Riksdagen begär att regeringen snarast utvärderar hur lagen om ökad
konkurrens på mobiltelemarknaden har påverkat utbyggnaden av
mobiltelenätet i glesbygden och hur den regionala balansen för
telekommunikationer skall uppnås i enlighet med vad som i motionen
anförs.
Bakgrund
Användningen av mobiltelefoner i Sverige ökar kraftigt.
Antalet abonnemang fortsätter att växa och 1999 fanns det
drygt 5,1 miljoner abonnemang. Detta är en ökning med
25 % från föregående år. Telia är fortfarande den största
operatören med 51,5 % följt av Tele2/Comviq med 32 % och
Europolitan med 16,5 % (1999).
För att öka konkurrensen och få in fler operatörer på mobiltelefoniområdet
överlämnade regeringen i slutet av januari en proposition, Ökad konkurrens
på mobiltelemarknaden (prop.1999/2000:57), till riksdagen. Innebörden i
propositionen var att det infördes en skyldighet för de tre tillståndshavarna av
mobilnät att i den mån det fanns tillgänglig kapacitet, upplåta nätkapacitet
till
andra operatörer. Genom åtgärden ville regeringen bryta kopplingen mellan
nätbyggnad och mobilteleutbudet samtidigt som detta skulle medföra bättre
konkurrens och större valfrihet för människorna. Riksdagen antog förslaget
och lagen trädde i kraft den 1 maj 2000 (bet. 1999/2000:TU8, rskr.
1999/2000:189). Detta var bra och det har fått till följd att fler aktörer på
mobiltelefonimarknaden har kommit till, och samtidigt har priset på
mobiltelefoni sjunkit.
En av de viktigaste frågorna i proposition Ökad konkurrens på
mobiltelemarknaden var hur det nya lagförslaget skulle påverka viljan att
fortsätta investera även i de delar av landet som saknade mobiltelenät. Det
fanns remissinstanser som påpekade att det finns en risk att en minskad
investeringsvilja kommer att drabba utbyggnaden av infrastruktur i glesbygd.
Regeringen och riksdagen fann inte detta troligt utan ansåg att fler aktörer
med ett större utbud av tjänster skulle medföra att efterfrågan på
nätutbyggnad skulle öka. Regeringen fastslog också att en viktig
utgångspunkt var att telekommunikationerna skall bidra till regional balans.
Regeringen sade vidare i propositionen att man noga kommer att följa
utvecklingen.
Förslag
I dag finns det en inte så blygsam andel, ytmässigt, som
saknar mobiltelenät från Värmland i söder till Norrbotten i
norr. Tyvärr talar allt för att utbyggnaden i glesbygden har en
snigels fart, om den nu inte helt stannat. På många håll i
glesbygden som idag saknar möjlighet till mobiltelefoni har
människorna tagit kontakt med nätoperatören för att få till
stånd bättre täckning. Svaret från nätoperatören har bl.a. varit
att en utbyggnad inte är aktuell då denna inte är kommersiellt
gångbar. Detta visar att det finns en risk för att utbyggnaden i
glesbygden kommer att skjutas på framtiden. Inte enbart på
grund av det lagförslag som riksdagen antagit utan också av
den anledningen att en investering i glest befolkade områden
saknar en kommersiell marknad.
Vi anser att det är viktigt att regeringens ambition att
telekommunikationerna skall bidra till regional balans följs. Det måste vara
rimligt att även folket och småföretagare i glesbygden har samma möjlighet
till mobiltelefoni som de i tätorter och städer.
Det finns ytterligare en viktig aspekt på varför det är viktigt att uppnå full
täckning i landet. För många äldre som bor i glesbygden kan mobiltelefonen
tjäna som ett extra trygghetslarm. Vi anser därför att regeringen snarast bör
utvärdera hur lagen påverkat utbyggnaden av mobiltelenätet i glesbygden
samt återkommer till riksdagen med förslag om hur den regionala balansen
för telekommunikationer skall uppnås. Detta bör riksdagen som sin mening
ge regeringen till känna.