1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att infrastrukturen i Västra Götaland är så eftersatt att
regeringen bör göra en nationell satsning på restaurering och utbyggnad.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen tillsammans med den regionala
utvecklingsnämnden i Västra Götaland bör upprätta en handlingsplan för
om- och utbyggnad av infrastruktur i Västsverige.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den ekonomiska satsningen på infrastrukturen i Västra
Götaland skall ta sikte på att under den kommande tioårsperioden möta
de faktiska behoven.
Motivering
Västra Götaland har en stor nationell betydelse som transportregion.
Nästan hälften av den sjötransporterade utrikeshandeln går via hamnarna
inom regionen. Göteborgs hamn har ca 60 procent av marknadsandelarna
för containertransporterna. Stora godsflöden transiteras genom regionen
på väg- och järnvägsnäten. Här finns en betydande del av landets
industriproduktion. Exportberoendet är stort liksom andelen utländskt
ägande.
En upprustad infrastruktur förstärker Sveriges konkurrenskraft i relation
till andra nationer på den europeiska marknaden, och därmed en hög
sysselsättning inom Sverige. Befolkningen uppgår till cirka 1,5 miljoner
invånare. Västra Götalandsregionen har konstaterat att mycket kraftfulla
satsningar på infrastrukturen måste göras inom den närmaste tioårsperioden -
50 miljarder kronor.
Det finns goda skäl för dessa anspråk. Standarden på
transportinfrastrukturen i Västra Götaland är i många fall klart
otillfredsställande både i förhållande till trafikvolymer och till relativt
jämförbara vägar och järnvägar i andra delar av landet. Den nationella
betydelsen av ett väl fungerande transportsystem i regionen är odiskutabel.
Utbyggnaden av stamvägnätet släpar efter i Västra Götaland. Exempelvis
har E6 en total längd om 474 km i Sverige. Av de 83 km som inte har mål-
standard eller är under utbyggnad återfinns 73 km, eller 88 procent, inom
Västra Götaland.
E20 mellan Göteborg och Stockholm har en längd av 472 km varav
184 km inte har målstandard. Hela 73 procent av den eftersläpande delen
återfinns i Västra Götaland. Trafiken och inte minst den tunga trafiken växer
kraftigt. Den tunga trafiken är inblandad i en stor del av olyckorna.
Situationen är klart oacceptabel. Den utbyggnad av stamvägnätet som skett i
stora delar av södra och mellersta Sverige måste nu få sin fortsättning i Västra
Götaland.
Kapacitetsproblemen på järnvägsnätet i Västra Götaland har en utbredning
som saknar motstycke i landet. En otillräcklig kapacitet på en järnvägslinje
åtföljs ofta av en låg standard med för persontrafiken icke konkurrenskraftiga
restider som följd. Exempel på eftersläpningar är Norge/Vänerbanan i Göta
älvdalen och Kust-till-kustbanan mellan Göteborg och Borås. Landvetter
flygplats saknar järnvägsanknytning. Den begränsade kapaciteten i och vid
Göteborgs central är redan ett stort bekymmer. Problemen växer också på
Västra stambanan. Här måste till krafttag!
Om regeringen verkligen gör anspråk på att mena allvar när det gäller att
bygga ut transportsystem som kan konkurrera med vägtrafiken måste
satsningar i Västsverige till med högsta prioritet.
Järnvägssystemet i Skåne, runt Mälaren och längs Norrlandskusten har
byggts ut eller beslutats byggas ut. Nu är det dags att genomföra motsvarande
satsningar i Västsverige.
Västra Götaland är ett viktigt jordbruks- och skogslän. Cirka 10 procent av
landets skogsavverkningar sker i regionen. Härav följer ett stort beroende av
en acceptabel basstandard i det regionala vägnätet inklusive det mer
lågtrafikerade nätet. De milda vintrar som nu tycks ha blivit normalvintrar
förorsakar allvarliga och omfattande problem genom upprepade
avstängningar på grund av tjäle allt eftersom temperaturen växlar mellan plus-
och minusgrader. Behovet av förbättrad bärighet, och återuppbyggnad av
sönderkörda vägar är mycket stort i Skaraborg, Dalsland och
Sjuhäradsbygden.
Riksdagen har vid ett antal tillfällen beviljat särskilda medel för att åtgärda
problemen på det mindre vägnätet i de geografiskt definierade "skogslänen".
Västra Götaland som reellt är ett nationellt viktigt skogslän och som har
omfattande problem på motsvarande vägnät har inte fått del av denna
tilldelning. Det är hög tid att ändra på detta missförhållande. Det finns goda
skäl att - för bland annat detta ändamål - se till att väsentligt höja den
ekonomiska ramen för den så kallade Länsplanen för Västra Götaland inför
kommande planeringsomgång.