med anledning av förs. 2000/01:RR8 Riksdagens revisorers förslag angående Sjöfartsinspektionens tillsyn
1 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att Sjöfartsinspektionen bör få en mer självständig ställning.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en omarbetning av lagstiftningen kring Sjöfartsinspektionen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att den nuvarande analysverksamheten inom
Sjöfartsinspektionen bör flyttas till Haverikommissionen.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att EU:s principer bör vara gällande för de med Sjöfartsverket
samarbetande klassificeringssällskapen.
2 Motiv för våra förslag
2.1 Inspektionens ställning
Riksdagens revisorer har gjort en angelägen granskning av
Sjöfartsinspektionen.
Även om revisorerna konstaterar att inspektionen i huvudsak fungerar väl
så lyfter man fram ett antal problem där en annan lösning vore att föredra.
Sjöfartsverket är både normgivande, utförande och en granskande
myndighet. Det innebär givetvis konflikter inom myndigheten och detta
förhållande är heller inte lämpligt ur rättssäkerhetssynpunkt. En möjlig
lösning är att ombilda inspektionen till en egen myndighet. Små myndigheter
behöver inte innebära sämre effektivitet och högre omkostnader än en större
sammanhållen organisation. Samtidigt kan det finnas fördelar med att
inspektionen finns kvar inom den större organisationen Sjöfartsverket. Under
alla förhållanden bör inspektionen få en mer självständig ställning än den har
idag på samma sätt som Järnvägsinspektionen fungerar redan idag.
Revisorernas förslag i avsnitt 2.2 tillstyrks därför.
2.2 Bättre lagstiftning
Revisorerna konstaterar att den gällande lagstiftningen är både föråldrad
och otymplig. En omarbetning ter sig därför angelägen och det är då
viktigt att såväl lagstiftning som tillämpningsbestämmelser blir så klara
att olika tolkningar av regelverket inte blir möjliga.
Den pågående utredningen bör även utreda inspektionens roll på det sätt
som revisorerna föreslår. Med tanke på de omfattande ekonomiska
konsekvenser som kan bli följden av inspektionens beslut bör även i denna
lagstiftning finnas möjlighet att genom besvär få myndighetens beslut prövat i
annan instans. Även detta bör innefattas i utredningens uppdrag.
Svenska särregler bör i största möjliga utsträckning undvikas. De engelska
originaltexterna bör i stor omfattning kunna användas utan översättning och
regeringen bör återkomma med ett sådant förslag.
Revisorernas förslag i avsnitt 2.3 tillstyrks med ovan nämnda tillägg.
2.3 Analys
Revisorerna konstaterar att analysverksamheten är bristfällig och föreslår
att inspektionen på ett bättre sätt skall utveckla denna funktion. Vi delar
inte denna uppfattning. Analysverksamheten kan behöva granska såväl
lagstiftningen som tillsynsverksamheten och bör därför vara fristående
från inspektionen. Vi anser därför att detta uppdrag bör ligga på
Haverikommissionen.
Regeringen bör uppdra åt Statens haverikommission att analysera olyckor,
tillbud, avvikelser och risker på det sätt som påtalas av revisorerna.
2.4 Klassificeringssällskapen
Klassificeringssällskapens roll för sjösäkerheten är viktig. I många
avseenden kan fartygsdrift jämställas med landbaserad processindustri,
verksamhet som ofta klassningssällskapen har lång erfarenhet av. Vi delar
därför den kritik som Swedac framför mot den gällande svenska
ordningen och anser att EU:s principer bör vara gällande i detta fall på det
sätt som Swedac framför.
Vi anser också att Sjöfartsinspektionens invändningar - att sällskapen
historiskt sett är teknikorienterade - är direkt felaktiga. Så har t.ex. Det
Norske Veritas arbetat med kvalitetssäkring enligt ISO-normerna långt innan
ISM-koden blivit aktuell i Sverige.
Revisorernas förslag i avsnitt 2.5 tillstyrks med hänvisning till vad som
ovan anförts.