1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den nu inledda processen för fördelning av licenser för den
tredje generationens mobiltelefoni (s.k. UMTS-licenser) bör fullföljas
med ett auktionsförfarande.
2. Riksdagen begär att regeringen om en lagändring bedöms nödvändig för
ett auktionsförfarande, skyndsamt återkommer med förslag om en sådan.
Inledning
Under de närmaste två åren ska många länder i Europa
fördela licenserna för den tredje generationens mobiltelefoni.
Det har uppstått en debatt i flera länder om hur det ska gå till:
via auktioner till högstbjudande företag eller via så kallade
"skönhetstävlingar", där respektive regering/telemyndighet
delar ut licenserna till de företag som anses lämpliga. Sverige
har som bekant valt den senare vägen, något som vi i
Folkpartiet motsatt oss.
Vi menar att de nya internationella erfarenheter som tillkommit i frågan
om auktionsförfarande vid fördelning av så kallade UMTS-licenser bör
föranleda ett nytt ställningstagande från statsmakternas sida. Just nu pågår
Post- och telestyrelsens (PTS) bedömning av ett antal ansökningar om
licenser. Med tanke på de mycket stora belopp som staten och därmed
medborgarna skulle kunna vinna på ett auktionsförfarande bör riksdagen hos
regeringen begära ett skyndsamt förslag till en förändring av processen.
Erfarenheter från andra
länder
Efter den lyckade auktionen i Storbritannien som gav staten
nästan sju gånger mer än man räknat med har benägenheten
att fördela licenserna via auktioner ökat i Europa. Den
brittiska regeringen fick in 22,5 miljarder pund -
motsvarande över 300 miljarder kronor.
I Tyskland slutade buden på ett ännu högre belopp än i Storbritannien,
98,8 miljarder D-mark, det vill säga runt 425 miljarder kronor. Både i
Tyskland och Storbritannien nådde man en nivå om ca 5 300 kronor per
invånare eller ca 2,5 procent av BNP.
Det står klart att förtjänstmöjligheterna bedöms mycket stora i tredje
generationens mobiltelefoni och operatörerna är därför beredda att betala
mycket för att få möjlighet att ta del av framtida vinster.
Med erfarenheterna från Storbritannien och Tyskland satta i relation till
Sveriges BNP finns det goda skäl att uppskatta att en auktion av UMTS-
licenserna skulle inbringa den svenska statskassan minst 30 miljarder kronor.
Lars Hultkrantz, professor i nationalekonomi vid Högskolan Dalarna, har
nämnt belopp i storleksordningen 50 miljarder.
Oavsett det exakta resultatet rör det sig om stora välkomna tillskott till
statskassan. Att fördela genom en så kallad skönhetstävling - av det slag
Post- och telestyrelsen nu inlett - innebär att fördelningen av UMTS-licenser
sker gratis. UMTS-näten blir en fri nyttighet för operatörerna. Detta är ett
gigantiskt slöseri med statskassan.
Det är inte för sent att byta
fördelningsmetod
Ännu är det inte för sent att, mot bakgrund av de utländska
erfarenheterna, byta fördelningsmetod i Sverige.
Invändningarna att det är för sent eller att det skulle behöva ta
lång tid håller inte.
Inga avtal är ännu slutna. Regeringen kan frysa processen - PTS förväntas
ändå ge besked om vilka företag som skulle vinna skönhetstävlingen först i
november - och snabbt undersöka möjligheterna att, precis som i
Storbritannien och Tyskland, ta betalt från de företag som får licenserna.
En auktion har andra fördelar än att den ger statskassan ett mycket stort
tillskott. Ett viktigt argument är att en auktion innebär att man får fram de
företag som verkligen är villiga att satsa på den nya tekniken och som
dessutom har räknat igenom att de klarar en sådan utbyggnad. En auktion är
också en bättre urvalsprocedur än att byråkrater på Post- och telestyrelsen
rangordnar företagen.
Ett ofta hört argument mot auktion är att en sådan skulle kosta företagen
mycket och att detta drabbar konsumenterna. Vi menar att den risken är
mycket liten.
För det första kommer det konkurrensläge som uppstår säkerställa låga
priser. Det kommer inte vara möjligt med höga priser på den tredje
generationens mobiltelefoni, i beaktande av den prisutveckling som
konsumenterna vant sig vid när det gäller fast telefoni, mobiltelefoni och
Internet.
För det andra: En undersökning gjord av Paul Milgrom vid Stanford
University, USA, refererades i Ekonomiekot i SR i början av september.
Milgrom jämför prisnivån mellan olika amerikanska delstater som tillämpat
auktionsförfarande respektive delat ut licenser gratis och visar på att det
faktum att man gått olika tillväga inte slagit igenom i konsumentpriserna. Det
finns ingen anledning att tro att det skulle förhålla sig särskilt annorlunda i
Sverige.
För det tredje: Den tyska och den brittiska staten fick in stora belopp
genom sina auktioner. Men hur kommer det sig då att till exempel Deutsche
Telekom och Orange som båda tog hem licenser i den tyska respektive
brittiska auktionen visar sig vara beredda att satsa i den svenska
utbyggnaden? Båda vill delta i den svenska processen. Hade de gjort det om
deras deltagande i auktionerna dränerat dem på pengar?
Argumentet om tidsfördröjning är också det ett svepskäl. Telelagen
utesluter inte på något sätt ett auktionsförfarande i ett andra steg. Det vill
säga: de företag som klarar en första gallring tillåts gå vidare till en
auktion.
Detta skulle kunna ske utan dröjsmål och innebär därför att ingen tid går
förlorad.
Dags att släppa prestigen
Vår mening är att ingen lagtext utesluter ett
ansökningsförfarande följt av en budgivningsrunda. Om man
ändå vill ändra lagen så utgör inte heller detta något större
hinder. En lagändring kan ske mycket snabbt. En proposition
skulle kunna läggas omgående på riksdagens bord och
behandlas som första ärende under hösten.
Prestige får inte utgöra ett hinder för omprövning av regeringens hållning i
denna fråga. Sverige har bokstavligt talat inte råd att inte ta del av de mycket
positiva erfarenheter som finns från utlandet av att fördela UMTS-licenser
genom auktion. Folkpartiet uppmanar därför regeringen att skyndsamt utreda
möjligheterna att fördela licenserna via ett auktionsförfarande eller via
licensavgifter.