Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökade väganslag.
Motiv för vårt förslag
Den av regeringen föreslagna nivån på väginvesteringar och
vägunderhåll i landet är långt ifrån tillräcklig, och
avsaknaden av en långsiktig strategi för den kanske viktigaste
delen av infrastrukturen, ett väl fungerande vägnät, innebär
för landet som helhet att den svenska vägstandarden stadigt
försämras. Effekten av detta syns redan i ett oacceptabelt
högt olyckstal i trafiken, med allt vad detta innebär av
mänskligt lidande för de direkt och indirekt drabbade. Den
allt sämre vägstandarden leder till ökad olycksrisk och
belastar på så sätt helt i onödan en hårt ansträngd
sjukvårdsapparat. Ett nedsatt vägunderhåll orsakar som sagt
olycksfall, som i sin tur leder till betydande
produktionsbortfall och enbart denna faktor borde tala för en
uppskrivning av det totala anslaget till en nivå som ligger
avsevärt över den föreslagna.
För privatbilister och professionella transportörer som är hänvisade till ett
givet vägnät, är den låga standarden ett påtagligt ekonomiskt problem.
Faktum är att för länstrafiken och skogstransportörer uppstår årligen
extrakostnader på grund av dålig vägstandard som uppgår till hundratals
miljoner kronor. I slutändan är detta kostnader som kunden och
skattebetalarna får stå för.
Bilismen är en livsnödvändighet för merparten av svenska folket, och i
själva verket en förutsättning för det välstånd vi eftersträvar. Till den
långsiktiga kapitalförstöring som regeringens politik på vägområdet innebär
måste dessutom fogas de punktskatter som läggs på drivmedel. Sammantaget
utgör regeringens politik en broms mot landets tillväxt i allmänhet, men den
utgör särskilt ett hot mot hela Norrlands överlevnad. Eftersom Norrland är en
mycket stor nettoexportör av tunga råvaror och regionen kännetecknas av
långa avstånd med gles befolkning, är bilen och vägnätets standard en
avgörande faktor för tillväxt och befolkningsförflyttning.
Gränsen för en acceptabel vägstandard är nu sedan länge passerad. Det kan
inte vara rimligt att nästan hälften av det norrländska vägnätet under långa
perioder skall vara avstängt eller ha kraftigt nedsatt framkomlighet. Det
betyder bland annat att skogstransporter måste anstå till dess att vägarna åter
är farbara, och miljontals kronor i försämrad virkeskvalitet försvinner
därmed.
En långsiktig och framsynt politik vad gäller nyinvesteringar och underhåll
av befintligt vägnät måste ansluta sig till synsättet, att satsningar för ett
väl
fungerande vägnät inte är en kostnad utan en investering. För Sveriges del i
allmänhet och Norrlands i synnerhet borde regeringen därför avsätta medel
som kraftigt överstiger det föreslagna, så att en modern och långsiktigt hög
vägstandard kan uppnås. Väganslagen skall under de närmaste tio åren uppgå
till en sådan nivå att ingen allmän väg under normala omständigheter skall
behöva stängas, och för att detta skall kunna bli verklighet efterlyses en
långsiktig handlingsplan från regeringens sida.