Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i
motionen anförs om fortsatt statligt stöd till trafiken på länsjärnvägarna.
Motivering
I samband med 1988 års trafikpolitiska beslut överfördes ansvaret för
trafiken på länsjärnvägarna till länstrafikhuvudmännen. Staten hade
tidigare bidragit till att täcka underskotten på bland annat dessa banor,
som då drevs i SJ:s regi. Det överenskoms därför om att staten även
fortsatt skulle bidra till trafikens kostnadstäckning oavsett utförare av
trafiken och även om denna överfördes till väg. Efter tio år skulle nya
beslut fattas. Den nya utformningen trädde i kraft 1990. Under
innevarande år skall således nytt beslut fattas.
Den nybildade myndigheten Rikstrafiken tog över det finansiella ansvaret
för den olönsamma trafiken 1999. Därvid beslöts att myndigheten endast
skulle befatta sig med olönsam interregional trafik. Tidigare hade inte gjorts
någon åtskillnad beroende på trafikens karaktär, utan stödet utgick baserat på
den olönsamma trafikens omfattning i samband med att huvudmannaskiftet
ägde rum. Definitionen av interregional trafik blev dock oklar.
Nu har Rikstrafiken genomfört ett utredningsarbete inför de nya besluten.
Samtidigt har uttalats stor oro för att flera banor inte längre skulle komma i
åtnjutande av statsbidrag och trafiken därför skulle vara hotad.
Under de gångna tio åren har banornas betydelse generellt sett ökat.
Viskadalsbanan, som är en av dessa banor, har kraftigt utökat sin trafik och
nästan tredubblat resandet. Reformen har visat sig ha avsedd effekt. Banorna
är dock inte starka nog att utöver de inkomster som biljettintäkterna ger
finansieras enbart av trafikhuvudmännen i respektive län. Statens bidrag
behövs fortfarande för att säkra persontrafiken.
Det är också angeläget att Rikstrafiken vid tillämpningen av begreppet
"interregional" väljer en generös tolkning som i praktiken kommer att
innefatta en del av det som vissa vill benämna regional trafik. Man kommer
inte ifrån att interregional och regional trafik flätas samma i
trafikförsörjningen. Kopplingen kan också motiveras av värdet av att
upphandling av interregional och regional trafik bör ske samordnat av
trafiktekniska och ekonomiska skäl. Den utredning, som VBB VIAK gjort åt
Rikstrafiken, pekar också i denna riktning.
Skälen till en fortsatt satsning från statens sida på länsjärnvägarna är
starka. Staten bör av principiella skäl ta fortsatt ansvar för den typ av trafik
som ingick i principöverenskommelsen i slutet på 80-talet. Miljö- och
trafiksäkerhetsskälen har stärkts under 90-talet. Utvecklingen pekar också i en
positiv riktning avseende antalet resande och avseende den tekniska
utvecklingen av vagnparken samt kostnaderna för densamma. Det statliga
länstrafikanslaget bör därför bibehållas i oförändrad omfattning ännu en
tioårsperiod för att ge de berörda järnvägarna en chans att fortleva och
vidareutvecklas.