Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bygga om Europaväg 4 till fyrfilig motorväg på hela
sträckan Stockholm-Sundsvall.
Motivering
Att vårt nationella Europavägsnät håller en förhållandevis
låg standard på stora sträckor är ett känt faktum. Sverige har
i bakvattnet av den statsfinansiella saneringen på nittiotalet
tvingats sänka ambitionerna för upprustning av de nationella
transportstråken i allmänhet och vägnätet i synnerhet.
Särskilt tydlig är denna ambitionssänkning på våra mest
frekventerade Europavägar. Både E4 och E6 har gamla väl
identifierade flaskhalsar och trafiksäkerhetsrisker kvar. Trots
20 och 30 år gamla planer att bygga bort dem.
Att färdas på E4 från Stockholm till Sundsvall är stundtals mycket
prövande, för att inte säga riskfyllt. Först åker man på en förvisso fyrfilig
men
svårt sliten motorväg fram till Uppsala. Genom lärdomsstaden passeras ett
stort antal trafikljus, med ständiga stopp och irritation som följd. Därefter
slingrar sig Europavägen genom Uppland i snigelfart. Ständigt återkommande
hastighetsbegränsningar till 70 och 50 km/tim genom samhälle efter samhälle
för tankarna till europeiska byvägar, snarare än till en Europaväg. Först vid
Älvkarleby kommer man ut på en fyrfilig motorväg med hög standard. Efter
Gävle ges man chansen att pröva världens förmodligen enda trefiliga 110-
väg, omgärdad av stålvajerräcken och periodisk omkörningsmöjlighet. En i
sanning märklig men ur trafiksäkerhetssynpunkt godtagbar väg. Efter den s k
Axmar-tavlan serveras trafikan-terna en riktigt skaplig motortrafikled med
mestadels god sikt och hyfsade omkörnings-möjligheter - åtminstone på de
sträckor där vägen breddats med rejäla vägrensfiler. Efter Söderhamn får
trafikanten möjlighet att bekanta sig med den nya tidens kompakta fyrfiliga
motorväg. I hela 25 km kan man färdas bekvämt och trafiksäkert. Vackert!!
Men när man väl kommer till Enånger börjar det stora återtåget. På en
asfalterad vägsträcka som följer en gammal kreatursstig och med ständigt
återkommande hastighetsbegränsningar och mycket svåra för att inte säga
livsfarliga passager kommer man, om allt går väl, till Hudiksvall efter drygt
25 km. Där försöker många ta igen vad man förlorat på eländet mellan
Enånger och Hudiksvall. Tyvärr med många olyckor som följd. E 4 mellan
Hudiksvall och Sundsvall är mycket tungt trafikerad men av ordinär
länsvägsstandard. Helt otillräckligt! De sista 20 kilometrarna, från
Njurundabommen till Sundsvall, måste närmast betecknas som det svenska
vägnätets största provisorium. Eftersom den går genom tät bebyggelse så
följer därav också ständiga hastighetsbegränsningar samt flera trafikljus.
Så kan man sammanfatta 390 kilometer Europaväg om man som jag är
hovsam.
Detta är under all kritik. En Europaväg som skall bära så många fordon av
skilda slag och så mycket nyttotrafik mellan huvudstadsregionen och
Norrland måste givetvis hålla en betydligt högre standard i flertalet
avseenden. Fyrfilighet, om än i kompaktversionen som mellan Söderhamn
och Enånger, är ett oavvisligt krav.
Regeringen måste i sin kommande infrastrukturproposition anvisa
konkreta ombygg-nadsplaner med rimliga tidsangivelser och realistiska
finansieringsanvisningar för Europaväg 4 mellan Stockholm och Sundsvall.
Så att flaskhalsarna och trafiksäkerhetsriskerna genom Uppland från Uppsala
till Älvkarleby, genom Hälsingland mellan Axmar och Söderhamn, mellan
Enånger och Hudiksvall och vidare till Medelpad samt slutligen mellan
Njurundabommen och Sundsvall äntligen försvinner.