Motion till riksdagen
2000/01:T227
av Ringman, Agneta (s)

Kalmar läns kommunikationer


Förslag till riksdagsbeslut
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kommunikationerna i Kalmar län.
Bakgrund
Befolkningen i Kalmar län har ökat med mindre än 5 %
under 1900-talet. Näringslivet har en starkare inriktning mot
jord- och skogsbruk samt traditionell basindustri än övriga
landet.
Standarden på länets infrastruktur är låg, vilket kan sammankopplas med
att Kalmar län under innevarande planeringsperiod haft bland landets lägsta
anslag räknat både per innevånare och per km väg och järnväg.
Genom att analysera regionens historiska bakgrund och länets speciella
näringslivsstruktur framträder väsentliga åtgärdsområden för att påverka
utvecklingen. Dessa är bl.a. länets geografiska läge vid Östersjön och behovet
av förbättrade kommunikationer.
Vägar
E22 är den nationella väg i södra Sverige med lägst
framkomlighet. I Kalmar län så finns det endast sju km
motorväg på en sträcka av ca 250 km. Den vanligaste
vägbredden på länets vägar är smalare än sju meter. Den
vanligaste hastigheten på de statliga vägarna är 70 km/h.
Vägprofilen har på många ställen 50-talsstandard. Antalet trafikolyckor har
ökat de senaste åren.
Detta är slutsatser man kan dra när man tittar på länets vägnät, en situation
som vi naturligtvis inte tycker är godtagbar. Samtidigt så är det ju så att
exempelvis E22 är en viktig livsnerv för Kalmar län liksom för de andra länen
i sydöstra Sverige. Vägen förbinder denna del av landet med
storstadsregionerna. Den sträcker sig mellan Norrköping och Malmö utefter
21 kommuner med över en miljon innevånare.
Framkomligheten och vägstandarden är avgörande för det stora antal
människor som varje dag färdas på E22 och i förlängningen även för hela
regionens utveckling. Öresundsbron samt de nya handelsförbindelserna över
Östersjön kommer att öka betydelsen av en hög tillgänglighet på E22.
Ett genomförande av ombyggnader på delar av E22 som är planerade
kommer därför enligt vår åsikt att få stor betydelse både genom möjlighet till
snabbare trafik och mindre störningsmoment för våra samhällsmedborgare.
För att trafiken skall fungera i öst-västlig riktning och med tanke på att
länet ligger utefter Östersjökusten samt den ökande handeln med länderna på
andra sidan måste även en satsning på riksväg 25, 33, 34 och 129 göras.
Därutöver kan tilläggas att avstånden inom Kalmar län är stora så
tillgängligheten till högskoleorterna skiftar. Speciellt gäller det att
förbättra
möjligheterna i norra länsdelen. Därför måste den utlovade investeringen i
riksväg 35 mellan Västervik och Linköping slutföras.
Järnvägar
I Kalmar län har vi tre järnvägar. Den första heter
Tjustbanan och är en regional linje som går mellan Västervik
och Linköping. Stångådalsbanan är den andra regionala
linjen och har en sträckning mellan Linköping och Kalmar
genom länets inre delar.
Den tredje banan tillhör riksnätet och går mellan Kalmar och Göteborg. De
tre banorna ser olika ut men har några saker gemensamt. De är enkelspåriga.
De har stor betydelse för de olika delar av länet som de ger service åt. De har
alla tre kapacitets- och investeringsbehov som måste tillgodoses. Generellt
sätt är behoven följande: Anlägga skarvfri räls, fler mötesplatser, nya
signalsystem, fjärrblockering, banvallar som klarar högre belastning för
godstrafik samt färre korsningar.
Dessa åtgärder skulle åstadkomma kraftiga förbättringar och göra
tågtrafiken mycket konkurrenskraftigare genom den högre kapacitet och de
snabbare transporttider som skulle åstadkommas. De hastigheter som önskas
uppnås är enligt vår mening inte orimliga. Det handlar om 200 km på banan
Kalmar-Göteborg och 160 km på Tjustbanan och Stångådalsbanan.
Sjöfart
Kalmar län har många hamnar eftersom vi är ett långsträckt
län utefter Östersjön. Dessa hamnar betraktar vi som stora
tillgångar både för länet och landet. Detta gäller enligt vårt
sätt att se det både transportmässigt och för miljön.
Hamnarna ser vi som förutsättningar och tillgångar när nu handeln över
Östersjön ökar alltmer. Vi tror på många reguljära förbindelser av olika slag
där färjeförbindelserna mellan Oskarshamn-Visby och Västervik-Ventspils i
Lettland ses som bra exempel.
Förutsättningarna för att hamnar skall fungera är dock att anslutande
förbindelser på land är goda. Vi vill då återigen påpeka vikten av att de öst-
västliga kommunikationerna i länet och regionen är utbyggda till en god
standard. Detta gäller då i första hand riksvägarna 25, 33, 34, 35 och 129.
Flyg
I Kalmar län finns i dag tre flygplatser med reguljära
förbindelser. Kalmar flygplats som är statlig och har
förbindelser till Stockholm och Köpenhamn. Oskarshamn
och Hultsfred som är kommunala och har förbindelse med
Stockholm. Att vi idag har dessa flygplatser med sina
förbindelser är en nödvändighet. Flyg är idag för många
företag och enskilda en förutsättning för att vara etablerade
utanför storstadsregionerna. Det är därför bra att riksdagen
har fattat beslut som innebär att flygplatser kan få stöd för
sin verksamhet. Vår förhoppning är att detta skall vara kvar
som en regionalpolitisk satsning i framtiden.
Det vore också enligt vår mening bra om statligt stöd kunde utgå när nya
linjer provades. För Kalmar läns del gäller det förbindelser över Östersjön till
Polen. En marknad som har alla förutsättningar att växa men som i
inledningsskedet behöver ekonomisk styrka för att överleva.
Informationsteknik
Då Kalmar läns traditionella kommunikationssätt med väg
och järnväg inte tillgodoser behoven och då länet har stora
avstånd till kommuncentra och högskoleorter så kan man
delvis överbrygga detta med modern informationsteknik.
Genom att bygga ut de digitala kommunikationerna så kan man arbeta i
hela länet trots att avstånden är långa. Problemet är då att många platser inte
är attraktiva för marknaden att investera i. Vi tycker därför att det är
nödvändigt och bra med initiativ som tas av staten. Dessa initiativ förutsätter
medel från flera parter. Vi anser därför att det vore bra om man fick använda
medel som går till länsmyndigheten för infrastruktursatsningar till att gälla
även IT-satsningar.

Stockholm den 5 oktober 2000
Agneta Ringman (s)
Håkan Juholt (s)
Ann-Marie Fagerström (s)