Riksdagen beslutar att anslå ökade medel till bärighetsåtgärder på
vägarna i Dalsland och Värmland.
Bärighetspengar måste fram nu
Mänskligheten har gått in i ett nytt årtusende. Vägstandarden i Värmland
och Dalsland är dock med snabba steg tillbaka till en nivå som förefaller
mer värdig förra tusenårsskiftet. Efter att vägunderhållet under ett flertal
år eftersatts och inga nya pengar, trots otaliga påstötningar, avsatts för att
möjliggöra nödvändiga reparations- och underhållsarbeten är läget nu
värre än någonsin. Man kan säga att botten är nådd, både bokstavligt och
bildligt.
Våren 2000 var det av olika anledningar värre än någonsin. Det faktum att
vägarna efter många års brist på underhåll har vare sig ordentlig överbyggnad
eller underbyggnad gjorde dem särskilt känsliga för det milda och regniga
vädret. Vägverkets pengar för vägunderhåll tog slut och de panikgrusningar
som skedde, hade ungefär samma effekt som om pengarna kastats i sjön.
Ungefär 50 procent av det statliga vägnätet i Dalsland har varit avstängt. I
Värmland stängs årligen en tredjedel av vägnätet. Vilket motsvarar ungefär
150 mil.
Detta drabbar hårt det näringsliv som verkar i Dalsland och i Värmland
och som är så viktigt för hela Sveriges välfärd. Aktiva inom skogsnäringen
och dess livsviktiga transportdel lider mången sömnlös natt av den rådande
situationen, och frågan är hur länge de skall orka med. För att virket skall
kunna tas tillvara bör tallen vara ute ur skogen senast i april och granen
senast
i maj. Stora direkta inkomstförluster hotar eljest, liksom stora kommande
inkomstförluster på grund av skadeverkningar från insekter.
För åkerierna är situationen om möjligt än värre. Bilar som är stående och
chaufförer som skall ha sin lön utan att de producerar något kostar enorma
pengar för den enskilde åkaren. Att år efter år tvingas stå inför samma
eländiga situation tar givetvis så småningom ut sin tribut. Många åkeriägare
lägger ner verksamheten eller går i konkurs.
Som riksdagspolitiker från de drabbade skogslänen känner man sig i detta
läge onekligen frustrerad. Inte undra på att folk flyttar ut från dessa bygder!
I motioner, frågor och interpellationer har vi gång på gång påpekat att det
måste anslås mer pengar till dessa vägar, som är så viktiga för näringslivets
och hela regionens överlevnad. Dessutom har näringsministern vid besök i
regionen understrukit vikten av satsningar på bärighetshöjande åtgärder.
Riksdagen väntar fortfarande på infrastrukturplanen för åren 2002-2011.
Bärighetsmedel till vägarna i Dalsland och Värmland måste dock fram
omedelbart. Dalslänningarna och värmlänningarna har inte råd att vänta
längre!