Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring i
postlagen i syfte att stärka Post- och telestyrelsens roll i
konkurrensfrågor.
Motivering
Under lång tid har det endast funnits ett företag som distribuerat all post.
Sedan avregleringen av postmarknaden har ett antal nya företag etablerat
sig på marknaden, varav de flesta är små enmansföretag. Resultatet är
dock att de övriga operatörerna endast har ca 5 % av marknaden. Posten
har fortfarande 95 %.
En förklaring, som delvis hänger ihop med den första, är att Posten inte har
agerat i enlighet med konkurrenslagen vid flera tillfällen. Nu finns dock inga
ärenden registrerade hos Konkurrensverket. Ytterligare en förklaring är att
tillgången till den postala infrastrukturen - postboxar, adressändringar,
eftersändning av post och postnummersystemet - har varit på villkor som
varit långt ifrån konkurrensneutrala. Detta har delvis korrigerats genom det
beslut riksdagen fattade i juni 1999, delvis emot regeringens önskan.
Den idag troligen viktigaste förklaringen till den bristande konkurrensen
på postområdet är att Post- och telestyrelsen har ett så begränsat uppdrag vad
gäller konkurrensfrågor, särskilt om en jämförelse görs med telemarknaden.
Detta är något som måste åtgärdas.
I andra länder har ofta sektorsmyndigheten på området ett ansvar även för
konkurrensfrågor. Detta är naturligt med tanke på att det just är
sektorsmyndigheten som besitter sakkompetensen på respektive område. I
Sverige är det Post- och telestyrelsens sakkunskap som behöver utnyttjas i
större utsträckning än idag. Det är svårt att på något exakt sätt ange hur
viktig
denna fråga är. Men det är enkelt att begripa att för de små postoperatörerna
som ofta är enmansföretagare är det av yttersta vikt att konkurrensen fungerar
på ett juste sätt. Det är också viktigt att konkurrensbrott beivras och åtgärdas
med stor snabbhet eftersom de små postoperatörerna i annat fall kommer att
gå i konkurs p.g.a. bristande ekonomiska resurser. Den kommunala
upphandlingen av postdistribution är viktig för dessa och när denna
upphandling inte handläggs på ett korrekt sätt blir det stora problem. Detta är
en förklaring till att antalet postoperatörer minskat från ca 80 till 50 stycken
på ett år.
Post- och telestyrelsen kan naturligen följa marknaden närmare och agera
snabbare än Konkurrensverket. Post- och telestyrelsen har en skyldighet i
telelagen att främja konkurrensen. Det finns inget särskilt skäl för varför
motsvarande skyldighet inte finns i postlagen. Den svaga utvecklingen av
konkurrenssituationen har om något visat att en sådan förändring av postlagen
är viktig.