Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om specialdestinerade väganslag till Västernorrlands län. Dåliga vägar påverkar hälsan
Dåliga vägar kan vara ett hälsoproblem. Vibrationer, buller, infraljud samt kraftiga och långvariga skakningar från ojämna vägar kan stressa men även ge såväl akuta som kroniska effekter på människan, säger Vägverkets miljödirektör Lars Nilsson, Borlänge.
Lokalt kan svåra vägojämnheter återfinnas i hela landet. Värst är dock problemen i norra Sverige, där de ojämna sträckorna dessutom ofta är långa. Där tillkommer under tjällossningen också betydande problem, som dessutom kräver omfattande insatser för att repareras. Här krävs grundläggande förbättringar, och det kommer att ta mycket lång tid att eliminera alla problem. Vägstandarden i Västernorrlands län klassas som den sämsta i landet och därför är det hög tid att rikta specialdestinerade väganslag till länet.
Belastningsskador utgör sannolikt det största arbetsmiljöproblemet i västvärlden. Från speditörer och bussbolag har framförts synpunkter på hur skakningar framförallt medför nack- och ryggbesvär, med sjukskrivningar och förtidspensioneringar som följd. Från ambulanssjukvården har påpekats hur skakningar stör medicinsk övervakningsutrustning. Vibrationer, buller och ökat infraljud från ojämna vägar uppges även stressa patienter, vilket genom ökad puls och höjt blodtryck ökar belastningen på hjärtat. I norra Sverige är transportlängderna ofta tiotals mil, vilket medför en betydande prehospital vårdtid i ambulansbil.
Tidigare vibrationsmätningar i vägfordon har visat på höga nivåer av skakningar. Ny kunskap har visat att dessa studier varit ofullständiga och underskattat problemen. Västernorrland är ett i grunden rikt län med goda utvecklingsmöjligheter. Att dessa förutsättningar tas till vara är inte bara ett regionalt intresse utan i allra högsta grad en nationell angelägenhet. Skogsindustrin och andra delar av näringslivet i Västernorrland har hög produktion och är världsledande inom många områden.
Länets näringsliv domineras traditionellt av exportindustri, företrädesvis baserad på länets stora skogs- och energitillgångar. Länets industri redovisar synnerligen stora förädlingsvärden och ett nettoexportvärde i samma storleksordning som för hela landets bilindustri. Det innebär att ett väl fungerande transportsystem till och från länet är en angelägenhet för hela Sverige.
Större delen av vägnätet byggdes en gång i tiden längs dalgångarna för att timmerflottarna skulle kunna ta sig till älvarna för att flotta timret ner till kusten. När all transport av timmer övergick till landsväg blev belastningen för stor på vägarna. De naturliga förutsättningarna för byggande av vägar är dessutom oförmånliga. Landskapet är kuperat längs älvarna och dessutom har jordarterna i älvdalarna låg bärighet och drabbas hårt av tjällossningen. Detta medför att både anläggnings- och underhållskostnaderna är höga. Det överskuggande problemet i Västernorrlands län är vägarnas dåliga bärighet för den stora belastningen som råvaruförsörjningen till kustens industrier utgör. Råvarutransporterna startar i inlandet (Jämtlands, Västerbottens och Västernorrlands inland) och ökar i omfattning ju närmare kusten man kommer.
Till följd av bristfälligt underhåll och otillräckliga investeringar, riskeras varje år, framförallt vid tjällossningen, ca 40 % av det allmänna vägnätet i länet att stängas för tung trafik. Utifrån en nyligen utförd undersökning av Skogforsk angående skogsindustrins merkostnader på grund av bristfälliga vägar kan beräknas att skogsindustrin i vårt län åsamkas en extra kostnad på ca 200 miljoner kronor. Detta är mer än 20 % av merkostnaden för hela landets skogsindustri. På samma sätt drabbas övrigt näringsliv och enskilda av bärighetsbristerna.
Andelen belagd väg som snarast bör åtgärdas är 127 % högre i Västernorrlands län jämfört med medelvärdena i riket (exklusive Region Mitt). Ojämna vägar sliter mera på fordon och ger ökad bränslekostnad, längre restid och dålig komfort. För godstransporter handlar det även om transportskador.
Grusvägar utgör ca 40 % av länets vägnät, vilket är den största andelen i landet. Enligt Vägverkets översiktliga bedömningar är ca 75 % (ungefär 1 500 km) av grusvägnätet i behov av rekonstruktion/tjälsäkrings- eller underhållsåtgärder för att nå önskvärt tillstånd.
Länsvägnätet i Västernorrland är till stora delar eftersatt och har stora brister, vilket beskrivningen ovan försökt ge information om. Detta ger upphov till stora tillgänglighetsproblem för såväl person-, råvaru-, som godstransporter. Glesbygdsverket utförde nyligen en opinionsundersökning som visade att bättre vägar och kommunikationer rankas mycket högt av människor som vill leva, bo och arbeta på landsbygden. Om Västernorrlands län ges rimliga utvecklingsförutsättningar, där bärkraftiga vägar utgör en central plats, kommer länet att i än större omfattning bidra till tillväxt och välfärd.
Stockholm den 25 september 2000
Birgitta Sellén (c)