1. Riksdagen beslutar att farledsavgiften skall motsvara de resurser som tas
i anspråk.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att
konkurrensneutralitet mellan olika transportslag i enlighet med EU:s
vitbok om rättvisa och effektiva trafikavgifter skall följas.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag för att skapa
konkurrensneutralitet mellan transportslagen och för att förbättra
konkurrensmöjligheter för svensk sjöfart internationellt.
Ett rättvist farledsavgiftssystem
Sveriges sjöfartsnäring måste få möjlighet att konkurrera på samma
villkor som andra länder. Likaså måste staten vara neutral gentemot de
olika transportformerna för att skapa en konkurrensneutral
transportmarknad. Det är även viktigt att kunna avlasta det överbelastade
väg- och järnvägsnätet. För att detta ska vara möjligt måste de orättvisa
farledsavgifterna förändras som bidrar till att avgiftsuttaget i Sverige är
högre än i konkurrerande länder och gentemot konkurrerande
transportmedel.
En grundprincip borde vara att användare skall betala för de resurser och
den service de utnyttjar. Allt annat kan ses som ännu en skatt. Systemet i dag
är uppbyggt så att lönsamma svenska hamnar subventionerar mindre
lönsamma hamnar vilket hämmar framförallt tillväxtområdenas
konkurrenskraft. Det är just dessa hamnar som framförallt konkurrerar med
hamnar i andra europeiska länder. För att behålla sjöfart i Sverige måste de
svenska hamnarna få likvärdiga villkor som övriga europeiska hamnar. En
konkurrensneutral politik skulle ge svensk sjöfart bättre förutsättningar att
hävda sig och även öka konkurrensen mot övriga transportslag, vilket är bra.
Detta gynnar i längden alltid båda kvalité och kostnader för konsumenterna i
slutändan. Det krävs en politisk kursändring som regeringen borde ta initiativ
till.
Dagens farledsavgiftssystem
I dag finns betydande skillnader mellan trafikslagen avseende de olika
verkens riktlinjer för trafikavgifter och finansiering. Sjöfartsverkets
intäkter består i huvudsak av trafikavgifter medan Vägverket och
Banverket finansieras genom anslag i statsbudgeten. Detta rimmar inte
med resonemanget att staten skall vara konkurrensneutral gentemot de
olika transportslagen. Sjöfartsverket går med vinst på bekostnad av lägre
avgifter och bättre konkurensmöjligheter. Sverige är ett av de få länder i
Europa som samordnat allt ansvar för landets alla farleder i en statlig
myndighet. Detta kombineras med krav på att verksamheten i sin helhet
ska bekostas genom utdebitering på trafikanterna och som följd generera
vinst till staten. Detta ligger inte i linje med EU:s vitbok om effektiva och
rättvisa trafikavgifter. Farledsavgifterna bekostar isbrytning, skärgårds-
och fritidstrafik, sjökartläggning, sjöfartsinspektion, lotsning,
administration m.m. Att Sverige har klimatmässigt andra förutsättningar
än många andra länder är inget man kan göra något åt, men det bidrar till
att försämra konkurrensläget då t ex isbrytning är en kostnad som många
andra hamnar inte har. Helsingborgs hamn har kort inseglingsränna och
okomplicerat anlöp liksom många andra hamnar i Skåne. En följd av detta
är låga kostnader. Dessa hamnar är samtidigt mest konkurrensutsatta av
kontinentens hamnar. Fem trafikområden går med vinst om 178,5
miljoner och subventionerar de övriga områdena som går med underskott.
Enligt beräkningar från Sveriges hamnar m. fl. skulle sjöfartens
kostnadsansvar minska med 400 miljoner kronor om ett användare-
betalaresystem skulle införas. Dessa miljoner skulle vara välkomna för att
stärka dessa hamnar i den internationella konkurrensen då principen borde
vara att varje område inte ska behöva ta ut större avgifter än vad
användare tar i anspråk. Eventuella regionalpolitiska åtgärder skall bäras
av staten. Det kan inte vara rimligt att handelssjöfarten ska bära upp de
insatser som görs för sjöfart i hela Sverige. Skånehamnarna är förlorarna,
dels på grund av de snedvridna farledsavgifterna, dels tillkomsten av den
statligt subventionerade Öresundsbron. Det är bra med konkurrens, men
det måste ske på lika villkor. Det är svårt då sjöfarten ska subventionera
trafiken i andra hamnar och generera vinst åt staten. Detta strider som sagt
mot konkurrensneutralitet mellan transportslag som fastställts av EU och
som även erkänts av regeringen. Farledsavgifterna borde motsvara de
kostnader som trafiken inom området genererar. Det ligger inte på
Sjöfartsverket att ta initiativ till ett rättvist avgiftssystem utan initiativet
måste komma från regeringen. Ju fortare det kommer till stånd desto
fortare kan vi få en konkurrenskraftig svensk sjöfart.