Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att inom ramen för anslaget till drift och underhåll prioritera
Värmland.
Förbättringar av
vägstandarden i Värmland
Det statliga vägnätet i Värmlands län uppgår till ca 480 mil.
Många av dessa mil är nu i stort behov av höjda väganslag
för att underhåll och drift ska kunna hämtas igen. Det
eftersatta vägunderhållet som pågått under flera år är negativt
för länet.
Med nu kända anslag blir det svårt att leva upp till de målsättningar i de
nationella trafikpolitiska målen, samt målen i våra regionala tillväxtavtal.
Återigen hotas länsplanerna av en revidering med anledning av differensen
mellan planerade åtgärder och vad som kommer att vara faktiskt möjligt att
genomföra. De framtagna vägprojekt som ingår i länsplanen för Värmland är
väl motiverade och måste genomföras snarast.
En väl fungerande transportinfrastruktur är en absolut grundförutsättning
för att förbättra länets utvecklingsmöjligheter, om detta råder total enighet
bland företrädare för näringslivet och privatpersoner. Ökat väganslag har
högsta prioritet. Värdet på eftersläpningen av underhållet av vägar och broar i
länet uppskattas nu till ca 435 miljoner kronor. Det motsvarar fyra års
tilldelning av de underhållsmedel som krävs för att hålla vägkapitalet intakt.
Det undermåliga underhållet har medfört att på några vägar har
framkomligheten försämrats. Speciellt hårt drabbad har skogsnäringen varit
som haft svårigheter att föra ut virket från skogen till industrin. Det
föranleder
mig att här framhålla vissa vägar inom länsplanen och tillföra några som
saknas.
Av stor betydelse för en positiv utveckling för hela Värmland har väg 45
varit. Den skär genom länet från Säffles södra kommungräns till Torsby
kommuns nordöstra. 45:an är en nationell stamväg som behöver få höjd status
och därmed ökade möjligheter att hamna högre upp på prioriteringslistan.
Extremt dålig är 45:an från Fagerås till Sunne. Vägen är mycket smal,
krokig och har bitvis en dålig beläggning. Mycket tung trafik med
skogstransporter löper efter sträckan ner mot skogsindustrierna i Grums och
Skoghall. 45:an är också flitigt använd av pendlare. 45:an är även
genomfartsled för turister på väg till de svenska och norska fjällen.
Vägen har varit olycksdrabbad, några olyckor med dödlig utgång. Hittills
har Vägverket försökt att mildra svårigheterna på 45:an genom att sänka
hastigheten till 70 km. Väg 45 har kanske störst betydelse för de kommuner
som finns i direkt anslutning till vägen, men 45:an är en angelägenhet också
för övriga länet. Vägstandarden har en avgörande betydelse för att locka hit
etableringar. Av den anledningen inger jag förhoppningar om att vårt län
tilldelas ett större anslag. Vi behöver fler arbetstillfällen i länet.
Det är med stor oro jag och flera med mig ser hur vägkapitalet har förfallit
under senare år i vårt län. Konsekvenser som följer med de dåliga vägarna
medför en hel del problem och extra kostnader för många bilister. Bilarna far
illa med ökade reparationer, men även de bilåkande känner av de ihåliga
vägarna, främst yrkeschaufförerna anger en försämrad arbetsmiljö på grund
av vägförhållandena.
Arbetspendlarna ger upp och har en tendens att försvinna om de bor en bit
från tätorten. Det innebär att folk flyttar från de mindre orterna och koncen-
trationen ökar i de större städerna. Kommunerna i ytterområdena är sårbara,
dåliga vägar och utflyttning innebär minskade skatteinkomster och tvingande
besparingar. Den negativa utveckling som följer av minskat vägunderhåll vill
vi i Centerpartiet vända, genom ökade väganslag.
Nuvarande flaskhals på E 18 i västra Värmland mellan Hån och Töcksfors
måste snarast åtgärdas av trafiksäkerhetsskäl och med hänsyn till det utökade
samarbetet mellan Årjäng och Östvold. Pågående Interregprojekt och
målsättningen att utöka samarbetet mellan Sverige och Norge stärker motiven
för att skyndsamt genomföra planerade ombyggnationer för att få bort
nuvarande hinder för ett jämnt trafikflöde.
Väg 62 i Klarälvdalen strax norr om korset i Olsäter upp mot Ransäters
södra gamla infart är i behov av både underhåll och imbyggnationer.
Förbi Höje mot Hagfors finns ytterligare en eftersatt sträcka på väg 62 som
behöver åtgärdas.
Även väg 62 i norra Klarälvdalen från Likenäs till Dalby/Persby är i stort
behov av medel för vägförbättringar som inte får skjutas på framtiden. Vägen
trafikeras av tunga skogstransporter. Branäs anläggning med hotell, stugbyar
och liftanläggningar har bidragit till att trafikmängden ökat längs efter 62:an.
Under vintern är även 62:an en genomfartsled för turister på väg till
svenska och norska fjällen. Vägen har djupa spår efter den tunga trafiken
vilket medför vattensamling i vägbanan och risk för vattenplaning. Dessutom
har 62:an varit hårt ansatt av tjälskott.
På östra sidan av Fryken mellan Sunne och Torsby finns väg 908 med
mycket stort och akut behov av förbättringsåtgärder. Risk finns annars att
varuleveranser av olika slag kan komma att upphöra, vilket skulle få
förödande konsekvenser för de boende längs östra sidan Fryken. Området har
många som pendlar norrut till Torsby och söder ut till Sunne som är beroende
av denna väg.
I östra Värmland behöver förbättringar göras på väg 63 från Brattfors och
fram emot Lindfors. En sträcka på ca 1,5 mil. Vägen är smal med skarpa
kurvor och därtill ganska stora nivåskillnader. På sträckan har det skett flera
olyckor, även olyckor som medfört dödsfall. Hastighetsbegränsningar har
införts under vintertid i hopp om att minska olyckstillbud och skador.
På Värmlandsnäset är väg 537 i behov av upprustning från Ölseruds kyrka
ca 1,5 mil ner till Gunnerud. För bygdens folk viktig, men även för utveckling
av turismen i Vänerområdet.
Förbättringar av vägstandarden har kommit att bli en konkurrens- och
investeringsfråga för det värmländska näringslivet. Uteblivna vägsatsningar
ger helt fel signaler. Det skapar tveksamhet hos företagarna inför en
nyinvestering när inte goda kommunikationer kan erbjudas. Det tar längre tid
att frakta en vara på en dålig väg än en bra väg. Det tar längre tid att köra på
en väg som har 70 km istället för 90 km.
Att inte öka väganslagen är samhällsekonomiskt fel. Det genererar
negativa reaktioner. Vi behöver istället satsa på vägarna för att fler ska bli
positiva till att våga investera mer i Värmland. Begäran om nya friska pengar
till våra vägar är väl grundad.