1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om anslagen till enskilda vägar.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om särskilda bärighetsmedel till enskilda vägar.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en inventering av standarden på det enskilda vägnätet.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förrättningar med anledning av lagen (1997:620) om
upphävande av lagen (1939:608) om enskilda vägar.
Moderaterna vill:
- återställa anslagsnivån till enskilda vägar så att förordningens
bidragsnivåer skall kunna gälla,
- införa ett särskilt bärighetsanslag under en tioårsperiod för att återställa
vägkapitalet,
- inventera standarden på det enskilda vägnätet,
- underlätta förrättningar med anledning av lag (1997:620) om upphävande
av enskilda vägar.
Statsbidragen till enskilda
vägar
Enskilda vägar har större betydelse för svenskt näringsliv och
möjligheten att leva och bo på landsbygden än vad anslagets
storlek antyder. Ser man däremot på antalet mil som är
enskilda vägar och jämför det med det totala vägnätets längd,
finner man att inte mindre än cirka 70 procent av det svenska
vägnätet är enskilt. Av det enskilda vägnätet är det ungefär en
fjärdedel som uppbär statligt bidrag. Det innebär att över 50
procent av det svenska vägnätet finansieras helt privat.
För att driva och underhålla skogsbilvägarna, som är merparten av de helt
privata vägarna, läggs årligen ned ca 800 miljoner kronor. Dessa
skogsbilvägar mynnar vanligtvis ut i en enskild väg med statsbidrag. För den
svenska skogsindustrin är därför ett enskilt vägnät med tillgång till
statsbidrag
viktigt för att kunna upprätthålla produktionen och för att behålla
konkurrenskraften.
Även för landsbygdens befolkning är enskilda vägar med statsbidrag
oerhört viktiga. Ungefär 800 000 personer är bosatta vid
statsbidragsberättigade enskilda vägar. Likaledes utgör enskilda vägar med
statsbidrag den huvudsakliga transportleden för det rörliga friluftslivet,
genom att vägar till stränder, skogar och andra rekreationsområden, i hög
grad drivs och underhålls som statsbidragsberättigade enskilda vägar.
Statsbidragen till enskilda vägar har dock under en rad år kraftigt skurits
ner av den socialdemokratiska regeringen. Detta har lett till stora svårigheter
för alla de människor, som i sin vardag och för sin försörjning, är beroende av
detta vägsystem. Dessutom har många företag drabbats ekonomiskt.
Bärighet
Med det s.k. Bärighetspaketet från 1987 kan sägas att den
samlade svenska industrin gjorde ett undantag från principen
att staten skall stå för finansieringen av vägnätet. Den åtog
sig då ett delansvar genom att acceptera en höjd fordonsskatt
med 50 procent i syfte att finansiera förnyelsen av landets
broar. Med ett särskilt anslag i statsbudgeten och med ett nära
samarbete mellan industri och centrala och regionala
vägmyndigheter var satsningen lyckad och målet 60 tons
bruttovikt för tunga fordon kunde infrias på det allmänna
vägnätet.
I detta paket ingick även bärighetsåtgärder på det enskilda vägnätet. När
det gäller broarna har i stort sett målstandarden uppnåtts. Däremot har det
minskade statsbidraget och slopandet av särskilda bärighetsmedel inneburit
att vägkapitalet kraftigt har försämrats. Om inte särskilda bärighetsmedel
anslås för det enskilda vägnätet kommer de enskilda vägarna snabbt att
degenerera ytterligare och kostnaderna för att återställa vägkapitalet kommer
att bli enorma. Konsekvenserna för skogsindustrin blir också stora.
Inventera standarden
För att få en ordentlig bild av åtgärdsbehov, omfattning och
genomförandeförutsättningar när det gäller bärigheten på det
enskilda vägnätet bör en ordentlig inventering av standarden
omedelbart genomföras. En sådan inventering har inte gjorts
sedan 1984. Sedan dess har stora förändringar skett som har
påverkat statusen på det enskilda vägnätet.
Underlätta förrättningar
1997 upphävdes lagen om enskilda vägar. Regeringen har
bestämt att vägföreningar som har sina andelstal grundade på
taxeringsvärden skall omprövas före utgången av 2002.
Enskilda väg-lagutredningen, den s.k. EVL-utredningen, som
föregick propositionen om avveckling av "enskilda väg-
lagen", föreslog i sitt betänkande en betydligt enklare form av
förrättning än vad som blev regeringens förslag. Det kom
därför som en formlig överraskning för inblandade parter att
de nödvändiga förrättningarna är förenade med avsevärda
kostnader. Från moderat håll har vi hela tiden framhållit att
berörda vägföreningar måste hållas skadeslösa i denna fråga.
Även regeringen tycks ha insett detta och har anslagit 25
miljoner kronor till omprövningsförrättningar. Vi ställer oss
bakom detta anslag, och förutsätter att andelsägarna därmed
hålls skadeslösa.
Färjor
Till enskilda vägar räknas också färjor som drivs av enskilda.
Det finns inga regler som styr när en färja skall vara enskild
eller allmän. Därmed är det upplagt för tvistemål om var
ansvaret för färjetrafiken skall ligga. Frågan har hänvisats till
den s.k. BREV-utredningen (Utredningen om Bidrag och
Regler för Enskilda Vägar), som på regeringens uppdrag skall
föreslå de regler och övriga förändringar som behöver göras.
Vi anser det angeläget att frågan får en snar lösning på ett sätt
som gagnar en levande skärgård. Tills vidare avvaktar vi
dock utredningens förslag.
Övrigt
Beträffande finansieringen av våra förslag hänvisar vi till vår
anslagsmotion.