Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ett helhetsgrepp angående Gotlandstrafiken.
Motiv för vårt förslag
Rikstrafikens generaldirektör Kjell Dahlström har uttalat sig för en
minskning av antalet fastlandshamnar för Gotlandstrafiken, från två till
en. Dahlströms främsta argument är den besparing som då görs; de
statliga subsidierna beräknas kunna minska med 25-100 miljoner kronor
per år.
Såväl Nynäshamn som Oskarshamn lär förlora hamnkoncessionen om
riksdagen bestämmer sig för ett enhamnsalternativ. Oxelösund utpekas som
en geografisk kompromiss, med sitt läge mitt emellan hamnarna. Dessutom
anses Oxelösunds infrastruktur, enligt Rikstrafiken, vara bättre än
Oskarshamns.
När man uttalar sig i dylika ekonomiska termer, är det väsentligt att man
har ett helhetsperspektiv. Hur mycket mer kostar det bränsle som krävs för de
23 extramilen på landsvägen? Vad kostar det extra vägslitaget? Vilken blir
miljöbelastningen?
Den kanske viktigaste frågan för gotlänningarna är risken för minskad
turism. Det är föga lockande att köra ytterligare 46 mil för turister boende
söderöver. En stängning av Oskarshamns hamn för Gotlandstrafiken tar bort
en del av de positiva effekter Öresundsbron för med sig vad gäller att
underlätta exempelvis tyska turisters färd till ön.
Om dessa funderingar säger Rikstrafikens utredning ingenting. Därför
krävs det en mer djuplodande undersökning, för att kunna fastställa vad som
är mest verkningsfullt och mest kostnadseffektivt. Självfallet skall staten
eftersträva så låga subventioner som möjligt. Den strävan får dock inte ske på
bekostnad av näringslivet i Oskarshamn och på Gotland. I så fall kan den
tänkta besparingen i realiteten bli en förlust.