Motion till riksdagen
2000/01:T371
av Andersson, Margareta (c)

Upprustning av vägnätet


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om upprustning av det finmaskiga vägnätet.
Motivering
Ska ord som livskraft i hela landet eller hela Sverige ska
leva, ha reell betydelse måste det finnas vägar där människor
bor och arbetar. Skolskjutsar, timmertransporter,
hemtjänstresor, postservice, varutransporter mellan företag
och mycket annat har behov av farbara vägar året runt i alla
delar av landet. Detta gäller inte minst i ett landskap som
Småland.
För företag är tillgången till kommunikationer central, inte minst för
företag som befinner sig på ett längre avstånd från de stora marknaderna.
Statens ansvar för kommunikationer är således en central punkt i arbetet med
att skapa förutsättningar för utveckling och tillväxt i regionerna exempelvis
Småland. Vi kan konstatera att regeringen inte tagit detta ansvar, till stor
skada för företag i såväl landsbygd som större städer. Alla företag är i behov
av fullgod infrastruktur. Detta oberoende av om deras marknad befinner sig
på landsbygden eller i storstaden.
Centerpartiet har i sin kommunikationsmotion föreslagit att en tioårsplan
för det svenska vägnätet skall upprättas samt ordnat finansiering för detta.
Målsättningen är att under denna period ta igen det eftersatta underhållet samt
genomföra förbättringar. Samtliga vägar skall vara farbara årets alla dagar.
Detta är den viktigaste åtgärden för att även de mest utsatta regionerna i
landet skall kunna utvecklas i framtiden. Det finmaskiga vägnätet på
landsbygden får här inte tappas bort. För en god utveckling i hela landet är
detta vägnät mycket betydelsefullt.
I många delar av vårt land är vägtrafik det enda realistiska fysiska
kommunikationsmedlet. Mot bakgrund av detta är det utomordentligt
allvarligt att det svenska vägnätet får fortsätta att förfalla. Möjligheterna
till
goda kommunikationer är en grundförutsättning för hela Sveriges utveckling.
Eftersatt vägunderhåll leder snabbt till sämre transportmöjligheter för både
gods- och persontransporter vilket får negativa följder för både företag och
människor. Risken är uppenbar att investeringar och nyetableringar uteblir i
områden med dåliga vägar.
Medel måste fram för att garantera att det befintliga vägnätet inte ska
fortsätta att förfalla. Det läge som uppstått gör att drift, underhåll,
bärighetshöjande åtgärder och tjälsäkring måste prioriteras framför
nyinvesteringar. Det är befogat också ur miljösynpunkt då nyinvesteringar i
transportanläggningar vanligen innebär omfattande intrång i natur- och
kulturmiljöer.
I en region som Småland med för södra Sverige långa avstånd och ett stort
antal stora och små företag spridda över hela regionen är även det finmaskiga
vägnätet av stor betydelse. Turistnäringen kan utvecklas positivt i och med
närheten till kontinenten men då är det viktigt att alla vägar håller för en
ökad
belastning.
Om negativ befolkningsutveckling ska vändas måste det finnas bra vägar
så att människor har en reell möjlighet att bosätta sig på den rena
landsbygden. Det är enligt forskningsuppgifter dit människor som vill byta
från storstadsmiljön vill flytta. Bra vägar så att man kan pendla till arbete på
en annan ort är därför av stor betydelse för denna utveckling.
Vad ovan nämnts om upprustning av det finmaskiga vägnätet bör ges
regeringen till känna.

Stockholm den 4 oktober 2000
Margareta Andersson (c)
Agne Hansson (c)
Eskil Erlandsson (c)