1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökad konkurrens inom trafikpolitiken.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en utförsäljning av den svenska delen av SAS.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till en
avmonopolisering av fordonsprövningen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av trafikpolitiken.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om trafiksäkerhet.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om nollvisionen.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att fylleri och droger måste bekämpas i all trafik.1
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om trafik och miljö.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om principerna för transportpolitiken.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om godstransporter.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att bilen måste erkännas som en nödvändighet i glesbygden.
12. Riksdagen beslutar om en total avreglering av all persontrafik på järnväg.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om Banverkets fördelning av tåglägen.
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om järnvägens internationalisering.
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om bättre konkurrens inom flygtrafiken.
16. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om handel med s.k. slots.
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om sjötransporternas roll.
18. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag så att
stuverimonopolet kan avvecklas. 2
19. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om åtgärder för
sjöfarten i Vänern och Mälaren enligt vad i motionen anförs.
20. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om tjälsäkring av vägnätet.
21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att ansvaret för Gotalandstrafiken flyttas från
Sjöfartsverket till Vägverket.
22. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utbyggnad och upprustning av Europaväg 4, motorväg mellan
Göteborg och Stockholm, Europaväg 6 samt Riksväg 73.
23. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att uppgradera Riksväg 45 (inlandsvägen) till Europaväg.
24. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om det enskilda vägnätet.
25. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om s.k. PPP-projekt.
26. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ett trafikpaket för att lösa trafikkaoset i storstadsområdena.
27. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om IT och telekommunikationer.
28. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om de stationära postkontoren.
29. Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens
förslag anslagen under utgiftsområde 22 Kommunikationer enligt
uppställning:
30.
Tabell 1: (Anslag Regeringens förslag Anslagsförändringar )
1 Yrkande 7 hänvisat till JuU.
2 Yrkande 18 hänvisat till AU.
3 Inledning - Våra mål för trafikpolitiken
För liberaler utgör infrastrukturen och trafikpolitiken samhällets ryggrad
och blodsystem. Transport och kommunikation är nödvändiga
ingredienser i all ekonomisk aktivitet var man än befinner sig på
jordklotet. Att Sverige allt sedan mitten av 1800-talet haft en positiv
välfärdsutveckling kan till stor del kopplas till ökad handel och därmed
ökade transporter och kommunikation. Handel över gränserna samt
människors fria rätt att röra sig förutsätter att det finns bra tillgång till
transporter oavsett om det är ångbåten på 1800-talet, lastbilen på 1900-
talet eller IT-kommunikationer i det nya århundradet som vi nu befinner
oss i.
För enskilda människors välfärd är goda kommunikationer avgörande.
Tillgång till bra kommunikationer underlättar arbetspendling och ökar därmed
möjligheterna att bo där man vill och jobba på någon annan plats. En väl
utformad trafikpolitik är därmed av allra högsta betydelse även i
regionalpolitiskt hänseende.
Men tyvärr finns det stora brister i dagens infrastruktur. Exemplen på detta
är många. Undermåliga och trasiga vägar som effektivt hindrar t ex
råvarutransporter till industrin. Tågtrafik som allt för länge kännetecknats av
bristande konkurrens och höga priser. Detsamma gäller flygtrafiken.
Exemplen kan mångfaldigas. Till detta skall läggas en riksdagsmajoritet som
inte kan enas om att lägga fram en infrastrukturproposition. En proposition
som var aviserad i våras men som nu inte heller finns uppförd på höstens
propositionslista.
Denna motion beskriver Folkpartiets syn på trafikpolitiken.
4 Ökad konkurrens - bästa receptet för en
bättre trafikpolitik
För liberaler är det den fria konkurrensen som ligger till grund för
trafikpolitiken. Vi anser att endast med fri konkurrens tillgodoses den
enskildes val av transportslag bäst vare sig det gäller transport av gods
eller personbefordran. Med fri konkurrens inom alla transportslag kan vi
bäst uppnå en hållbar utveckling och ökad tillväxt. Allt för länge har
trafiksektorn kännetecknats av monopolbildningar och då främst statliga
sådana. Monopolen har gjort att den enskilde individen kommit i kläm i
form av höga priser och sämre service. Dessbättre så har många sektorer
inom kommunikationsområdet öppnats för konkurrens under senare år.
Det mest lyckade exemplet där god konkurrens har skapats är inom
teleområdet där det nu finns en hel uppsjö av aktörer, vilket i sin tur har
inneburit sänkta priser för den enskilde.
Tyvärr kan man inte överföra resultaten från den lyckade teleavregleringen
till andra kommunikationsområden. På järnvägssidan råder det fortfarande
inte fri konkurrens på alla sträckor. Det gör det däremot formellt på flygsidan
men dessvärre finns det här en aktör i SAS som är allt för dominant på den
svenska inrikesmarknaden.
Konsekvensen av den bristande konkurrensen på dessa områden är helt
uppenbar. Priserna är för höga och rabattsystemen är utformade så krångligt
att det är svårt för en vanlig människa att sätta sig in i dem. Följden blir att
många drar sig för att använda dessa färdsätt och tar bilen istället. Det är
därför angeläget att verklig, fungerande konkurrens kan skapas inom flyget
och på hela järnvägsnätet.
För att detta skall fungera så krävs det att de statliga myndigheterna ställer
upp och bejakar konkurrensen. Detta gäller speciellt Banverket och
Luftfartsverket. Det får aldrig bli så att den gamla "dominanten" på området
favoriseras genom att den får de bästa spårlägena eller de bästa starttiderna.
Tendenser till detta har funnits inom flyget där det gamla stora bolaget har
lättare att få de bästa s.k. slotsen. Ett sätt att komma bort från detta problem
skulle kunna vara att man genom auktionsförfarande fördelar slotsen. Även
på Banverkssidan bör ett system införas så att olika operatörer kan handla
med tåglägen.
Det är viktigt att påpeka att konkurrensutsättningar måste genomföras på
ett sätt som gör att konkurrensen verkligen främjas. Ett uppbrutet statligt
monopol får under inga omständigheter innebära att ett privat monopol
uppstår istället.
För att gå vidare förordar Folkpartiet en utförsäljning av den svenska delen
av SAS (SAS Sverige AB). Dessutom anser vi att Posten AB och SJ måste
möta mer konkurrens.
4.1 Upphäv Svensk Bilprovnings monopol
Köerna till bilprovningen ringlar allt längre. Många privatbilister får inte
sina
bilar besiktigade före semesterresor. Yrkesförare blir tvingade att ställa sina
fordon för att de inte kan få en besiktningstid med svåra ekonomiska avbräck
som följd. Så här kan det inte fortsätta. Folkpartiet har under flera år krävt
att
bilprovningsmonopolet bryts upp och nu måste regeringen lämna ett snabbt
förslag om detta till riksdagen för att få ett snabbt slut på kaoset.
Samtidigt har Svensk Bilprovning AB varit ute och konkurrerat på
marknaden i andra länder men i Sverige består monopolet. Det är hög tid att
detta monopol nu placeras i den papperskorg där redan andra gamla
trafikmonopol finns.
5 Utred infrastrukturpolitiken
Sedan den 1 januari år 1999 återfinns trafikfrågorna i
näringsdepartementet. Det är till både för- och nackdel för trafikpolitiken.
Det är bra att trafikfrågorna på ett intimare sätt förknippas med de
politikområden som de hör ihop med, men samtidigt finns risken att dessa
frågor försvinner i det "stora" departementet. Inte minst ser man det nu
när infrastrukturpropositionen skjuts upp än en gång.
Samtidigt vet vi att trafikfrågorna har stor betydelse för en hel rad
samhällsfrågor. Mot denna bakgrund bör riksdagen ge regeringen i uppdrag
att till årsskiftet 2001/02 lägga fram en ny plan för hur trafikpolitiken skall
bedrivas under de närmaste tio åren. En sådan plan skulle kunna belysa vilken
betydelse trafiken har ur ekonomisk, näringsmässig, bostadsmässig samt
regionalpolitisk betydelse.
6 Öka trafiksäkerheten!
Trots att trafiken ökar välfärden så har den också sina avigsidor. Trafik-
olyckor och därpå följande krav på ökad trafiksäkerhet är ett väsentligt
inslag i trafikpolitiken. Folkpartiet stod bakom den av regeringen tidigare
uppställda och av riksdagen beslutade s.k. nollvisionen, som innebär att
ingen skall dödas eller skadas i trafiken. Detta beslut fattades för ca 3 år
sedan, men sedan dess har inte mycket hänt. Regeringen har fört en
politik som mer och mer har urholkat nollvisionen och nu krävs det till
krafttag för att den skall kunna hävdas. Man skall dessutom vara
medveten om att nollvisionen inte ensam kan leda till minskad trafikdöd.
Ökade informationsinsatser torde vara en annan väg. Folkpartiet efterlyser
dessutom, som vi även gjort i tidigare motioner, att det tydligare bör
framgå att kampen mot allt fylleri inom alla trafikslag prioriteras som ett
led i nollvisionen.
Fortfarande dödas allt för många i trafiken. Detta kräver än mer att man
satsar på trafiksäkerheten.
Att dödsolyckorna har kunnat minska under en rad av år beror bl.a. på den
ökade säkerheten i bilarna och vägarnas konstruktion och underhåll.
Krockkuddar, sidobalkar och låsningsfria bromsar efterfrågas i större
utsträckning och införs på allt fler bilmodeller. Det är angeläget att denna
utveckling mot säkrare bilar fortsätter. Tyvärr finns det en konflikt mellan
säkerhet och bränslesnålhet på fordonsmarknaden. Stora bilar drar ofta
mycket bränsle men är i gengäld av hög kvalitet när det gäller säkerhet. För
små bilar är förhållandet det omvända.
Den samhällsekonomiskt effektivaste åtgärden mot trafikolyckorna torde
vara ökad trafikövervakning och inte minst säkrare vägar med hög standard.
Farliga vägsträckor måste åtgärdas. Skärpt hastighetskontroll och höjda böter
för fortkörning kan också medverka till lägre skadenivå i trafiken.
I stadens trafiksystem måste såväl den fysiska utformningen som
regelsystemet göra den oskyddade trafikanten till huvudperson. Bilförare
måste inse de risker de utsätter sin omgivning för om de inte tar tillräcklig
hänsyn. Det är bra att bilförare nu måste lämna företräde åt gående vid
övergångsställe.
Gaturummet skall utformas så att det innehåller trivsamma attraktiva
gångstråk och sammanhängande cykelstråk, där korsningarna planeras väl.
Särskilda informationsinsatser måste göras för att cyklisterna skall inse vikten
av att följa trafikreglerna och använda hjälm. Vi avvisar dock tvingande
regler om att använda cykelhjälm.
6.1 Bekämpa alla droger i all trafik!
Alkohol kombinerat med bilkörning eller båttrafik hör inte ihop. Detta
måste ständigt upprepas. Förutom att man kan skada sig själv, riskerar
oskyldiga att dödas eller skadas av en ratt- eller sjöonykters framfart.
Folkpartiet liberalerna har vid flera tillfällen verkat för att gränsen för
grovt rattfylleri bör sänkas från 1,5 promille till 1 promille. En sådan
sänkning beslutades av riksdagen i december 1993 och trädde i kraft den 1
februari 1994. Sänkningen gav ett bra resultat då antalet rattfyllerister
därefter
har minskat. Vi har även gått i bräschen för hårdare tag mot sjöfylleri.
Det är dock viktigt att påpeka att vi aldrig får ge upp i kampen mot
rattfylleriet. Strävan borde vara, som angetts ovan, en nollvision även när det
gäller rattfylleri, dvs att alla kör bil eller andra motorfordon med noll
promille
i kroppen. Genom täta poliskontroller och informationskampanjer bör vi
kunna få fler människor att välja att låta bilen stå efter alkoholintag.
Narkotika och bilkörning är minst lika oförenligt som alkohol och
bilkörning. Praktiska svårigheter och lagtekniska oklarheter förhindrar
emellertid en effektiv bekämpning. Folkpartiet förordar rutinmässig kontroll,
nollgräns samt enhetligt straffvärde. Det är också viktigt att uppmärksamma
förekomsten av farliga mediciner i trafiken på olika sätt.
Ett nyare hjälpmedel i kampen mot rattfylleri är s.k. alkolås på fordon som
hindrar en onykter att starta fordonet. Vi anser att alkolås bör införas
generellt
genom lagstiftning.
7 Trafik och miljö
Trafik påverkar miljön oavsett trafikslag. Att påstå något annat vore en
stor lögn. Under en rad av decennier har det i olika ordalag talats om att
trafiken skall bära sina samhällsekonomiska kostnader, dvs. betala sina
miljökostnader, olyckskostnader och trängselkostnader. Denna
grundprincip har formulerats på olika sätt i 1963, 1978 och 1988 års
trafikpolitiska beslut, men har sedan i praktiken inte genomförts. Detta
var något som Folkpartiet varnade för i reservationer till det
trafikpolitiska beslutet 1988 (TU 1987/88:13).
Vägtrafiken har stora negativa konsekvenser för naturen. Utsläpp av bl.a.
kväveoxider bidrar starkt till försurning och övergödning. Koldioxidutsläpp
bidrar till växthuseffekten. Mot detta skall ställas de positiva effekter
vägtrafiken har på välfärdsutvecklingen i landet samt att bilen i många delar
av landet är en förutsättning för att hela Sverige skall leva.
Det är dock viktigt att påpeka att många åtgärder har vidtagits för att
minska utsläppens skadliga effekter på miljön. Alltfler fordon drivs med
miljövänligare drivmedel samt har katalysatorer. Men det är inte tillräckligt.
Nya steg bör tas hela tiden och ny teknik bör prövas, t.ex. nya typer av
katalysatorer. Det är viktigt att denna utveckling kan ske i positivt samspel
mellan myndigheter och bilindustrin. Det får aldrig bli så att pålagor och dyl.
allvarligt hindrar den stora majoriteten att skaffa eller köra bil. Folkpartiet
anser att skrotningspremien bör höjas för att dels få bort äldre miljöskadliga
bilar från vägarna, dels hindra att äldre bilar lämnas som skrot i naturen.
Även andra transportslags negativa miljöpåverkan bör uppmärksammas
mer. Flyget är en källa till stora utsläpp samt buller. Ansträngningar måste
göras för att få fram renare och tystare flygmotorer. Även tåget, som anses
som miljövänligt, kan ha negativ miljöpåverkan bland annat i form av buller
och vibrationer med markpåverkan som följd. Om elektriciteten till tågen
produceras i fossileldade kraftverk utgör detta också en negativ påverkan på
miljön.
Det räcker dock inte att vi ensidigt här i Sverige ställer hårda miljökrav på
trafiken och inför pålagor på vägtrafiken, då utsläppen är gränsöverskridande.
Därför måste det internationella trafik- och miljösamarbetet fördjupas och
utvecklas. Regeringen bör aktivt inom EU driva på och medverka till en
minskning av miljökonsekvenserna.
Folkpartiet anser att ett ökat inslag av kretsloppstänkande inom infra-
strukturen är nödvändig. Miljöfarliga material skall i största möjliga mån
undvikas inom infrastruktursektorn. Istället bör återanvändningsbart material i
än högre grad föras in i denna sektor.
Det är viktigt att miljökonsekvensbeskrivningar blir ett viktigare inslag vid
planeringen av investeringar i infrastruktur såsom vägar, järnvägar m.m.
8 Principerna för transportpolitiken
När riksdagen antog den senaste stora trafikpolitiska propositionen våren
1998 fastställdes ett antal olika transportpolitiska principer. En av dessa
principer är valfrihet. Det låter visserligen bra på papperet att det är de
enskilda människorna och företagen som skall välja hur de organiserar
sina transporter. Vi vill emellertid från Folkpartiets sida påpeka att ett
sådant tänkande måste kombineras med en avreglering och fri konkurrens
för att principen skall kunna genomföras och ge den effekt som
regeringen påstår sig vilja se och som Folkpartiet länge har eftersträvat.
Att samhällsekonomisk prissättning skall råda inom trafikpolitiken borde
vara en självklarhet. Det har diskuterat under en rad av år. Dessvärre är det
svårt att genomföra den principen i verkligheten. För liberaler är det av
grundläggande betydelse inom trafikområdet att trafikanter och
transportköpare ges en större individuell valfrihet. Vi vill rensa i floran av
administrativa regleringar och låta transportbesluten ske i decentraliserade
och marknadsmässiga former. Då måste staten ta sitt ansvar för att skapa
rättvisa konkurrensvillkor. Transportsektorn måste känna av ett riktigt
kostnadsansvar beräknat med samhällsekonomiska kalkyler, så att rimlig
hänsyn tas till trafikolyckor, miljöskador och trängsel.
9 Transporter av gods - en nödvändighet för
Sveriges överlevnad och utveckling
För den vanlige medborgaren är det nog persontransporter som man
tänker på när det gäller trafikpolitiken och dess innehåll. Det är dock så
att den allra största andelen av våra transporter i Sverige utgörs av
godstrafik. Dygnet runt året om transporteras stora mängder gods på våra
vägar, på järnvägen, i luften och till sjöss. Det är viktigt att
godstransporterna också framöver får vara ett marknadsstyrt system som
ger den enskilde bästa möjlighet att välja hur han/hon vill transportera sitt
gods. Det som bör kompletteras när det gäller marknadstänkande på
godssidan är en total avreglering av godstrafiken på järnväg. Som det ser
ut idag är godstrafiken på järnväg bara delvis avreglerad och SJ är allt för
dominerande som aktör. En total avreglering skulle med all säkerhet vara
mycket bra ur konkurrenssynpunkt och dessutom gynna miljön då fler
godstransporter skulle företas med järnväg.
Det finns många godstransporter som sker bäst till sjöss och inte bör föras
över till järnvägen. Det gäller speciellt sjöfarten på de stora insjöarna
(Vänern
och Mälaren), men också kustsjöfarten. Olja och andra farliga produkter är
exempel på gods som vi anser skall fraktas till sjöss.
Det finns all anledning att uppmärksamma åkeriernas situation i Sverige.
Deras kostnadsläge är mycket högre än i de flesta andra konkurrentländer.
Det är angeläget att åtgärder vidtas för att sänka åkerinäringens kostnader så
att den blir konkurrensmässig mot omvärlden. Folkpartiet har föreslagit sänkt
skatt på arbete som på ett radikalt sätt skulle förbättra åkarnas situation i
landet.
10 Persontransporter för möten mellan
människor
För liberaler är persontransporterna av mycket stor betydelse. Utan dem
skulle inte människor kunna träffas och umgås vare sig det gäller
affärsresor eller resor till släktningar, vänner och bekanta. Därför är
persontransporter något positivt och grundläggande för den liberala
ideologin. Ett aldrig så väl utbyggt IT-nät kan aldrig ersätta resan och den
direkta kontakten med andra människor.
En övervägande majoritet av persontransporterna företas i privatbilar (åtta
av tio). Detta är viktigt att konstatera. Sverige är dessutom ett glest befolkat
land med stora avstånd som gör att många är beroende av bilen för att kunna
ta sig fram i områden där kollektivtrafiken inte är utbyggd. Dessa
förhållanden är viktiga att ha i åtanke när frågor kring bilen och pålagor på
bilismen diskuteras. Det är å ena sidan viktigt att bilarna utvecklas så att
miljöpåverkan minskar. Men samtidigt får inte det ske så att folks möjligheter
att äga en egen bil försämras. Bilen måste därför erkännas som en
nödvändighet i glesbygden.
Bilen kommer att vara det viktigaste transportsättet för en stor del av
personresorna och godstransporterna också i framtiden.
11 Järnvägarna - pulsådern i det svenska
kommunikationsnätet
Om några år kan det svenska järnvägsnätet fira 150-årsjubileum. Den
utbyggnad som genomfördes under 1800-talets senare hälft var av
avgörande betydelse för att Sverige kunde gå från bondesamhälle till att
bli ett modernt industri- och välfärdssamhälle. Under flera årtionden på
1900-talet dömdes järnvägen ut och åtskilliga järnvägssträckor lades ner
och ersattes av andra transportalternativ. Idag upplever vi en renässans för
järnvägen och vi ser järnvägen som ett energieffektivt och trafiksäkert
transportsystem. Energiförbrukningen är låg per personkilometer och per
tonkilometer. Miljöpåverkan är låg vad gäller utsläpp till luften, förutsatt
att använd elenergi inte framställts i fossileldade kraftverk. Dieseldrivna
lok och motorvagnar är dock en källa till vissa miljöproblem. Dessa kan
avsevärt reduceras med modern teknik. Miljöpåverkan i form av
buller,vibrationer och markskador från järnvägarna är däremot kraftig.
Problem av denna art får inte viftas undan och här behövs mer forskning
och utvecklingsarbete.
Staten skall även fortsättningsvis upphandla den järnvägstrafik som är
olönsam. Fortsatt avreglering bör resultera i att upphandlingen sker till lägre
samhällskostnad.
Folkpartiet liberalerna anser att en fortsatt avreglering av järnvägstrafiken
medför stora fördelar. Konkurrens gynnar kunder och på sikt sektorns
modernisering och attraktionskraft. Erfarenheterna hittills av konkurrensen
vid länstrafikhuvudmännens upphandling är att trafikkostnaderna kunnat
sänkas avsevärt till nytta för såväl skattebetalarna som resenärerna. Nya
operatörer har också kunnat etablera sig och ett stelt monopolsystem har
kunnat ersättas med flexibilitet och modernare företagsformer. Problem har
dock förekommit för vissa av de nya operatörerna bl.a. vad gäller
Västkustbanan och Stockholms pendeltågsnät, medan andra har fungerat
bättre. Detta förhållande ändrar dock inte Folkpartiets grundläggande positiva
inställning till avreglering av järnvägstrafiken. Vi anser att samtliga
järnvägssträckor måste konkurrensutsättas. Riksdagen bör därför besluta om
en omedelbar avreglering av all persontrafik på järnväg.
Banverket bör i sin policy sträva efter att främja konkurrens på järnvägarna
genom att se till så att fördelning av tåglägen genomförs på ett neutralt sätt.
Det får inte bli så att SJ:s trafik har företräde framför andra operatörer på
spåren.
SJ:s dominerande ställning på persontrafikområdet har synts tydligt.
Biljettpriserna och rabattreglerna är så krångliga att mindre miljövänliga
transportmedel ofta framstår som bättre för kunderna. Konsekvenserna av
detta blir att ännu färre väljer att åka tåg och istället väljer transportslag
som
är mer skadliga för miljön.
11.1 Järnvägstrafiken måste bli mer internationell
Järnvägssektorn har av tradition varit mycket nationell. Det har gällt
operatörer men även materiel. Signalsystem, förarplatser och elsystem har
inte ens en gemensam europeisk standard. Det är ett hinder för en
rationell utveckling av järnvägstrafik och en konkurrensnackdel jämfört
med andra trafikslag. Förar- och lokbyten är oftast nödvändiga vid
gränspassager. Sådant försenar och fördyrar den internationella trafiken.
Det är angeläget att regeringen driver på en snabb utveckling inom EU
mot ökad samordning och standardisering. Införandet av europeiska
järnvägskorridorer för godstrafik samt för en likartad avgiftssättning är
viktiga inslag i denna process. Vi ser gärna att det tillkommer
järnvägsoperatörer som kan trafikera flera länder.
Öresundsbron öppnades för järnvägstrafik sommaren år 2000. Detta
innebar att järnvägstrafiken mellan Sverige och Danmark integrerades, vilket
är positivt. Nu kan man ta X2000 direkt från Stockholm till Köpenhamn (eller
omvänt) utan byte. Som ett vidare steg borde man gå vidare och bygga en
järnvägsförbindelse mellan Kastrups och Sturups flygplatser för att kunna
utnyttja dessa flygplatser mer effektivt.
12 Flygtrafiken
Om tre år har det gått 100 år sedan bröderna Wright tog det första
skuttande steget med sitt flygplan. Idag är längden på många flygplan
längre än brödernas första flygtur. Detta förhållande säger mycket om
flygets utveckling och betydelse för att "krympa" hela jordklotet.
Passagerarutvecklingen på flyget följer i stora drag
konjunkturutvecklingen. Vid högkonjunktur ökar flygtrafiken medan den
minskar vid lågkonjunkturer. För närvarande upplever vi en ökning i
flygtrafiken.
Den avreglering av flygtrafiken som Folkpartiet liberalerna varit
pådrivande för, har ökat flygets attraktionskraft. Dessvärre har konkurrensen
inte fungerat tillräckligt bra. SAS har fortfarande en alltför dominerande
ställning på många sträckor i inrikestrafiken och i utrikestrafiken till och
från
Sverige. Detta har lett till att biljettpriserna är orimligt höga på de sträckor
där
man inte har konkurrens jämfört med konkurrensutsatta sträckor. Speciellt
gäller detta på många destinationer i Norrland. Vi välkomnar därför
Konkurrensverkets granskning av SAS och Skyways som inletts nu under
hösten.
Det vore bra om fler lågprisflygbolag etablerar sig i Sverige och
därigenom kan sätta press på biljettpriserna. Det är också viktigt att
Luftfartsverket inte agerar konkurrenshämmande genom att ge bättre start-
och landningstider till SAS, s.k. slots. Vi föreslår därför att en handel med
slots införs på Arlanda flygplats.
12.1 Flygplatskapaciteten i Stockholms län
Enligt tidigare beslut skall Bromma flygplats stängas år 2010. För
närvarande pågår ett arbete inom regeringskansliet rörande framtida
flygplatslägen i regionen. Det gäller här att regeringen fattar beslut efter
samråd med berörda kommuner samt att denna fråga inte dras i långbänk.
Folkpartiet är av den uppfattningen att flygkapaciteten i Stockholms län
måste öka.
12.2 De regionala flygplatserna
På många håll har de regionala flygplatserna spelat en stor roll för många
mindre orter i deras kontakt med övriga Sverige. Folkpartiet anser att
dessa mindre flygplatser också i framtiden har stor betydelse och måste
ges ett visst statligt stöd för att kunna överleva. Framförallt då i Norrlands
inland.
13 Sjötransporter
Ur historisk synvinkel har sjöfarten varit av stor betydelse för vårt lands
utveckling. Innan vägnät och järnvägsnät var utbyggda så var sjöfarten
det helt dominerande transportsättet. Sedan dess har en rad andra
kommunikationsmedel tillkommit men sjöfarten finns kvar och kommer
även i framtiden att spela en stor roll för våra utrikesförbindelser bl.a. mot
bakgrund av den europeiska integrationen. Sjöfarten är den transportgren
som transporterar mest av den svenska produktionen.
Svensk sjöfart möter konkurrens från två håll. Dels från europeiska
rederier, t.ex. har Norge och Holland statliga stöd, dels från Asien och andra
Östländer som har låga bemanningskostnader. För att möta denna problematik
måste svensk sjöfart konkurrera med andra metoder såsom säkerhet,
effektivitet, kvalitet m.m. Att avhjälpa hoten mot den svenska sjöfarten med
breda industristöd är ekonomiskt omöjligt och en stor otjänst både mot
branschen själv och näringspolitiken i stort. Mot denna bakgrund anser
Folkpartiet att det s.k. rederistödet skall avvecklas med början år 2000.
Ett nytt problem som dykt upp under året är de nya hoten mot den svenska
färjesjöfarten. Danmark har infört ett nytt system där de anställda på färjorna
får ut en nettolön utan att sedan behöva betala någon skatt. Detta system
medför att danskflaggade färjor får en klar konkurrensfördel jämfört med de
svenska. Görs inget från svensk sida snarast riskerar hela färjenäringen att
slås ut. Regeringen har i budgetpropositionen aviserat att en ny stödform för
sjöfarten kommer att införas från år 2002. Folkpartiet välkomnar att en ny
stödform kommer att införas men den borde ha införts snarast. Risken är stor
att flera färjor kommer att flaggas ut innan år 2002.
Dessutom bör regeringen överväga om EU:s sjöfartspolitik motiverar
andra åtgärder för att stärka den svenska sjöfartsnäringens konkurrenskraft
och därmed förhindra fortsatt utflaggning.
Andra åtgärder måste också vidtas. Bl.a. måste stuverimonopolet
avvecklas. Sverige bör säga upp ILO-konventionen och avveckla
stuverimonopolet snarast. En företagspolitik i linje med Folkpartiets om fler
jobb genom företag skulle också på ett positivt sätt förbättra sjöfartens
villkor.
13.1 Sjöfarten, miljön och säkerheten
Sjöfarten har stor potential att vara det verkligt miljövänliga
transportalternativet. Men fartygstrafikens luftföroreningar måste då
uppmärksammas bättre. Nya bränslen och katalysatorrening krävs och har
delvis kommit. Regeringen bör även driva denna fråga inom EU.
Det är en central statlig uppgift att övervaka säkerheten.
Sjöfartsinspektionen måste ha ett sådant uppdrag att övervakning och åtgärder
kan ske effektivt, och att fartygstrafik kan bedrivas med samma säkerhetsnivå
som för andra trafikslag. Detta är av stor vikt för personal, passagerare och ur
miljösynpunkt för gods.
Sverige bör vara pådrivande i att skapa förutsättningar för internationellt
övervakad konkurrens, ökad standardisering av säkerhet och miljö samt
kredit- och sjövärdighet. Regeringen bör pröva möjligheten att vinna ökat
gehör för detta inom EU, då EU:s internationella handel genererar en stor del
av fartygstransporterna och anlöp till EU-hamnar är viktigt för allt tonnage.
Detta skulle också säkerställa rimliga arbetsvillkor och god arbetsmiljö för
ombordanställd personal från alla länder.
Sjöfart är speciellt för bulktransporter en miljömässig och ekonomiskt
effektiv transportform. En del transporter kan lockas över till sjöfart under
förutsättning att hamnar och lastsystem fortlöpande moderniseras. Detta
gäller särskilt inlandshamnar, framförallt i Vänern och Mälaren där
sjötransporter utgör ett attraktivt och säkert alternativ jämfört med järnvägs-
och lastbilstransport. Folkpartiet är inte främmande att genom en annorlunda
kommunal hamnpolitik och en annan avgiftssättning främja sjötrafiken i
Vänern och Mälaren.
14 Bra vägar - en förutsättning för hela
Sveriges utveckling
Det är av yttersta vikt att hela landet har en sådan standard på vägnätet att
råvaruförsörjningen till industrin kan tryggas hela året och därmed rädda
jobb på landsbygden. Här måste vi nämna skogsindustrin i första hand.
Det är därför viktigt att vägnätet tjälsäkras så att t.ex. inte skogsindustrin
drabbas av avbrott i sin produktion på dåliga vägar. Folkpartiet anser att
väganslaget måste höjas och vi föreslår det i vårt budgetalternativ för år
2001. Det är också viktigt att kommunerna på sina vägnät håller en sådan
standard att inte en bygds utveckling hotas. Vägnätet är av stor betydelse
också för att boende på lands- och glesbygd oftast inte har samma
valfrihet i valet av kommunikationssätt som de boende i större tätorter
har.
En "väg" som inte får glömmas bort är bra färjekommunikationer till
Gotland. Här har staten huvudansvaret för att en god bastrafik kan
upprätthållas. Vi anser att ansvaret för denna färjetrafik bör flyttas från
Sjöfartsverket till Vägverket för att tydligare peka på färjelinjens betydelse
som "väg".
Folkpartiet anser att det förslag till stomvägnät med anslutande vägar av
hög kvalitet som den borgerliga regeringen lade fram 1993 måste
genomföras. Den nuvarande regeringen har övergett denna plan genom
successiva neddragningar här och där, vilket har inneburit att hela landet har
fått ett sämre vägnät.
14.1 Specifika vägprojekt
Det finns vissa vägprojekt som mer än andra har stor betydelse för om de
blir genomförda eftersom de kan vidga flaskhalsar i trafiksystemen och
bidra till ökad trafiksäkerhet. Utan att gå in på för många detaljer vill vi
peka ut några angelägna vägprojekt som snarast bör bli genomförda, fast
vi vet att några av dem är på gång. Dessa är:
- Europaväg 4 sträckan Helsingborg-Stockholm. Vägen bör ges
motorvägsstandard på hela sin sträckning. Det är väsentligt att även
förbifarten förbi Markaryd tas in i planen.
- Det måste vidare bli motorväg på hela sträckan mellan Göteborg och
Stockholm. Folkpartiet förespråkar att RV40 från Göteborg över
Jönköping blir huvudvägen med motorvägsstandard. Detta utesluter dock
inte att E20 genom framförallt Skaraborg får en kraftig upprustning.
- Europaväg 6 måste byggas ut till motorväg genom hela Bohuslän. Denna
utbyggnad är inte minst viktig ur ett trafiksäkerhetsperspektiv.
- RV73 bör få en standardhöjning på sträckan mellan Fors och
Nynäshamn. Detta är viktigt inte minst mot bakgrund av den allt mer
ökande Gotlandstrafiken.
? RV 45 (Inlandsvägen) bör ges status av Europaväg. Detta kostar inte
mycket att genomföra. Med en sådan uppgradering skulle vägen få ökad
betydelse i framförallt ett turistperspektiv och det skulle medföra uppsving
i många branscher längs vägens sträckning.
Naturligtvis kan listan på väginvesteringar göras mycket lång. Det finns
allt för många angelägna projekt.
14.2 Värna de enskilda vägarna
Folkpartiet vill värna om det enskilda vägnätet. Man kan med fog påstå
att utan bra enskilda vägar så stannar Sverige. De enskilda vägarna är av
stor betydelse för näringslivet, människors möjlighet till bosättning,
möjlighet till friluftsliv och rekreation m.m. Minskade resurser till det
enskilda vägnätet leder därför snabbt till betydande negativa
konsekvenser inte bara för glesbygden utan för landet i dess helhet.
14.3 Privatfinansierad infrastruktur för konkurrens
och mångfald
I nuvarande statsfinansiella läge, där staten inte har tillräckliga resurser att
bekosta alla nödvändiga infrastrukturinvesteringar, är det viktigt att finna
alternativa finansieringsformer. I Sverige har så skett vad gäller
Arlandabanan och Öresundsförbindelsen.
Folkpartiet har i flera år i riksdagen motionerat om att denna typ av inve-
steringar skall kunna förekomma på flera aktuella infrastrukturprojekt. En
sammanfattande beteckning på denna typ av finansieringslösning är PPP,
Public Private Partnership. Finansieringen av PPP-projekt kan ske antingen
genom att nyttjarna, trafikanterna, erlägger avgifter eller att staten genom
vägverket "hyr" anläggningarna eller en kombination av dessa bägge
finansieringar. Projekt som vi framförallt anser vara intressanta för framtida
PPP-projekt är trafiklösningar i eller kring våra storstäder.
Regeringen har ett flertal gånger flaggat för att man är villig att genomföra
PPP-projekt men vi har tyvärr sett alldeles för lite av det ännu. I årets budget
har skrivningarna om PPP utgått, säkerligen efter påtryckningar från de s.k.
stödpartierna.
14.4 Lös trafikkaoset i storstadsområdena!
En annan avgörande förutsättning för en uthållig och balanserad tillväxt av
jobb och företagande är att trafikfrågorna kan få en lösning i främst
Stockholmsregionen. Staten, i skepnad av den socialdemokratiska regeringen,
spräckte den överenskommelse som tidigare fanns. Det fanns många stelbenta
inslag i den tidigare som endast till dels genomförts.
Vad som behövs är en ny storstadsöverenskommelse, där lokala, regionala
och statliga aktörer lägger politisk prestige åt sidan och samverkar för
Sveriges bästa. En sådan behöver också en hållbar finansiering.
Folkpartiet föreslår en satsning på fyra miljarder kronor, över två år, som
tillsammans med ordinarie anslag till Vägverket och så kallad PPP-
finansiering kan få fart på infrastrukturinvesteringarna i Stockholm och
Göteborg.
I första hand måste bygget av Norra Länken i Stockholm komma igång.
Det finns en bred politisk enighet i regionen om att den behövs. Att få den
tunga trafiken från Frihamnen att gå ut ur staden under jord skulle lösa både
miljö- och trafikproblem. Exakt samma problem med trafik till och från
hamnen gäller i Göteborg.
Folkpartiet föreslår att staten tillsammans med partiföreträdare för
regionen och det privata näringslivet träffar en uppgörelse om ett antal
infrastrukturinvesteringar de närmaste åren. Förutom Norra Länken menar
folkpartiet att exempelvis "Tredje spåret" i Stockholm och en ny
älvförbindelse i Göteborg är nödvändiga för att förbättra trafiksituationen i
regionerna. Dessutom är en utbyggnad av Europaväg 6 önskvärd.
15 IT och telekommunikation
IT-kommunikationer är framtiden för Sverige och dess landsbygd. Goda
IT-kommunikationer kan vara ett bra verktyg för att skaffa fler jobb på
landsbygden. Det är därför av största vikt att det finns ett väl utbyggt och
kraftfullt IT-nät i hela landet. Just nu är det utbyggnaden av fiberkabel för
bl.a. bättre bredbandsuppkoppling som är aktuell. Det är inte säkert att det
är denna teknik som är den bästa i hela landet. Om några år kan det vara
någon annan teknik som kommer att dominera då den tekniska
utvecklingen på IT-området snurrar allt snabbare. Därför skall vi idag inte
lägga ner offentliga resurser på att bygga ut något som vi inte vet om det
är hållbart om ett par år. Folkpartiets uppfattning är därför att det i första
hand är näringslivet som skall engagera sig i utbyggnaden av IT-nät. Stat
och kommun bör endast gå in på denna marknad för att garantera att
utbyggnaden når ut till samma kostnad och i rätt tid till dem i
landsbygd/glesbygd som behöver den för att kunna etablera verksamhet.
Det viktigaste är att se till så att alla kan få tillgång till IT-uppkoppling
till
samma kostnad oavsett bostadsort.
Men också de vanliga telekommunikationerna måste diskuteras. Det är
viktigt att alla i Sverige på den avreglerade telemarknaden får tillgång till
telefoni till rimliga priser. Ett särskilt problem i glesbygden är den mängd av
riktnummerområden som finns. Ibland har en boende tvingats att ringa genom
ett par riktnummerområden för att nå sitt kommunalkontor och därmed
debiterats rikssamtalstaxa. Glädjande nog har nu flera telebolag, med Telia i
spetsen, valt att införa en enhetstaxa och avskaffa rikssamtalen, vilket
naturligtvis är positivt. Enhetligare taxor inom kommunikationsområdet är
önskvärt på fler områden. En riktnummerreform bör genomföras så att antalet
riktnummer minskar. Infrastrukturen skall vara rättvis både i kvalitet och
kostnad för brukarna i hela landet.
För mer om IT hänvisar vi till vår separata IT-motion.
16 Låt postkontoren få leva
Det är glädjande att postmarknaden nu allt mer präglas av avreglering och
konkurrens. På många orter finns nu flera aktörer som delar ut och
distribuerar post. Detta är positivt. Folkpartiet anser att det är viktigt att
postlagen följs noga även på den avreglerade postmarknaden så att en
post- och kassaservice kan upprätthållas i hela landet. Vi tar kraftfullt
avstånd från Posten AB:s förslag om att samtliga stationära postkontor i
Sverige skall avvecklas nästa år. Försvinner de stationära postkontoren är
detta ett dråpslag för många orter i Sverige då det ytterligare utarmar den
offentliga servicen. Det räcker inte att man flyttar postservicen till en
butik eller bensinmack då detta vid många tillfällen kan vara det första
steget mot en total nedläggning.
Det finns dessutom många oklarheter med vad som händer med delar av
servicen om samtliga postkontor läggs ner. Det finns många, t.ex. äldre, som
inte har tillgång till Internet och som därmed inte kan sköta sina postaffärer
den vägen. Frågor om vad som skall hända med poströstning m.m. är också
olösta.
17 Anslagsfrågor
Folkpartiet yrkade i sin partimotion i samband med vårpropositionen
2000 att ramen för utgiftsområdet skulle minskas med 355 miljoner
kronor för år 2001. Utgiftsminskningen skall genomföras så att
besparingarna görs på anslagen till Banverket samt på byråkratin inom
Väg- och Banverken. Dessutom kräver vi att rederistödet börjar avvecklas
år 2000. Till detta kommer dock att vi föreslår kraftigt höjda väganslag.
Totalt vill vi satsa 1 750 miljoner mer på vägarna än regeringen. Dessa
medel skall användas både till en generell höjning av väganslagen samt
till det speciella paket som vi föreslagit för infrastrukturlösningar i
storstadsområdena. Besparingarna framgår av tabellen ovan.