Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nödvändigheten av ett yttre spår i sydvästra Skåne.
Motivering
En utgångspunkt för Sveriges arbete med trafik- och miljöfrågorna är att
Sverige ska bidra till utvecklingen av ett mera miljöanpassat
transportsystem i Europa. Detta bör enligt vår mening leda till att
satsningar på godstransporter på järnväg genom vårt land prioriteras.
Olika analyser visar att trafikökningarna, inte minst till följd av
internationella godsflöden i Skåne och på västkusten, kan komma att ligga
betydligt över de genomsnittliga ökningarna för landet i övrigt. Godstrafiken
genom Skåne och färjetrafiken över Trelleborg utgör ett för landet vitalt
intresse. Godstrafiken över Trelleborg har på senare år ökat med ca 50
procent, och prognoser visar på fortsatt ökning. Menar vi allvar med våra
ambitioner att öka järnvägens andel av transporterna, så måste vi alltså bygga
för framtiden.
Satsningen på en citytunnel i Malmö skapar förutsättningar för en
konkurrenskraftig internationell och nationell järnvägstrafik i
Malmöregionen, samtidigt som den möjliggör en utveckling av den regionala
spårbundna kollektivtrafiken. Men citytunneln löser på inget sätt de
kapacitetsproblem som godstrafiken i sydvästra Skåne har. Citytunneln ger
endast ett marginellt bidrag till den nödvändiga kapacitetsökningen för
godstrafiken, genom att kontinentalbanan frigörs från kollektivtrafik då
citytunneln tas i bruk.
Kontinentalbanan förutsätts enligt prognoserna på sikt kunna användas för
att svälja den förutsedda ökningen i godstrafik på järnväg. Vi delar inte denna
syn. Den upprustning som skett på kontinentalbanan genom Malmö löste
vissa problem, men många kvarstår. I regionen i övrigt finns redan idag
betydande miljöproblem som buller och risk för olyckor med farligt gods -
besvär som inte minskar när kontinentalbanan rustas upp. Särskilt viktigt är
det att få till stånd den kapacitetsförstärkning Eslöv-Arlöv som omtalas i
stomnätsplanen.
För att säkra möjligheterna till en positiv utveckling av godstågstrafiken
till kontinenten och kollektivtrafiken i Skåne, måste järnvägssystemet
kompletteras. Ett nytt yttre spår utanför stadskärnorna i Malmö och Lund är
mot den bakgrunden oundvikligt. Av betydelse i detta sammanhang är inte
enbart intresset för att vilja förändra successivt. I större grad handlar det om
i
vilket skede som markreservationer och annan viss planering skall påbörjas
för det yttre spåret.
Förslaget om ett yttre spår runt Malmö och Lund har kommit upp inte
minst mot bakgrund av planeringen av dragningen av dubbelspåret utmed
Västkustbanan genom Lund. I den planprocessen åtog sig Banverket Region
Syd att verka för ett yttre spår för att avlasta spåren genom Lund, framför allt
vad gäller godstrafik. Olyckor med farligt gods på senare år har ytterligare
förstärkt argumenten för ett yttre spår.
De 10 sydvästskånska kommunerna har i en gemensam utredning
föreslagit hur kapacitetsförstärkningarna ska genomföras och i vilken
prioriteringsordning. Man har enats om att i första hand förespråka en
utbyggnad av ett yttre godsspår väster om Lund på sträckan Åkarp-Håstad. I
framtiden kan det förlängas till Eslöv, och sedan också kopplas samman med
ett nytt yttre spår kring Malmö. Denna utbyggnadsplan förefaller både
angelägen och realistisk.