1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen bör ta ett helhetsgrepp på och se över sjöfartens
konkurrenssituation i dess helhet i förhållande till andra transportslag och
andra länder.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförts om att Sjöfartsverkets avgiftspolicy bör analyseras och leda till
förslag som är konkurrensneutrala.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förutsättningarna för annan finansiering än avgifter till
Sjöfartsverket bör utredas.
Motivering
Ett stort antal transporter av gods sker till och från Sverige via hamnarna i
Skåne och över Öresund. Näringslivet i Europa kräver olika och
alternativa transportvägar för sina godstransporter. Såväl hamnarna i
Skåne som Öresundsbron erbjuder detta redan och har också som
ambition att öka valmöjligheterna för näringslivet. Det är en bra
utgångspunkt då prognoserna visar på ökade godstransporter. Industrin
ställer idag stora krav på hela produktionskedjan. Framför allt
distributions- och transportledet är viktigt då svensk industri har
konkurrensnackdel i transportavstånd till "marknaden" i Europa. Det är
därför av största vikt att det finns tillgång till kostnadseffektiva
transporter och en väl fungerande infrastruktur.
Alla olika transportslag bör därför ges lika konkurrensförutsättningar.
Subventioner kan ibland vara befogade av olika skäl, men får inte snedvrida
konkurrensen. Det är därför inte rimligt att t.ex. järnvägstrafiken erhåller
specialförutsättningar för att passera Öresundsbron. Statens avgift via
Banverket för ett heltåg som passerar Öresundsbron är lägre än statens avgift
via Sjöfartsverket för likvärdigt heltåg som transporteras på färja via t.ex.
Trelleborgs hamn. De statliga avgifterna på bron är förmånligare än på havet!
En annan konkurrensnackdel för sjöfarten är att Sjöfartsverkets avgifter
bygger på att "Hela Sverige ska leva!". Gods- och trafikintensiva södra
Sverige betalar genom förhöjda farledsavgifter vad det kostar att bedriva
sjöfart på mindre attraktiva områden längs Sveriges kust. Naturligtvis kan
frågan om så ska ske vara berättigad men det innebär en konkurrensnackdel
för sjöfarten gentemot andra transportslag. I sammanhanget kan nämnas att
Trelleborgs hamn betalar ca 50 miljoner kronor varje år i fartledsavgifter till
Sjöfartsverket, men Trelleborgs hamn får för egen del betala nödvändigt
underhåll för det som betalas i avgift till Sjöfartsverket!
Med anledning av ovanstående bör regeringen ta ett helhetsgrepp och se
över sjöfartens konkurrenssituation i sin helhet i förhållande till andra
transportslag och andra länder. Sjöfartsverkets avgiftspolicy bör analyseras
och leda till förslag som är konkurrensneutrala. Samtidigt bör
förutsättningarna för annan finansiering än avgifter, till Sjöfartsverket,
utredas.