1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en tydlig plan upprättas för att reducera antalet färjor och
bygga ut med motsvarande antal broar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ersätta statliga färjelinjer i Vägverkets regi med broar
finansierade enligt PPP-principen.
Motivering
I Vägverkets regi finns i Sverige nästan ett femtiotal
färjelinjer. Det kostar runt 300 miljoner kr varje år, dvs. 1
miljon kr om dagen. Att ersätta dessa färjor med broar - i
något fall tunnel - vore en stor samhällsekonomisk vinst.
Då färjorna i allt väsentligt är avgiftsfria erhåller färjerederiet inte några
övriga intäkter än de som utgår från statliga vägbudgeten för drift och
underhåll. Från statlig synpunkt bör det därför vara en affärsmässigt viktig
uppgift att så snart som möjligt ersätta dessa färjelinjer med fasta
förbindelser
där det så är möjligt. Det har påpekats att det skulle vara lämpligt att
aktualisera det vid de mest frekventa lederna i Stockholms skärgård och på
västkusten till - och inom - de stora öarna Orust och Tjörn.
Byggandet av fasta förbindelser i stället för färjelinjer kan snabbas på
genom att staten och näringslivet samverkar i s.k. PPP-projekt (Public and
Private Partnership). Detta offentliga och privata samarbete skulle enligt
internationellt beprövad modell kunna vara användbar också i Sverige. Enär
anslagen i statliga vägbudgeten långt ifrån täcker behoven för att hålla det
svenska vägnätet i trafikvärdigt skick så känns det ännu mer angeläget att
finansiera denna typ av investeringar genom att tillskjuta medel genom PPP
eller genom samfinansiering med byggentreprenörer etc.
Tidigare prövning
Vägverkets färjeverksamhet har under de senaste årtiondena
varit föremål för intensiva kostnadsprövningar. Verket fick i
uppdrag att komplettera tidigare utredningar med att
inventera vilka färjeleder som kunde ersättas med fasta
förbindelser. I kompletteringen redovisades 17 objekt som
kunde ersättas med bro. De redovisade objekten skulle från
rent företagsekonomsik form vara återbetalda inom en 20-års-
period.
Vid 1994 års riksdag beslöts att vägavgifter skulle integreras med EU:s
regler för vägavgifter och momsbeläggas. Den hittills enda färjeled i landet
som blivit ersatt med avgiftsbelagd bro var vid Rödösundet i Jämtlands län. I
samband med riksdagsbeslutet om mervärdesskatt på vägavgifter och
regeringsbeslutet om avgiftsfinansiering av ovannända bro, vilka båda beslut
tidsmässigt sammanföll, fick Rödösundsbolaget beviljat kompensation för
inbetald mervärdesskatt.
Som framgår är det flera olika beslut som ligger till grund för möjligheter
att finansiera ersättandet av färjeleder med fasta förbindelser. De regler som
undre årens lopp fastställts för de olika finansieringsformerna bör därför bli
föremål för en översyn och uppdatering. Sedan de olika reglerna tillkommit
har penningvärde och ränteförhållanden förändrats.
Regeringen tvekar
Att PPP-lösning i regel enbart har förts i diskussion i
samband med stora motorvägsprojekt hindrar inte att de
skulle kunna användas på andra områden. På så sätt skulle
investeringarna inte belasta den statliga vägbudgeten som
med tanke på de snålt tilldelade medlen är klart otillräcklig.
Det nymornade intresse som man från socialdemokratiskt håll har visat för
s.k. PPP-projekt synes temporärt ha blivit stoppat. Den finansieringsformen
förväntades finnas med utvecklad i årets budgetproposition, men regeringens
stödtrupper (v/mp) har i sin negativism mot goda kommunikationer fått
framgång med att undanröja - åtminstone på kort sikt - PPP-lösningar och
därmed bildligt för att inte säga bokstavligt talat dessa ännu inte byggda
broar. Det är särskilt tragiskt med tanke på att en möjlighet för t.ex. ö-
företagen på öarna utmed kusterna är beroende av goda förbindelser med
fastlandet. Så är förhållandet på både Orust och Tjörn liksom i Stockholms
skärgård. Då företagsamheten har ökat - och behöver öka - vore det
angeläget att snabbt hitta lösningar som klarar snabbare och bättre transporter.
På t.ex. Orust är särskilt båtindustrin på frammarsch och flera andra nya
småföretag etableras. På samma ö har företagareföreningen på västra Orust
under lång tid kämpat för att få en bro, dels mellan Svanösund och fastlandet,
dels mellan Ellös och Skaftölandet. Man har länge jobbat för att få vägen
mellan Varekil och Ellös och den borde kompletteras med bron Ellös-
Skaftölandet hävdar företagare för småindustrin. Vi har de många stora
riksbroarna i vårt land från Öresund i söder via Stenungsundsbron och
Svinesund upp till Jämtland och Norrbotten för att inte tala om den viktiga
Essingeleden i Sveriges huvudstad. Då vi anser det självklart för malmöbor,
stockholmare och norrlänningar att kunna ta sig lätt över landsgränser och
över vatten, vore det rimligt att vi hade samma omsorg om mindre trafikleder
som för enskilda företag och boende, vilket vore ett oerhört kvalitetslyft.
Bra broförbindelser torde vara ett viktigt led då regional utveckling är i
fokus och landets decentraliserade småindustri behöver uppmuntras och växa.