
Miljöpartiet anser däremot att Sverige i största möjliga utsträckning ska
behålla och/eller införa bestämmelser som ökar möjligheterna att begränsa
exporten av produkter med dubbla användningsområden och därmed
förhindra att Sverige bidrar till upprustning.
Tillhandahållande av produkter
med dubbla användningsområden
I 12 § lagen om strategiska produkter finns bestämmelser om
krav på tillstånd till tillhandahållande av strategiska
produkter. Med tillhandahållande förstås i lagen försäljning,
upplåtelse, utbjudande mot ersättning, lån, gåva eller
förmedling. Genomgående gäller att förfarandena avser
produkter som finns utanför Sverige. Så snart produkten
finns i Sverige gäller reglerna om utförsel. Bestämmelsen är
exempelvis tillämplig när en person avser att i Sverige
förmedla tillverkningsutrustning från ett land utanför
Sverige till annat.
Regeln anger att vissa produkter med dubbla användningsområden som
finns utom landet inte får här i landet och inte heller utom landet av svensk
myndighet, svenskt företag eller den som är bosatt eller stadigvarande vistas
här tillhandahållas utan tillstånd, om produkten inte får föras ut från Sverige
eller exporteras utan tillstånd enligt lagen om strategiska produkter eller
rådets förordning (EG) nr 3381/94.
Regeringen anser att bestämmelsen om tillståndskrav till tillhandahållande
är mycket svår att kontrollera och att den inte alls tillämpas i praktiken. Det
finns därför enligt regeringen ingen anledning att behålla bestämmelsen. Den
bör därför avskaffas.
Miljöpartiet anser dock, i likhet med remissinstansen Säkerhetspolisen, att
även om den praktiska tillämpningen av bestämmelsen är svår så kan det inte
uteslutas att redan förekomsten av bestämmelsen har en preventiv effekt. Ett
avskaffande av regeln kan komma att medföra att Sverige blir bas för
förmedlingsverksamhet av produkter med dubbla användningsområden.
Miljöpartiet anser mot bakgrund härav att bestämmelsen inte skall avskaffas.