Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om omorganisation av Vägverket.
Motiv för mitt förslag
Kritiken mot Sveriges vägnät och underhållet av detsamma är
massiv. Kritiken är befogad. Speciellt är de regionala s.k.
sekundära vägarna i dåligt skick. Under våren 2000 var
många vägar i glesbygderna knappt farbara. Avstängningarna
för tung trafik var omfattande.
Klyftan vad gäller kvalitet på våra riks- och Europavägar å den ena sidan
och det mindre vägnätet å den andra är oacceptabelt stor. Den är dessutom,
dessvärre enligt min mening, växande. Samtidigt som de stora vägarna synes
erhålla obegränsade resurser tillåts de mindre vägarna förfalla. Under
hänvisning till den s.k. nollvisionen satsas t.ex. stora pengar på utbyte av
vägräcken och ombyggnad till vajerstaket, utan att detta synes ha någon som
helst effekt på frekvensen av olyckor.
Det mindre, sekundära vägnätet tillåts däremot att förfalla vilket inte bara
utgör en oförsvarlig kapitalförstöring, utan är också till stort men för
näringsliv och boende i glesbygd. För såväl jordbruk som skogsbruk är
farbara vägar året runt en livsavgörande förutsättning. För boende i glesbygd
är bilen ett oumbärligt redskap för arbetspendling och social gemenskap.
Det är intressant att studera kvaliteten på det enskilda vägnätet, vilka också
till större delen finansieras med skattemedel, men förvaltas och underhålls av
privata markägare och utmed vägen boende. Det är en allmän uppfattning att
dessa vägar genomgående har en bättre standard än motsvarande storlek på
allmänna vägar. Verkningsgraden och utbytet på dessa skattepengar är alltså
större än de statligt skötta vägarna.
Mitt parti har i och för sig i annat sammanhang föreslagit betydande
resursförstärkningar till Vägverket, men enligt min mening gäller det också
att redan befintliga medel fördelas på ett rimligt sätt.
Enligt min mening har för det första Vägverket i dag alltför "många järn i
elden" som inte har med vägbyggnation och vägunderhåll att göra.
Arbetsuppgiften bör härvidlag renodlas till att omfatta just ansvaret för våra
vägar.
För det andra synes det mig nödvändigt att göra en klar ansvarsskillnad
såväl organisatoriskt som budgetmässigt mellan det primära vägnätet å den
ena sidan och det sekundära å den andra. Med nuvarande system torde det
inte råda någon tvekan om att det är ständigt de mindre vägarna som blir
åsidosatta till förmån för de stora.
Den sammanläggning mellan Vägverket och dåvarande
Trafiksäkerhetsverket som gjordes för ett antal år sedan synes inte ha varit
särskilt lyckosam. Trafiksäkerheten har inte blivit bättre men vägar och
vägunderhåll har blivit sämre.
Jag föreslår att regeringen tillsätter en utredning med uppdrag att i
motionens anda komma med förslag om hur upprustning och underhåll av
Sveriges vägar ska komma till stånd.