1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om den dåliga tekniska kvaliteten på riksvägarna 45 och 62 samt
dess konsekvenser för näringsliv och turism.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en upprustning av riksväg 45 skall ges extra hög prioritet
och snarast genomföras.
Motivering
Riksväg 45 är Sveriges längsta väg: den går från Göteborg via
Karesuando till Nordkap. Den är viktig länk mellan västkusten och
Värmland-Bergslagen och en genväg till mellersta delarna av Norge.
Vintertid är vägen Västsveriges trafikled upp till fjällen. I förhållande till
sin funktion har riksväg 45 en oacceptabelt låg standard.
Riksväg 45 är en viktig pulsåder vilket visas genom att vägen genom
Värmland hade den mest intensiva trafiken både vad gäller personbilar och
lastbilar i länet 1998. Trots detta erhöll Vägverket i Värmland, med ett i
övrigt stort underhållsbehov av vägarna (bl.a. riksväg 62), endast 63 % av
äskade medel för underhåll 1998, 28 % 1999. Många värmlänningar är helt
beroende av riksvägarna från norra delarna till södra delarna av länet. För att
utvecklingen inte ska bromsas behövs en infrastruktur som underlättar
tillförlitliga och snabba varutransporter.
Trafiksäkerheten är satt på undantag då flera sträckor endast har en bredd
på 6,5 meter, vilket är orimligt om man betänker att lastbilar som utgör en
viktig del av trafiken samsas med bilar, fotgängare, cyklister och skogs- och
lantbruksmaskiner. Med nedsatt underhåll, trängsel och gropighet ökar risken
för att mötande, i synnerhet lastbilar, kolliderar. I Västra Götaland har under
perioden 1993-1998 rapporterats 1 198 olyckor. Vid en om- och tillbyggnad
av riksväg 45 skulle andelen döda eller svårt skadade minska med i
storleksordningen 30 % med åtföljande samhällsekonomiska vinst.
Nuvarande investeringstakt för nödvändig standardhöjning av vägnätet i
regionen, bl.a. riksvägarna 45 och 62, är klart otillräcklig. Den låga
medelstilldelningen till vägunderhåll under de senaste åren och kraven på
prioriteringar bland underhållsåtgärder till följd av detta har medfört att
regionens vägar har fått en i stora delar undermålig drifts- och
underhållsstandard. Detta innebär att vägkapitalet bryts ned i allt snabbare
takt vilket i sin tur leder till ett allt större rekonstruktionsbehov på
regionens
vägar.
Kapaciteten, kvaliteten och trafiksäkerheten på riksvägarna 45 och 62 är
undermålig och kräver omedelbara åtgärder.