Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen begär att regeringen i kommande infrastrukturproposition beaktar vikten av en upprustning av Kust-till-kust-banan. Motivering
Kust-till-kust-banan kallas järnvägssträckan mellan Kalmar/Karlskrona och Göteborg. De flesta kommunikationsleder går i nord-sydlig riktning. Kust-till-kust-banan är ett av de viktiga undantagen. Den utgör också en nödvändig länk för anknytning till Södra stambanan.
Banverket har i sina planer tagit fram två separata samhällsekonomiska kalkyler. Det är dels för sträckan Kalmar-Värnamo, dels för sträckan Emmaboda-Karlskrona. För den förstnämnda sträckan är de största investeringarna redan genomförda.
Sträckan Emmaboda-Karlskrona befinner sig i ett annat läge. Här återstår betydligt större investeringar eftersom banan är eftersatt och behöver upprustning. Däremot är den elektrifierad. Att inte underhålla banan måste ses som ett slöseri med resurser.
Det ger emellertid en icke rättvisande bild att dela upp järnvägslinjerna i olika avsnitt. För att få en rättvis bild skall järnvägslinjerna ses i ett sammanhang eftersom de är en förutsättning för varandra. En kedja är så stark som den svagaste länken.
Järnvägstrafiken är en livsnerv i sydöstra Sverige. Den binder samman högskoleorterna och ger möjlighet till en flexibel arbetsmarknad i triangeln Kalmar-Växjö-Karlskrona/Ronneby. Ca 6 000 pendlare använder järnvägen varje vecka i denna triangel. Systemet är ett levande exempel på det som framhålls i den nyligen presenterade regionalpolitiska utredningen. Totalt transporteras ca 1,5 miljoner resenärer här och ungefär en tredjedel av dem använder linjen till och från Karlskrona/Ronneby och resten använder linjen till Kalmar.
I vårpropositionen 2000 finns beslut om elektrifiering av Blekinge kustbana (BKB). Detta arbete projekteras nu. När det blir färdigt kommer hela södra Sverige att använda sig av konceptet Öresundstågen. En upprustning av Kust-till-kust-banan är då den sista länken i ett sammanhållet fungerande järnvägssystem i sydöstra Sverige. Då finns flera handlingsalternativ för den framtida utvecklingen för Öresundstågen.
Upprustningen har också stor ekonomisk betydelse för BKB, eftersom det har en option på inköp av tågmateriel nu. BKB kan då göra sina inköp och hyra ut tågen till Kust-till-kust-banan i väntan på att elektrifieringen skall bli färdig.
De utredningar som är gjorda visar på att satsningen är samhällsekonomiskt lönsam.
En god standard på allmänna kommunikationsmedel är också en jämlikhetsfråga. Det gynnar dem som har minst tillgång till egen bil, dvs. kvinnor, ungdomar och äldre.
Sammantaget finns det alltså en rad skäl för att snarast påbörja upprustningen av Kust-till-kust-banan. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Stockholm den 3 oktober 2000
Willy Söderdahl (v)
Sture Arnesson (v)