Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med
förslag vad avser situationen för den svenska färjesjöfarten för år 2001.
Motivering
Den svenska sjöfarten har under de senaste åren varit utsatt för ett hårt
konkurrenstryck. Flera medlemsländer inom EU, bland andra
Nederländerna och Tyskland, har ökat sina näringspolitiska resurser på
sjöfartens område. Detta inverkar negativt på den svenska handelsflottans
internationella konkurrenskraft.
I ett försök att komma till rätta med problemen och skapa långsiktiga och
rimliga konkurrensvillkor för den svenska handelssjöfarten antog riksdagen
1996 ett sjöfartspolitiskt beslut för åren 1997-2001. Beslutet innebär att
statligt stöd lämnas till arbetsgivarens kostnader för skatt och sociala
avgifter.
Utflaggningen av den svenska sjöfarten har dock fortsatt. 1998 ansåg
regeringen att det sjöfartspolitiska beslutet måste förstärkas, förslagsvis
genom en kombination av statliga åtgärder och åtgärder som sjöfartsnäringen
själv står för. En överenskommelse träffades mellan regeringen,
Vänsterpartiet, Miljöpartiet de gröna, Sveriges redareförening och
fackförbundet SEKO om en ökning av det statliga stödet till sjöfarten.
Bidraget till den så kallade bruttomodellen höjdes, vilket innebär full
återbetalning av skatt för de tillfälligt anställda och stöd till de sociala
avgifterna med 58 000 kr per årsarbetskraft under åren 1999-2001.
I årets budgetproposition påpekar regeringen att det är viktigt att slå vakt
om den svenska sjöfartsnäringen. Inte minst färjesjöfarten bör
uppmärksammas och även omfattas av det statliga stödet. En total översyn av
lastsjöfartens och färjenäringens villkor har också påbörjats och arbetet
inriktas på ett införande av så kallat nettostöd. Ett sådant stödsystem kan,
enligt regeringens planer, dock träda i kraft tidigast den 1 januari 2002.
Vi menar att detta kan vara för sent. Den 1 januari 2002 riskerar Sverige
att stå helt utan färjesjöfart (undantaget de färjor som trafikerar Finland och
Gotland). Sedan Danmark i början av sommaren införde ett DIS-register,
Danskt Internationellt Skeppsregister, med ett liknande nettostöd som det den
svenska regeringen diskuterar, har utvecklingen skenat iväg. För rederierna
innebär utflaggningen till danskt flagg en chans att sänka sina lönekostnader
med 30 procent.
Villkoren för svensk sjöfartsnäring i allmänhet och färjesjöfarten i
synnerhet har ytterligare drastiskt försämrats. Vi tror inte att färjetrafiken
kan
vänta i drygt ett år på statliga insatser. Snabba åtgärder måste till för att
bevara den svenska färjesjöfarten svensk. Självfallet kräver detta en
finansiering. Därför bör regeringen snarast återkomma till riksdagen med
förslag vad avser situationen för den svenska färjesjöfarten för år 2001.