1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om underhåll och nybyggnation av vägnätet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om väg 45, 61, 62, 63, 64 och 172.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om E 18 Hån-Töcksfors.
Motivering
Anslaget till vägnätet i Sverige måste höjas.
- Tjälsäkringsprogrammet måste i första hand genomföras
- Nybyggnationer vid flaskhalsar måste genomföras nu i högkonjunktur
- Väg 45 "Via Lappia" måste bli en E 45 genom Sverige samt väg 61, 62,
63, 64 och 172.
- Väg E 18 Hån-Töcksfors måste omgående färdigbyggas.
Anslaget till vägnätets underhåll och nybyggnation måste
öka. Detta måste ske snabbt och arbetet med underhåll och
nybyggnationer starta snabbt. Sälj statliga företag och satsa
pengar på infrastrukturen. Detta är en satsning för framtiden
både för de statliga företagen som privatiseras och för
kommunikationerna (företagandet) i Sverige.
I Värmland och Dalsland, tillhörande Region Väst inom Vägverket, är
vägnätet under godtagbar standard och uppfyller varken yrkestrafikens eller
privata bilförares krav på bra vägar. Yrkestrafikens klagomål är farliga för
regionens framtid. Råvaran i skogen samt möjligheten att frakta gods till/från
tillverkningsindustrin styr etableringarna från industrin. Högljudda klagomål
måste tas på allvar!
Arbetstillfällen inom transportnäringen är av stor betydelse i Värmland och
angränsande del av Dalsland. Även kostnaden för energi (drivmedel och el)
påverkar västra Sveriges industriella struktur. Bilen måste erkännas
framförallt där ingen järnväg finns att tillgå som ett alternativ.
Regeringens oengagerade sätt att åtgärda vägstandarden i landet är
skrämmande. Regeringens undfallandet gentemot sina samverkanspartier
inger oro vad beträffar transportnäringens framkomlighet och konkurrensen
inger bekymmer via höga arbetsgivaravgifter, krångligt regelsystem för
företagare samt skatteuttaget på drivmedel och el som oroar inför framtiden i
kommuner som t.ex. Årjäng/Eda/Arvika och Bengtsfors.
Alternativa finansieringar
Möjligheten till användning av alternativa finansieringar för
nybyggnationer verkar inte intressera regeringen, vilket
medför ytterligare försämringar och nybyggnationen står
helt stilla. Nu måste handlingsförlamningen brytas och
vägnätets standard tas på allvar.
E 18 Hån-Töcksfors måste färdigbyggas snarast och därmed också ett
sammanslaget tullstationsbygge med Norge vid Hån/Örje.
45:an genom Dalsland/Värmland och vidare mot Lappland är ju ett projekt
som kan alternativfinanieras. 45:an bör också ges E-status.
Även 61:ans nålsöga förbifart vid Åmotsfors måste åtgärdas snabbt.
Väg 62 mot Munkfors, Hagfors och Torsby är på vissa delar inte
framkomlig och försämrar dessa krisorters möjligheter till bra etableringar,
trots deras egna goda möjligheter, inte minst inom elektronik, skogsnäringen
och stålindustrin.
Väg 63 och 64 är i samma dilemma.
Tjälsäkring och ombyggnationer på 172:an är ett måste för sågverksindu-
strins överlevnad i Dalsland/Värmland.
Import av sågtimmer från Baltikum/Ryssland med båt till hamnar som kan
ta emot en lastbil även under tjällossningen och köra en huvudväg till
sågverket måste stoppas och vägarna i Sverige byggas (tjälsäkras) för
åretruntbruk. Svenska sågverk mitt i skogen bör kunna såga svensk råvara
året om.
Fordon i 2-miljonersklassen får inte stå utan möjlighet till användning flera
veckor under besvärliga tjälskottsår. Tjälsäkringsprogrammet i Värmland och
Dalsland måste nu få medel för att genomföras. Regionkontoren i Karlstad
och Vänersborg har färdiga planer för genomförandet. 172:an från Dalsland
till Värmland via Bengtsfors till Årjäng/Arvika bör åtgärdas omgående helt i
enlighet med näringsministerns löfte vid sitt berömda Bengtsforsbesök.