Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Vänersjöfarten.
Vänertrafiken
Tidigare har företrädare för Vänersjöfarten sökt uppmärksamma
riksdagen och berörda länsstyrelser på de negativa konsekvenserna för
den egna verksamheten av vissa förslag som ingick i den
transportpolitiska propositionen. Man avsåg i huvudsak
kostnadslättnaderna för godstrafiken på järnväg och därmed ett bättre
konkurrensläge för detta transportslag i förhållande till Vänersjöfarten.
I budgetpropositionen 1999 skrev regeringen att de ansåg att frågan om
Vänersjöfarten noga bör följas av Sjöfartsverket och Godstrafikdelegationen.
Godstrafikdelegationen avser komma med förslag först våren 2001, innan
dess kan all sjöfart till/från Vänern redan vara avvecklad.
Redan i förra årets budgetproposition ansåg man att det var bråttom att
tillsätta en utredningsman eftersom det var angeläget att förutsättningarna
snarast klarlades, en utredningsman som, efter samråd med de regionala
intressenterna, kunde komma med förslag till vilka åtgärder som behövs för
att bibehålla den för länen runt Vänern och landet viktiga Vänersjöfarten.
Utredningsmannen avlämnade sitt betänkande under våren 2000, en rapport
som innehöll många goda förslag som om de genomfördes skulle kunna ge
Vänersjöfarten en ny framtid.
Tvärtemot det som sägs i "Väneruppdraget" har Sjöfartsverket helt i strid
med förslag i utredningen mer än fördubblat lotsavgifterna, trots att man
rabatterat dem 30 %. I utredningen föreslogs att lotsavgifterna skulle sänkas
med 50 %.
I utredningen föreslås vidare att ett Vänerråd bildas där regionen och staten
satsar 5 miljoner kronor vardera. Regionen har som vid andra utredningar
angående Vänersjötrafiken nu liksom tidigare när de helt följt förslag olika
utredningar föreslagit bestämt sig för att anslå erforderliga medel. Vi
motionärer kräver att även staten gör detsamma.
I tidigare förslag att bibehålla Vänertrafiken har förslag lagts om att
Vänertrafiken samt trafiken på Göta älv/Trollehättekanal ska jämföras med
trafiken på de inre vattenvägarna i övriga Europa. Så sker vad gäller inhemsk
trafik, så måste också ske vad gäller all trafik på vattenleden upp till
Vänerhamnarna. Då först erhåller sjötrafiken upp till Vänern samma
förutsättningar som den konkurrerande väg- och järnvägstrafiken.
Vad som också måste uppmärksammas är att det regionalpolitiskt viktiga
transportstödet för norrländsk industri som kan tillgodoräknas transporter från
tillverkningsindustri i Norrlands inland måste också få gälla om godset
transporteras via hamnar i Vänern. Det kan inte vara rimligt att bidrag utgår
om sjötransporten går längs Norrlandkusten via sydkusten till t.ex. Varberg.
Men upphör om landtransporten går till t.ex. Kristinehamn och där omlastas
till båt för transport vidare ut i Europa. Allt transportstöd bör utgå för all
transport oavsett om den går på land eller till sjöss.