Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att regeringen bör
snabbutreda frågan om staten skall ta över ansvaret för Gotlandstrafiken
genom Vägverket.
Bakgrund
Bra person- och godstransporter till fastlandet med rimliga priser är av
största vikt för gotlänningarna, de gotländska företagen och en positiv
utveckling på Gotland. Genom det statliga stödet för färjetrafiken
subventioneras både gods- och persontransporterna. Dessutom finns det
s.k. Gotlandstillägget och en högstprisreglering för godstransporter.
I budgetpropositionen för 2000 utökades insatsen för Gotlandstrafiken
genom medel för trafik med höghastighetsfärjan även under vinterhalvåret.
För budgeten år 2001 aviserar regeringen att ambitionsnivån bör ligga kvar,
vilket är bra.
Det begränsade belopp som anslagits i budgeten för år 2000 ger dock
väldigt små marginaler för driften av Gotlandstrafiken. Utomstående
förändringar som till exempel bränsleprishöjningar kan med dagens
begränsade anslag påverka trafiken negativt och leda till bland annat indragna
turer. Tidtabellen måste vara långsiktigt förutsägbar. Plötsliga förändringar av
tidtabellen är samma sak som om vägarna till och från Stockholm stängs av
under en viss tid. Det handlar inte enbart om gotlänningarnas behov utan lika
mycket om behoven hos de som planerar konferenser, turistresor eller
högskolans utveckling. För dessa aktiviteter krävs ofta lång framförhållning.
Ett statligt helhetsansvar för Gotlandstrafiken skulle innebära tryggare
förutsättningar för trafiken.
När det gäller Gotlandstillägget, som tillkom i samband med att
sjötillägget slopades, beslutade riksdagen 1996 ( prop. 1995/96:44, bet.
1995/96:TU7, rskr. 1995/96:99) att tillägget skulle avvecklas med en
tredjedel per år över en treårsperiod samt att lagen om utjämning av taxor för
vissa lastbilstransporter skulle upphöra att gälla vid utgången av år 1998.
Gotlandstilläggets avveckling ledde till att fraktpriserna till Gotland höjdes
vilket fick negativa konsekvenser för näringsliv och för de boende på
Gotland. NUTEK fick regeringens uppdrag att utarbeta ett nytt förslag till
modell för stöd till godstransporterna. Trots flera ytterligare utredningar har
ännu inget nytt förslag till lösning lagts fram för beslut. Beslutet har
skjutits
upp från år till år.
Vänsterpartiet delar regeringens bedömning att inte ersätta
Gotlandstillägget nu med något som kan medföra större kostnader för
gotlänningarna och företagen och som inte tar fasta på en långsiktig lösning.
Vänsterpartiet anser dock att frågan om både person- och godstransporter
till och från Gotland tyvärr hamnat i långbänk. Det är ytterst viktigt för
gotlänningarna och det gotländska företagandet att regeringen påskyndar en
långsiktigt hållbar lösning för Gotlandstrafiken. För Gotland är sjövägen
deras E 4.
Vårt förslag
Vänsterpartiet anser att den enda riktiga lösning på Gotlandstrafiken är att
sjötrafiken till och från Gotland är ett statligt ansvar och att sjövägen får
samma status som vilken annan riksväg som helst. Gotland kan inte leva
och utvecklas positivt om man inte kan lita på att trafiken till och från ön
har en regelbundenhet. Detta gäller både person- och godstransporter.
Det statliga ansvaret bör ligga på Vägverket som redan i dag har hand om
färjetrafik som en förlängning av vägen. Utgångspunkten för färjetrafiken bör
vara att gotlänningar skall kunna åka till Stockholm och åter på samma dag.
Det innebär att målet måste vara dagliga avgångar året runt med exempelvis
snabbfärja. Lösningen enligt vårt förslag ger också möjligheten att jämställa
kostnaden för godstransporter till och från Gotland med motsvarande sträcka
på fastlandet. Det finns dessutom fördelar med att Vägverket handlägger
frågan då verket också är ansvarigt för vägarna till hamn.
Regeringen bör därför snabbutreda frågan om att staten skall ta över
ansvaret för Gotlandstrafiken genom Vägverket. Detta bör riksdagen som sin
mening ge regeringen till känna.