Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökad sjösäkerhet.
Motiv för vårt förslag
Sjöfarten är en av de säkraste formerna för transport. Stora kvantiteter
gods transporteras över haven på ett ekonomiskt och säkert sätt. Under de
senaste åren har säkerheten förbättrats alltmer och stora haverier till sjöss
är mycket ovanliga. Men lika väl som flygplan kan störta och tåg spåra ur
händer det att fartyg kolliderar eller grundstöter. Orsaken till dessa
händelser kan senare oftast hänföras till brister på den mänskliga eller
tekniska sidan - och när tekniken sviker är det ju människan som inte
varit tillräckligt uppmärksam.
Lagstiftarna och deras verkställande organ har valt att kontrollera att
säkerheten definieras och fastställs. Därefter kontrollerar man att verkligheten
överensstämmer med reglerna. Tyvärr är detta en kapplöpning med
"fuskarna", d.v.s. de rederier som alltid söker finna den billigaste lösningen,
som har lägsta standard och sämst besättning och kan kännas igen på att
konsekvent söka sig till de segment i marknaden där fusk kan genomföras.
Erika som bröts sönder utanför Bretagne i Frankrike med en stor
miljökatastrof som följd, var ett fuskfartyg. Kombinationen av "liberal"
flagga och klassällskap och en okänd redare samt försök att skjuta på
reparationer och klassningar skapar en bild av ett fartyg där redaren försöker
undvika kostnader utan hänsyn till sjösäkerhet. Dock finns bra metoder att
avskräcka fuskarna, t.ex. genom att låta lastägaren dela ansvaret vid
oljespill/utsläpp:
Om befraktaren (lastägaren) tvingas dela ansvaret för eventuella oljespill
med rederiet skulle man vara mer motiverad att välja bättre fartyg. Om
parollen vore att t.ex. oljebolagen prioriterar de 90 procent bästa fartygen,
skulle en kapplöpning uppstå för att undvika risken att klassificeras som de 10
procent sämsta av flottan.
En annan part på marknaden som skulle kunna åsamka dåliga rederier
högre kostnader är försäkringsbolagen. Dessa drivs på kommersiella villkor
men det händer ändå ofta att premien för de sämre fartygen är otillräcklig för
att betala de skador som kan uppstå. Då fördelas kostnaderna över de bättre
fartygen, vilket måste vara fel. Lösningen är att de 10 procent sämsta fartygen
och rederierna belastas med en drastiskt högre premie. Dessa förslag är fullt
genomförbara.
Många lastägare, t.ex. oljebolag, tycks tävla om att skaffa sig en "grön
image" men lever inte alltid upp till de normala säkerhetsprinciperna i den
dagliga befraktningen av fartyg. Detta bör ändras på liksom att vid ett
oljespill även lastägarens namn och inte som oftast nu, i stort bara rederiet
fokuseras. Lastägarens ansvar måste öka!
Däremot finns det anledning sätta frågetecken för ett EU-förslag inom
sjösäkerhetsområdet. I EU försöker EU:s energikommission lägga förslag
som innebär skrotning av 35 procent av tanktonnaget under de närmaste två
tre åren ur strikt ålderssynpunkt. Förslaget är tveksamt då det riskerar få som
följd att när sluttiden närmar sig satsar kanske icke seriösa redare inte så
mycket på underhåll som krävs för säkra sjötransporter. I stället borde fartyg
enbart bedömas efter skick och inte ålder.
Sverige borde i berörda sammanhang driva frågan om ökad sjösäkerhet i
enlighet med de förslag som framförs i motionen.