Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om
behovet av en utredning av färdtjänstlagen.
Motivet till mitt förslag
Den nya lagen om färdtjänst har nu varit i kraft i snart tre år. Man kan
redan nu se vissa problem, som har uppstått sedan den nya lagen trädde i
kraft.
Det har till exempel blivit betydligt svårare än tidigare att få rätt till
ledsagare inom färdtjänsten. Detta är ett problem för många grupper av
funktionshindrade, exempelvis synskadade och svårt funktionshindrade. Ett
annat exempel är att de som studerar på annan ort än sin hemort inte kan
använda färdtjänsten där eftersom det är folkbokföringskommunen som är
ansvarig. Det visar sig att andelen äldre kvinnor som beviljas färdtjänst är
påtagligt lägre än andelen män.
Inom Svenska Kommunförbundet pågår en undersökning för att ta reda på
vad som hänt med färdtjänsten sedan den nya lagstiftningen trädde i kraft.
Regeringen beslöt i november 1998 att uppdra åt Vägverket, Statens
Järnvägar, Banverket, Kommunikationsforskningsberedningen, Sjöfartsverket
och Luftfartsverket att genomföra en utvärdering av handikappolitiken inom
transportområdet och där särskilt uppmärksamma kollektivtrafik och
färdtjänst. En delredovisning lämnades i maj 1999 och utredningen skall vara
klar senast 31 december 2001.
I delrapporten finns ingenting om de äldres problem. Rapporten handlar
om utebliven färdtjänst, långa väntetider, långa färdvägar på grund av
samåkning och bristande hjälp att komma från fordonet till
bostaden/mottagningen.
Det finns starka skäl att tillsätta en parlamentarisk utredning med uppdrag
att förändra färdtjänstlagen och undanröja ovan beskrivna brister.