Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att en översyn av
färdtjänstlagen skall göras.
Motivering
Den nya lagen om färdtjänst har nu varit i kraft i snart två år. Det är
uppenbart att det behövs en översyn av lagen. Många upplever att
färdtjänsten idag handlar mer om en teknik, en trafikfråga om hur man på
billigaste och effektivaste sätt tar en person från punkt A till punkt B. Den
handikappade personen och dennes rätt att få hjälp med att leva sitt liv på
bästa sätt tycks inte vara det viktigaste.
Färdtjänsten fungerar mycket olika i Sveriges olika kommuner. Trots att
det kommunala självstyret är mycket viktigt måste det ändå vara så att
personer måste kunna röra sig på någorlunda jämförbara villkor i hela landet.
Finns det tolkningsproblem i lagen så måste dessa i möjligaste mån
förtydligas. Vardagen måste fungera och gör det även för många
handikappade om de får den hjälp de behöver.
Färdtjänsten måste fungera med människornas bästa som främsta målet.
Behöver t.ex. en synskadad hjälp av en ledsagare måste även den personen
kunna åka med i samma fordon som den hjälpbehövande. Eller det kan gälla
en handikappad förälder med småbarn. Det borde vara naturligt att de små
kan följa med på resan utan extra kostnader - det är ju möjligt när det gäller
allmänna kommunikationer.
Ofta tycks det också vara så att för de flesta så är en handikappad person
detsamma som en äldre sjuk person. Det kan vara det, men oftast är det en
frisk person, kvinna eller man, ung som gammal som fungerar mycket bra i
samhället med rätt hjälp.
Ungdomar studerar ofta på annan ort än i sin hemort och kan då inte
utnyttja färdtjänsten där automatiskt utan måste lita till att hemkommunen har
ett system för färdtjänst i annan kommun. Denna typ av system är inte
obligatoriskt enligt nuvarande lag.
Det finns idag på många håll en onödig byråkrati och ett beställningssy-
stem som hindrar handikappade från att företa spontana resor eftersom man i
mycket god tid måste planera sitt resande. Något dylikt skulle vi som inte är
handikappade aldrig finna oss i.
Många kommuner har också en mycket restriktiv tillämpning av hur
många resor som får företas samt på vilken tid på dygnet som man har rätt att
åka med färdtjänsten. Det är inte tillfredsställande eftersom färdtjänsten måste
var ett hjälpmedel för handikappade personer att kunna leva ett fullvärdigt liv.