Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lagstiftning för att möjliggöra kommunala miljöstyrande
trängselavgifter på vägtrafik.
Motivering
Möjlighet att ha och använda bil är för många en symbol och ett praktiskt
verktyg för frihet. Bilismen har för vanligt folk gett oanade möjligheter
att resa både långt och i grannskapet. Framför allt för familjer ges
möjlighet till besparingar och livskvalitet som tidigare inte varit möjlig.
Genom att storhandla sparar föräldrar tid och pengar. Hela familjen kan
besöka släktingar och vänner, även i de fall där kollektivtrafiken inte
fungerar optimalt.
Tyvärr skapar bilismen också problem. Varje år dödas hundratals
människor i trafiken. Förbränning av fossila bränslen leder till ökade
koldioxidutsläpp och i förlängningen global uppvärmning genom den
välkända växthuseffekten.
I storstadsområden uppstår andra problem. I takt med att katalytisk
avgasrening har blivit standard har fokus förflyttats från dålig luft till
problem
med buller och trängsel som skapas när för många bilar finns på samma ställe.
Våra stadskärnor är inte byggda för att rymma den biltrafik som idag
trafikerar våra stadsgator. I våra förorter är trängseln, tack vare modern
stadsplanering, mindre i själva bostadskvarteren. Istället förflyttas problemen
till trafiklederna som under rusningstid oftast är totalt igenkorkade med
trafik.
Byggande av nya trafikleder är en nödvändighet för städer och samhällen som
växer. Däremot är de flesta överens om att enbart fler och bredare vägar inte
kan lösa trängselproblem i storstäder.
Under senare år har det, i takt med att problemen växt, blivit allt mer
uppenbart att trafiken måste ses i sin helhet. Det är inte möjligt att behandla
frågor om vägtrafik och järnvägstrafik för sig. Behov för kollektivtrafik och
privatbilism måste lösas tillsammans. Samhällets transporter är ett integrerat
system där de enskilda delarna är beroende av varandra. Ett väl utbyggt nät av
kollektivtrafik är en förutsättning för att våra storstäder alls ska kunna växa.
Med kollektivtrafiken som stam för persontransporterna i storstäderna utgör
privatbilismen ett nödvändigt och värdefullt komplement.
Men den teorin stämmer av olika skäl inte alltid med verkligheten. Särskilt
i Stockholms innerstad är det tydligt att trängseln, trots en utbyggd
kollektivtrafik, hotar förutsättningarna för långsiktig tillväxt och hälsa. I
bilköerna fastnar nyttotrafik och transporter som fördyrar och försvårar för
företag att bedriva konkurrenskraftig verksamhet. Ytor som varit avsedda för
människor används som parkeringsplatser. Stadens själ göms bakom bilar och
avgaser.
En dellösning på problem med extrem trafikträngsel av den typ som
Stockholm genomlider idag är att införa system med miljöstyrande
trängselavgifter. Den moderna tekniken ger möjlighet till en mycket flexibel
utformning av ett sådant system. Exempelvis kan man sätta olika avgifter för
olika stadsdelar och till och med gator. Avgifterna kan också variera över
dygnet. Det blir därmed möjligt att styra över trafiken från känsliga och
belastade gator och att bättre sprida ut trafiken över dygnets timmar.
Tekniken medger också automatisk debitering av avgifterna. Att införa ett
system innebär inte större fysiska ingrepp i miljön än vad exempelvis
basstationer till mobiltelefonin kräver.
Ett system med trängselavgifter i storstäder ersätter inte kontinueliga
investeringar i infrastruktur. Men i vissa områden finns det inte fysiska
möjligheter att ta emot mer biltrafik, och då kommer trängselavgifter till som
ytterligare ett verktyg.
Beslut att införa trängselavgifter ska ske på kommunal nivå eller i
samarbete mellan flera kommuner. Avgifternas syfte ska vara att lösa de
specifika miljö- och trängselproblem som finns lokalt. Riksdagens roll är att
genom lagstiftning möjliggöra för kommuner att införa trängselavgifter.
Lagstiftningen måste utformas för att ge maximal flexibilitet för lokala
förutsättningar.
Trängselavgifter ska inte vara ett verktyg för att lösa nationella eller
globala miljöproblem relaterade till biltrafiken, som t ex utsläpp av koldioxid.
Sådana nationella problem och åtaganden ska lösas med medel på nationell
nivå.
Intäkterna från trängselavgifter ska föras tillbaka till investeringar i den
integrerade trafikapparaten. Därmed ges nya möjligheter att lösa problem med
kapacitetsbrist i kollektivtrafik och på trafikleder. Eftersom intäkternas
användande inte är bundna till specifika trafikslag eller projekt är det möjligt
att göra de investeringar som utifrån lokala förutsättningar ger optimal
utdelning i form av bättre framkomlighet för trafikanter och varutransporter.
Med de ytterligare verktyg som ekonomiska styrmedel och ökade
investeringar ger är det möjligt att lösa storstädernas trafikproblem utifrån
ett
integrerat helhetsperspektiv.