Riksdagen begär att regeringen tillsätter en klarläggande utredning av
Öresundsbrons ekonomi.
Motivering
Under början av hösten 2000 har det visat sig att Öresundsbron inte alls
har fått den trafikvolym som krävs för att brons finansiering ska kunna
garanteras. Mediarapporterna talar sitt tydliga språk. Det tyska
veckomagasinet Der Spiegel noterar till exempel det dystra läget i en
artikel under rubriken "flopp över Öresund". Andra tidningar skriver om
fiasko för Öresundsbron. Framför allt den tunga lastbilstrafiken har
undvikit Öresundsbron eftersom den innebär en omväg och en ökad
kostnad för åkerierna. Men även personbilstrafiken på bron har blivit
avsevärt lägre än prognosticerat.
När bron beslutades var en av utgångspunkterna att bron skulle vara
självfinansierande, dvs. att trafiken över bron skulle betala för brobygget
genom avgifter. Dessa avgifter skulle dessutom sättas så att de inte på ett
orättfärdigt sätt skulle konkurrera med färjetrafiken Helsingborg-Helsingör.
Principen om finansiering av bron enbart genom trafikavgifter har redan
övergivits, dels genom att statsmakterna fördelat avgiften för järnvägstrafiken
över bron på alla tågtrafikanter i hela landet genom en särskild höjning av
banavgiften, dels genom att staten fått gå in och täcka förluster i Svedab för
att förhindra en likvidation av detta ägarbolag.
Förre kommunikationsminister Georg Andersson betecknar
Öresundsbroavgiften på järnvägen som "obegriplig och mycket besvärande" i
tidningsintervjuer (exempelvis Västerbottningen 24 augusti), med tanke på att
han inför brobeslutet i många debatter försäkrat att trafiken i övriga landet
inte skulle drabbas om det blev en Öresundsbro.
Nu hotas dessutom statskassan av ytterligare utgifter genom att
trafikvolymerna inte alls motsvarar de prognoser som ligger till grund för den
ekonomiska kalkylen. Det visar sig nu att trafikvolymen blivit bara omkring
hälften av den volym som behövs för att klara en finansiering av bron.
Vi står nu inför en situation där man blir tvungen att endera finansiera en
stor del av brokostnaden genom ytterligare statliga tillskott eller uttaxering
av
avgifter i hela landet, eller blir tvungen att försöka öka trafikvolymen genom
att sänka priserna, vilket i sin tur har negativa effekter på miljön, och
dessutom innebär en otillbörlig konkurrens med färjetrafiken i strid med det
avtal som ingåtts.
Även med en prissänkning på bron är det tveksamt om man kan stimulera
fram trafikvolymer som inte uppkommer idag. Om inte volymen ökar kraftigt
vid en prissänkning kommer man att ha fortsatt stora ekonomiska problem.
Centerpartiet varnade före brobeslutet för att denna situation skulle komma
att uppstå. Centerpartiet motsatte sig som bekant byggandet av Öresundsbron,
både av ekonomiska skäl och av miljöskäl. Hur man nu än förfar med
Öresundsbrons finansiering är det troligt att skattebetalarna i slutändan får
stå
för huvuddelen av finansieringen.
Det är nödvändigt att riksdagen nu tar initiativ till att det genomförs en
klarläggande utredning av Öresundsbrons ekonomi, så att allmänheten snabbt
får en klar och ärlig bild av hur bron ska bekostas.