Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att E 4:ans vägsträckning mellan Markaryd och Örkelljunga
lyfts in i den nationella vägplanen och prioriteras för omedelbar och
samtidig utbyggnad till motorväg.
Motivering
Under riksmötena 1998/99 och 1999/2000 har jag i motioner
yrkat på riksdagens bifall till högsta prioritet för omedelbar
ombyggnad av E 4:ans förbifart vid Markaryd till trafiksäker
motorvägsstandard. Det är just argumentet trafiksäkerhet som
för alltfler människor väger allt tyngre ju längre tiden går och
därmed fler och fler lemlästas och dödas i olyckor.
De argument som gäller för Markaryd är också giltiga för E 4 vid
förbifarten Örkelljunga. När dessa två dödsfällor är ombyggda till
motorvägsstandard har de två svåraste avsnitten av sträckan Helsingborg-
Gävle äntligen fått en trafiksäkerhetsmässigt acceptabel lösning.
Under hösten 2000 förses motortrafikleden på E 4 vid förbifart Ljungby
med trefältsindelning och mittenräcke. Även om det måste betraktas som en
nödlösning torde det innebära en väsentlig förbättring av trafiksäkerheten på
vägsträckan.
Men E 4 vid Markaryd och Örkelljunga ligger kvar, väntande i regeringens
ekonomiska malpåse. Arbetsplanen för projektet Örkelljunga är godkänd, det
som fattas är pengar för byggstart.
Under hösten skall Vägverket fastställa arbetsplanen för projektet vid
Markaryd. Det är man tvingad att göra om projektet skall ha chans till
genomförande med den nuvarande miljökonsekvensbeskrivningen (MKB).
Den är giltig intill årsskiftet 2000/2001. Finns det inte någon fastställd
arbetsplan vid den tidpunkten måste en ny MKB tas fram och kopplas till en
ny arbetsplan. Orsaken är att från 1999-01-01 gäller den nya miljöbalken och
den vid den tidpunkten godkända MKB måste kopplas till en arbetsplan inom
två för att äga giltighet. Om inte så sker skall en ny MKB tas fram enligt
miljöbalken vilken förutsätter ett betydligt mera omfattande analysarbete än
de gamla lagarna.
Det har uppskattats att den kapitalförlust Vägverket därvid drabbas av är i
storleksordningen 40-50 miljoner kronor samt en tidsförlust på flera år.
Samma markägare måste ännu en gång kontaktas, samma frågeställningar
fördjupas och belysas ännu en gång m.m.
Övriga förlorare är Markaryds kommun och de fastighetsägare som
fortfarande inte kan få mark- och tomtförhållanden reglerade.
Viktig är den förlust i tid detta medför eftersom byggstart i så fall torde bli
förskjuten bortemot fem år framåt i tiden.
Den verkligt stora förlusten är emellertid ett stort antal döda och svårt
skadade människor för vilka resonemang om lönsamhetskriterier,
flödeskriterier eller trafiksäkerhetskriterier och annat finlir inte längre har
någon betydelse.