med anledning av prop. 2000/01:9 Exportkontroll m.m. av produkter med dubbla användningsområden
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen beslutar om sådan ändring i Förslag till lag om kontroll av
produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, att
tillståndsgivningen när det gäller införsel i landet av vissa kemiska och
biologiska produkter bevaras.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att Sverige inte
skall ansluta sig till gemenskapens generella exporttillstånd nr EU 001.
3. Riksdagen beslutar om sådan ändring i Förslag till lag om kontroll av
produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt bistånd, att
regeringen får möjlighet att ingripa i ärenden som är av principiell
betydelse eller av särskild vikt.
Motivering
Den svenska regeringen har i olika sammanhang med viss
emfas framställt restriktionerna för den svenska exporten
som de hårdaste i världen. Enligt svensk lag är export av
krigsmateriel generellt sett förbjuden. Den export som
likafullt förekommit är sålunda undantag från detta generella
förbud. Man kan ha olika åsikter om den svenska
krigsmaterielexporten. För vår del har vi länge ansett att de
svenska riktlinjerna är så elastiska att den export som
framställts som undantag snarare förvandlats till regel.
Huvudmotiveringen för de svenska restriktionerna när det gäller Sveriges
krigsmaterielexport har enligt vår uppfattning, vilken vi tror att en stor del
av
vårt lands befolkning delar, varit att förhindra att de materiel som exporteras
skulle komma till användning i blodiga konflikter, utgöra ett militärt stöd till
diktaturer i olika delar av världen m.m. Vi och många andra har uppfattat det
som att restriktionerna var en produkt av humanistiska värderingar; att
motiveringen för dem var av etiskt och moraliskt slag.
I dag är detta inte lika klart. Inte om man läser regeringens proposition
2000/01:9 Exportkontroll m.m. av produkter med dubbla
användningsområden. Där skriver regeringen nämligen, med anledning av
den svenska anpassningen till EU:s bestämmelser angående exporten av s.k.
dual-use-produkter:
Kommissionen menade därför att den nuvarande ordningen måste
förenklas och stärkas för att se till att Europa får en effektiv och
hanterbar exportkontrollordning, som stöder politiken för icke-spridning
utan att snedvrida konkurrensen mellan exportörer. (s. 19)
Utan tvekan kan detta tolkas som att det är konkurrensen de
europeiska exportörerna emellan som är det viktigaste när
det gäller hanteringen av s.k. dual-use-produkter. Om
regeringen avsett något annat borde den utryckt sig
annorlunda - framför allt klarare. Nu framstår det som att
ekonomiska teknikaliteter är viktigare än de etiska och
moraliska värderingar som skall ligga till grund för exporten
av s.k. dual-use-produkter.
Införsel av kemiska och
biologiska s.k. dual-use-
produkter
Regeringen skriver vidare på sidan 43-45 om
tillståndsgivningen när det gäller införsel av kemiska och
biologiska dual-use-produkter att "Kravet på tillstånd till
införsel i landet av vissa kemiska och biologiska produkter i
13 § lagen om strategiska produkter avskaffas". Regeringens
argumentation för att ta bort denna bestämmelse är:
- att den tillkom innan Sverige blev medlem av EU och innan Sverige anslöt
sig till FN:s konvention om kemiska vapen,
- att sådan införsel är svår att kontrollera,
- att den inte tillämpas i praktiken.
Det sistnämnda torde innebära att det inte föreligger någon
kontroll av införsel av s.k. dual-use-produkter, vilket
omedelbart leder fram till frågan hur man då kan veta att en
sådan kontroll är "svår". Att Sverige är medlem av EU och
anslutit till en FN-konvention om kemiska vapen torde
knappast vara något konkret hinder för införsel av denna typ
av s.k. dual-use-produkter.
Anmärkningsvärt är att Inspektionen för strategiska produkter (ISP) anser
att denna bestämmelse kan tas bort samtidigt som den svenska
säkerhetspolisen anser motsatsen.
Avskaffandet av kravet på tillstånd till införsel av vissa kemiska och
biologiska produkter enligt 13 § lagen om strategiska produkter rimmar
dessutom illa med vad regeringen skriver om Tullverkets möjligheter att
bekämpa smuggling. Regeringen skriver:
Straffbestämmelserna har arbetats om för att överensstämma med
straffbestämmelserna i den föreslagna smugglingslagen. I promemorians
förslag fanns inte reglerna om förverkande och möjligheterna för
Tullverket att bedriva förundersökningar och användande av
tvångsmedel.
En del av regeringens argumentation för avskaffandet av
införselbestämmelserna består i svårigheter när det gällde
kontrollen. Med dessa ökade befogenheter, vilka rimligen
också bör följas av ökade resurser, borde logiskt sett de
svårigheter som anges i propositionen vara undanröjda.
Vänsterpartiet ställer sig i denna del tveksamt till de föreslagna
förändringarna av bestämmelserna angående införseln av s.k. dual-use-
produkter till Sverige.
Riksdagen bör begära förslag från regeringen om ändring i denna del i
Förslag till lag om produkter med dubbla användningsområden och av
tekniskt bistånd.
Inga generella tillstånd
I regeringens proposition vill man ge ett generellt tillstånd
för export av s.k. dual-use-produkter till länder utanför EU
såsom Australien, USA, Japan, Kanada, Nya Zeeland,
Norge, Polen, Schweiz, Tjeckien, och Ungern (s. 252). Hur
stabila de politiska förhållandena i dag än kan tyckas vara,
kommer de inte att vara för evigt. Vi som genomlevt det
senaste decenniets genomgripande politiska händelser där
hela världsordningen radikalt förändrats - förändringar som
ännu inte är avslutade - borde ha lärt oss att man bör avstå
från alltför vittgående generella löften i så känsliga frågor
som krigsmaterielexport och export av s.k. dual-use-
produkter. Vänsterpartiet anser därför att Sverige i denna del
inte skall ansluta sig till gemenskapens generella
exporttillstånd nr EU 001. Detta anser vi att riksdagen bör ge
regeringen till känna.
Regeringens ansvar
I 4 § i förslaget till lagtext (s. 6) står att läsa:
En myndighet skall med eget yttrande lämna över ett ärende till
regeringens prövning, om ärendet har principiell betydelse eller annars är
av särskild vikt.
Denna formulering är klart antidemokratisk, i det att den
medför att en regering kan undandra sig ansvaret för
myndigheters handläggning av viktiga ärenden. Det kommer
an på myndigheten att avgöra vad som är av principiell
betydelse eller av särskild vikt. Regeringen kan själv inte
ingripa. Ärenden som den svenska riksdagen anser viktiga,
men som inte betraktas som viktiga av den myndighet som
handlägger ärendet, kan därför inte behandlas av Sveriges
folkvalda samtidigt som den svenska regeringen både
berövas och undgår ansvar för vad som händer.
Vänsterpartiet menar att regeringen bör ha möjlighet att
ingripa i ärenden som är av principiell betydelse eller av
särskild vikt och därmed inför riksdagen åläggas ansvar för
vad som inträffat. Riksdagen bör begära förslag från
regeringen om ändring i denna del av 4 § i Förslag till lag
om produkter med dubbla användningsområden och av
tekniskt bistånd.
Remissinstanser
Regeringens propositioner torde inte bara vara något för
särskilt berörda institutioner och myndigheter. I princip är de
angelägenheter som även berör vissa, ibland stora delar av
Sveriges befolkning. Alla kan dock inte rådfrågas. Därför
har man ett remissförfarande. Det är brukligt att folkrörelser
återfinns bland remissinstanserna. När det gäller regeringens
proposition om s.k. dual-use-produkter (2000/01:9) finns
ingen sådan organisation bland remissinstanserna. Svenska
freds- och skiljedomsföreningen och Kristna fredsrörelsen är
exempel på två stora folkliga organisationer med särskilt
intresse för och goda kunskaper i de frågor regeringens
proposition 2000/01:9 handlar om. Vänsterpartiet anser
därför att regeringen borde rådfrågat bl.a. dessa
organisationer om vad de anser i fråga om exporten av
produkter med dubbla användningsområden och av tekniskt
bistånd.