1. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om behovet
av nyinvesteringar i vissa delar av vägnätet i sydöstra Sverige.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om behovet
av ökade drifts- och underhållsinsatser för vägarna i Kalmar län.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen vad i motionen anförs om behovet
av statsbidrag till enskilda vägar.
Upprusta vägnätet i Kalmar
län
Infrastrukturella investeringar har traditionellt setts som ett
medel för strategi och tillväxt. En väl utbyggd infrastruktur
på vägområdet är därför en absolut förutsättning för att
Kalmar län skall kunna växa och utvecklas.
De nationella riktlinjer som den så kallade Kommunikationskommittén
framlade innebar en mycket kraftig omsvängning från väginvesteringar till
drift och underhåll. Den kraftiga minskningen av investeringsvolymen
berodde enligt kommittén på att vägnätet fått en förhöjd standard genom de
senare årens utbyggnad. Därför valde man att inom en begränsad budgetram
prioritera drift och underhåll. Riksdagen beslutade 1997 om inriktningen av
transportinfrastrukturen. I enlighet med detta beslut skall en satsning på drift
och underhåll av vägarna samt på miljö- och trafiksäkerhetsåtgärder
prioriteras före investeringar i nya vägar. Denna nationella vägplan som
sträcker sig till 2007 har redan övergivits och väganslagen har prutats rejält.
Det befintliga vägnätet har devalverats.
Någon förhöjd standard kan inte heller sägas ha kommit Kalmar län till
del. Flera av riksvägarna och de viktigare länsvägarna är byggda på
femtiotalet. De är smala, krokiga och i behov av stora underhållsåtgärder. På
en gammal, omodern väg är en investeringsåtgärd som förstärkning,
breddning och siktförbättring i huvudsak i befintlig sträckning ofta också en
bättre åtgärd än upprepat, dyrt underhåll. Men även det löpande underhållet
har eftersatts. En ökad satsning på drift- och underhållsåtgärder såväl som på
nyinvesteringar är därför mycket angelägen. Särskilt måste "flaskhalsar" på
smala riksvägar åtgärdas. För näringslivets transporter i sydöstra Sverige
skulle en sådan åtgärd vara av mycket stor strategisk betydelse.
En regions tillgänglighet avgörs i stor utsträckning av om vägarna håller en
jämn standard. En aldrig så kort sträcka som håller påtagligt lägre standard än
vägen i övrigt minskar hela regionens attraktionskraft. E 22 och flera
riksvägar i Kalmar län har avsnitt av så låg standard att omfattande
investeringar erfordras. Man kan generellt konstatera att E 22 liksom flera
andra vägar har så låg standard att Vägverket har för avsikt att av
trafiksäkerhetsskäl sänkt hastigheten från 110 km/tim till 90 km/tim vintertid
och på andra håll från 90 km/tim till 70 km/tim. Dessa sänkningar av den
tillåtna hastigheten har sannolikt svårt att vinna allmän acceptans och de
försämrar konkurrensläget för länets industrier. Det är av flera skäl
nödvändigt att vissa avsnitt av dessa vägar snarast åtgärdas:
- E 22 söder om Kalmar och vid Västervik.
- Riksväg 25 mot Växjö väster om Nybro.
- Riksväg 34 och länsväg 127 från Oskarshamn mot Jönköping.
Under de senaste åren har också standarden på det enskilda
vägnätet, till vilket det utgår statsbidrag, försämrats. Enskilda
vägar med statsbidrag har stor betydelse för utvecklingen av
landsbygden och för näringslivet. De försämrade
statsbidragen till enskilda vägar har starkt bidragit till den
allvarliga situationen som nu råder. Det är betydligt billigare
att bygga, driva och underhålla enskilda vägar jämfört med
statliga. Därför är statsbidragen till enskilda vägar en viktig
satsning speciellt för ett län som Kalmar.