1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inrättandet av en vägtrafikinspektion.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av Vägverkets trafiksäkerhetsarbete.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om forskning och utvärdering av olycksstatistiken.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om inrättandet av en trafikofferjour.
Regeringen har lämnat nollvisionen
I höstens budgetproposition nämns inte nollvisionen. Istället talar
regeringen om sitt elvapunktsprogram och om hur det skall finansieras.
Kan detta tas till intäkt för att regeringen inte längre stöder nollvisionen
utan bygger upp egna trafiksäkerhetsprogram?
När samtliga riksdagspartier ställde sig bakom nollvisionen år 1997 skedde
detta bl.a. mot bakgrund av Vägverkets siffror som angav att antalet döda och
svårt skadade minskat stadigt under åren. Därför borde det - enligt
Vägverkets prognoser - finnas möjligheter att minska antalet döda i trafiken
till 400 år 2000. Därefter skulle det kunna vara möjligt att fortsätta mot en
nollvision.
Tyvärr visade det sig - ett år senare - att Vägverkets analyser och statistik
byggt på felaktiga förutsättningar. Skälet till det minskande antalet döda var
nämligen en effekt av den minskande trafiken, inte av Vägverkets
trafiksäkerhetsarbete. I och med detta var själva grunden för beslutet borta.
Men arbetet kom igång och därför ställde vi moderater oss även de följande
åren bakom nollvisionen. Vi anser att konceptet om noll olyckor är rätt inom
vägtrafiken liksom inom flyget, järnvägen och sjöfarten. Redan förra året
flaggade vi dock för att vi ansåg att regeringen svikit nollvisionen. Det verkar
som om man inte förstått tanken bakom den.
I år står det klart att regeringen lämnat visionen. Nu talar man om "säker
trafik". För oss är regeringens bristande ansvar för vägarna - såväl
nybyggnad som underhåll - ett ytterligare tecken på att man lämnat
nollvisionen. Det är beklagligt men förståeligt mot bakgrund av regeringens
bristande förmåga att uppfylla sina löften. Om det skall finnas någon
trovärdighet hos den breda allmänheten i arbetet för nollvisionen måste
nämligen trafiksäkerhetsarbetet stödjas av regeringen bl.a. genom anslag till
vägar och andra insatser. Detta har hittills inte skett. Satsningarna på de
farligaste vägarna kan inte ens de genomföras i tillräcklig omfattning och
under rimlig tid. I höstens budgetproposition konstaterar regeringen att målet
om en säker trafik inte uppnåtts under 1999. De 400 miljoner kronor som
anvisats under perioden 1999-2003 är t.ex. endast en bråkdel av vad som
skulle behövas. Det enda positiva med dessa åtgärder är att Vägverket
äntligen börjat satsa på s.k. fysiska trafiksäkerhetshöjande åtgärder, något
som dock inte genomfördes förrän år 1999.
Samtidigt sker dock en galopperande devalvering av det svenska
vägkapitalet i en takt som är svår att överblicka och där
trafiksäkerhetsinsatserna får en marginell effekt. Dessa frågor har
Moderaterna behandlat i en särskild vägmotion, 2000/01:T344, i vilken vi
bl.a. framhäver att satsningar på infrastrukturen är avgörande för ett lands
framtid och även för trafiksäkerheten. Den allt sämre vägstandarden är
således den största trafiksäkerhetsrisken. I takt med försämringen av vägarna
har Vägverket genomfört hastighetssänkningar på en rad vägar. Ofta upplevs
dessa sänkningar som omotiverade för trafikanterna och med minskad
trovärdighet som följd - vilket i sin tur betyder många överträdelser. Detta
kan inte fortsätta.
Antalet döda i trafiken ökar således i takt med den ökande trafiken och de
allt sämre vägarna. Regeringen kommer tyvärr att under överskådlig tid
kunna konstatera att målet om 400 döda inte kan nås än på många år. Om
regeringen inte genomför ordentliga satsningar på fler motorvägar, bättre
underhåll och på att bygga bort "farorna" i det olycksdrabbade vägnätet så
blir detta den bistra verkligheten.
Det känns meningslöst att återigen upprepa våra krav. Hur många anser
regeringen bör dö i trafikolyckor varje år p.g.a. dåliga vägar? Att dödas i en
trafikolycka är fortfarande den vanligaste dödsorsaken för unga människor.
Vi anser vidare att de utredningar och undersökningar som utförs efter
dödsolyckor är otillräckliga och ofullständiga. Här krävs mer forskning och
utvärdering.
I propositionen saknas förslag och anslag till den av riksdagen beslutade
Vägtrafikinspektionen. Inte heller finns förslag om hur regeringen tänker följa
upp riksdagens beslut om en förnyad och förbättrad olycksfallsstatistik.
Riksdagen ställde sig även bakom en utredning om trafikofferjourer. Även
denna fråga saknas i propositionen.