med anledning av prop. 1999/2000:149 Nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och sjukvården
1 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen avslår proposition 1999/2000:149.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att människans fyra behovsområden skall genomsyra all vård.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om alternativa vårdformer.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om patientens tillgång till second opinion.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om vårdgaranti.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att en sjukdom inte skall behandlas olika beroende på ålder.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förstärka primärvården med kurator och psykolog.
8. Riksdagen begär att regeringen undersöker behovet inom psykiatrin av
ett särskilt kunskapsområde avseende åldersgruppen 17-25 år.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att begränsa administrativa uppgifter för vårdpersonalen.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att läkare med specialistkompetens knyts till primärvården.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården i realiteten
samverkar.
12. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring enligt vad
i motionen anförs om att införa begreppet lots i sjukvården.
13. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring enligt vad
i motionen anförs om att läkare i Sverige med utländsk bakgrund erbjuds
intensivkurser i svenska och medicin.
2 Inledning
Graden av civilisation hos ett samhälle kan mätas genom hur det tar hand
om sina svaga och sjuka. Inget kan vara viktigare än att få den vård och
omsorg man behöver när man drabbas av sjukdom eller svaghet. Trygghet
och medmänsklig omsorg för den enskilde patienten och dennes anhöriga
är ett kännemärke för Kristdemokraternas vård- och omsorgspolitik. Alla
människors absoluta, lika och unika värde måste alltid vara vägledande.
Kristdemokraterna vill arbeta för ett samhälle som ligger i topp vad gäller
graden av civilisation. Vi vill fokusera debatten om välfärd och hög
standard till att handla om god tillgång på vård och omsorg till alla
medborgare oberoende av var man bor, ålder, social status eller
ekonomiska förutsättningar.
Hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf, "bra vård till alla på lika
villkor" håller på att förlora all förankring i verkligheten. Samtidigt är sjuka
människor - särskilt de svårt och långvarigt sjuka och de döende - till-
sammans med barnen, de svagaste och mest utsatta grupperna i vårt samhälle.
Om deras behov av bra vård inte blir tillgodosedda på ett värdigt sätt kommer
trovärdigheten för det svenska samhället, för välfärden och för hela vårt
skattesystem att skadas i grunden.
Mot bakgrund av detta såg Kristdemokraterna fram emot den aviserade
nationella handlingsplanen för utveckling av hälso- och sjukvård. Vi anser
dock att handlingsplanen inte löser de problem den är tänkt att lösa.
3 Människan som helhet
Likaväl som vi människor kan drabbas av sjukdom i kroppen kan vi
drabbas av själslig sjukdom. Därför är det för oss kristdemokrater
naturligt att den psykiatriska vården är en del av hälso- och sjukvården.
Samtidigt är det viktigt att man i sjukvården ser människan som en helhet,
med såväl själ som kropp, såväl sociala som andliga behov. Att få
samtliga dessa behov tillgodosedda är av stor betydelse för läkeprocessen.
Att se till dessa fyra behovsområden har t.ex. varit grunden i
"hospicevården", vård i livets slutskede. Vi kristdemokrater anser att detta
synsätt skall genomsyra all vård.
4 Patienten i centrum
Vi anser att det i propositionen saknas ett patientperspektiv.
Alla är överens om att patientens ställning bör stärkas. Under senare år har
även fler beslut fattats för att stärka patientens ställning. Frågan är endast
hur
det ser ut i verkligheten. Patienterna vill ha mer inflytande över vården. Det
blir alltmer uttalat att patienten själv skall få välja vårdgivare. Redan idag
finns tillgång till fakta och information om bl.a. behandlingsmetoder och
läkemedel via Internet. Detta gör att vårdtagarna blir allt kunnigare vilket
även medför att de ställer högre krav på sjukvården. Ökad mångfald kan bidra
till att vården anpassar sig till olika patientgruppers behov på ett snabbare
och
bättre sätt. Denna utveckling ger även patienterna större valmöjligheter och
kan stimulera, utveckla och tillföra vården nya dimensioner. Privata,
kooperativa och ideellt drivna alternativ bör därför ges förutsättningar att
utvecklas. Kraven på insyn och kvalitetsuppföljning skall självfallet däremot
vara desamma oavsett om verksamheten är fristående eller offentlig.
Det finns en stark önskan att förbättra mötet mellan patient och läkare.
Här finns en stor utvecklingspotential. Successivt kommer också ökade krav
från patienterna att vilja ta del av alternativa medicinska metoder. Då krävs en
större öppenhet för detta och att grundlig information utgår till patienten. I
handlingsplanen påpekar man att patientens inflytande har ökat när det gäller
t.ex. tillgång till en kompletterande bedömning av annan läkare. Vi anser att
ett led i att stärka patientens inflytande ytterligare är att denne alltid skall
ha
tillgång till en bedömning av annan läkare och inte som idag endast vid vissa
allvarliga sjukdomar.
Även de grupper som har svårt att nyttja sin valfrihet skall ha en god, trygg
och värdig vård. För dessa gruppers skull är det extra viktigt att de av
riksdagen beslutade etiska plattformarna för prioriteringar ligger fast.
5 Vårdgaranti
Vårdköerna har stadigt ökat sedan den s.k. vårdgarantin togs bort. På
många håll i landet kan man få vänta mer än ett år på nödvändig operation
eller behandling. För sjuka människor är det orimligt att under lång tid
behöva känna oro inför operation eller annan behandling samtidigt som
det ofta krävs att man intar smärtstillande och andra mediciner. Dessutom
får samhället ofta en hög kostnad i form av sjukskrivning, och
tillbakagången till arbetslivet kan fördröjas. Nödvändiga resurser och
organisationsförändringar måste till för att arbeta bort vårdköerna. De
erfarenheter som har vunnits av försöken som i olika delar av landet har
pågått med gränsöverskridande samarbete mellan försäkringskassan och
vårdsektorn (FINSAM-modellen) bör ligga till grund för ett fortsatt
förändringsarbete. I korthet betyder det att medel tas från
försäkringskassan för att betala operationer. Genom detta lindras
mänskligt lidande och köerna kortas. Administrativa och budgetmässiga
murar som är ett hinder för kloka beslut måste undanröjas.
Det behövs en utvidgad vårdgaranti jämfört med den som gällde från 1992
och några år därefter. Vårdgarantin bör på sikt omfatta alla medicinskt moti-
verade diagnoser och utfästa behandling inom tre månader. De allmänt
omfattade slutsatserna från Prioriteringsutredningen skall vara utgångspunkt.
Det innebär att den för varje tillfälle aktuella kösituationen inte skall avgöra
inriktning och prioritering, utan vårdbehoven. Patienter med svåra kroniska
sjukdomar och personer i livets slutskede, dvs. patienter som har de allra
största vårdbehoven, skall inte stå tillbaka för patienter med lättdiagnostise-
rade och behandlingsbara sjukdomar. Införande av en ny vårdgaranti kan
komma att behöva tillskott av medel, men bör rymmas inom ramen för
samhällets totala satsningar på hälso- och sjukvård, sjukskrivningsmedlen
inkluderade.
6 Vårdplatser
De organisatoriska förändringar som under senare år har skett inom
psykiatrin har bl.a. lett till att tusentals vårdplatser avvecklats utan att man
i tillräcklig omfattning byggt upp nya vårdformer. Antalet vårdplatser
inom psykiatrin har skurits ner till 1/3 de senaste 10 åren. Detta har
inneburit att många svårt psykiskt sjuka fått fara illa och att
självmordsfrekvensen varit hög. En situation som är oacceptabel. Dagens
antal vårdplatser räcker inte för framtiden. Detta gäller såväl slutna som
öppna vårdformer och olika former av sjukhem och gruppboende.
I handlingsplanen hävdar man att kösituationen vid sjukhusen inte beror på
brist på vårdplatser utan på att primärvården inte kan möta patientens
vårdbehov. Att primärvården inte kan möta patientens vårdbehov i alla lägen
är inte så konstigt. Finns det egentligen någon orsak till att bygga upp två
parallella sjukvårdande instanser? Det finns åldersskröplighet, som kräver
omvårdnad, det finns långvariga sjukdomar, t.ex. demens, som kräver
omvårdnad. Här blir det istället fråga om lämpligt boende, om vård kan ges i
hemmet, eller om det är bäst någon annanstans. Men mycket av den sjukdom,
som leder till sjukhusvård, rör sig om annat. Cancer kan drabba människor i
olika åldrar. I dessa fall och vid palliativ vård krävs det akuta
sjukhusinsatser.
Samtidigt måste patienten få bestämma även om och var man vill ta emot
vård. Många akuta sjukdomar finns och kan drabba de flesta oavsett ålder.
Därför anser vi att det är oförståeligt att en och samma sjukdom skall
behandlas olika beroende på ålder.
Texten i handlingsplanen under rubriken "Hälso- och sjukvård för äldre -
kommunal primärvård" kan tolkas såsom att en gammal och sjuk människa
inte skall få sjukhusvård. När en person fyller 65 år uppstår plötsligt ett
"sjukhusförbud". Menar man att dåliga hjärtan alltid måste behandlas på
ålderdomshemmet? Eller är det uppföljningen som man tänker på? Det finns
många gamla människor, som känner ångest inför tanken att inte få
sjukhusvård när man blir dålig och bor på ålderdomshem. Givetvis är det en
annan sak, som nämns i handlingsplanen, när det gäller det långvariga
vårdbehov som man sedan kan få i hemmiljö. Dock, inte heller behandling
och efterbehandling skiljer sig vid olika åldrar. Men enligt handlingsplanen
skall en annan instans än sjukvården gå in för efterbehandling när man fyllt
65 år. Det som kan skilja sig är att en äldre person ofta har sämre marginal
vid akuta sjukdomstillstånd med kraftig allmänpåverkan. Detta medför att
återhämtningen tar längre tid. Vi förstår dock inte varför man ordinerar
rehabilitering i kommunens regi under sådana förhållanden. Vad personen
ifråga behöver är istället god mat, god sömn, frisk luft och en stödjande
omgivning. I vissa fall kan även en tillfällig plats på ålderdomshem istället ha
en motsatt effekt. En liknelse skulle i detta fall kunna vara att vi skickar
barnen till barnomsorgen när de är sjuka.
7 Psykisk ohälsa
Enligt olika rapporter från Folkhälsoinstitutet har den psykiska ohälsan i
Sverige ökat och alltfler människor har behov av psykologisk hjälp. I
ensamhetens, otillräcklighetens, utanförskapets och rotlöshetens spår
följer kroppsliga och psykiska besvär. Höga självmordstal och
självmordsförsök liksom konsumtion av lugnande och smärtstillande
medel är tecken på detta sjukdomspanorama. Alltfler undersökningar
visar även på att stress håller på att bli ett stort folkhälsoproblem.
Arbetstiden är inte den enda förklaringen, trots allt har aldrig svenskarna
haft så mycket fritid som nu. Enbart förkortad arbetstid skulle inte lösa
alla problem med stress i ett samhälle som blir alltmer komplicerat. Även
arbetslösa känner stress. Att vara arbetslös när man vill arbeta kan
innebära stress för den arbetssökande. Den som har arbete kan uppleva
välbefinnande men också lida av negativ stress. Stress kan alltså vara
både negativ och positiv. Det viktigaste instrumentet för att undersöka om
en person lider av negativ stress är att se vilka möjligheter personen har
att påverka sin situation, dvs. makt och inflytande till förändring. Dagens
samhälle genomsyras av ett ökat tempo och ständiga krav på lönsamhet.
Tillsammans med en ökad känsla av minskad kontroll över den egna
livssituationen skapas således en ohållbar situation. Genom ett liv i
ständig press upphör empatin och kreativiteten hos människan.
Depression och utbrändhet är ofta orsaker till sjukskrivningar inte minst
bland personal som arbetar inom vård, skola och omsorg.
Bland primärvårdens patienter finns en stor andel där en kombination av
medicinsk, psykologisk och social kompetens krävs för att på rätt sätt möta
och förstå problemen med stress och psykisk ohälsa. Kristdemokraterna vill
därför i ännu större utsträckning förstärka primärvården med kurator och
psykolog.
8 Psykiatrisk vård
Innehållet i vården och inte minst sättet man blir bemött på är särskilt
viktigt för psykiskt sjuka och är en förutsättning för ett bra
behandlingsresultat. Fortsatt otydlighet om var ansvaret för behandlingen
ligger kan få mycket allvarliga konsekvenser särskilt för dem som inte har
förmåga att föra sin egen talan och kanske saknar närstående som kan
agera. På sikt kan problemen föra den enskilde in i långvarig psykisk
ohälsa där också sluten vård kan bli en realitet. Ett viktigt politiskt krav är
införandet av en värdighetsgaranti för de psykiskt handikappade. Det är
dags att medmänsklighet och närvärme kan spridas till de allra svagaste
grupperna i samhället.
Många psykiskt funktionshindrade har en mycket svår situation. Förutom
att de plågas av sin sjukdom känner de sig många gånger inte accepterade av
omgivningen. 1995 genomfördes den stora psykiatriereformen som skulle
förbättra de psykiskt funktionshindrades liv. Huvudmålet var att förbättra och
samordna rehabiliteringen av människor som av psykiska skäl har svårt att
klara det dagliga livet. Ansvaret för de psykiskt funktionshindrades boende
och dagliga verksamhet flyttades således till kommunerna. Kommunerna fick
dessutom ett mycket stort ansvar för vården och omsorgen av de psykiskt
långtidssjuka. Enligt den slutrapport som Socialstyrelsen nyligen presenterat
är bristerna för de psykiskt handikappade fortfarande stora. Huvudmännen
skyller emellanåt på varandra vad beträffar ansvaret för psykiskt sjuka.
Därmed finns det en risk för att ingen tar ett riktigt ansvar för den enskildes
vårdbehov. Många har, enligt rapporten, blivit alltmer isolerade, behovet av
sysselsättning har bara tillgodosetts till hälften, det finns brister i
rehabiliteringen och de får inte den sjuk- och tandvård de skulle behöva. Som
ett resultat av detta har bl.a. förtidspensioneringen ökat och de flesta saknar
arbete eller annan daglig sysselsättning.
Psykiatriker har framfört behovet av en specialitet för unga vuxna och man
har föreslagit åldersgruppen 17-25 år. Den gruppen har mycket speciella
problem och passar dåligt in i vuxenpsykiatrin, särskilt om inläggning behövs.
Men det krävs särskild kunskap om behov och psykiatriska problem i tiden
mellan barn och vuxen. Detta bör således undersökas närmare.
9 Personalen
Sverige har bland världens bäst utbildade vårdpersonal. Vi har länge
överutnyttjat personalens hängivenhet och arbetsvilja så att den nu håller
på att förlora framtidstro och självförtroende. Detta är oroande tendenser
som kan få irreparabla konsekvenser om de inte åtgärdas snabbt. Behovet
av att rekonstruera hälso- och sjukvården liksom äldreomsorgen och att
återställa personalens framtidstro måste beaktas särskilt under de
närmaste åren och komma i första rummet vid fördelningen av samhällets
resurser.
Vårdens kompetens finns i hög utsträckning hos personalen, bland läkare,
sjuksköterskor och övriga medicinskt utbildade. Hur vi utvecklar och utnyttjar
detta kapital kommer att vara avgörande för om vi kan bli bättre på att hantera
hälso- och sjukvården. Vi måste även fortsättningsvis söka locka till oss de
mest begåvade och lämpliga personerna till hälso- och sjukvården. Men för
att behålla dem och optimera deras insatser måste vi ge dem utrymme att
agera och utvecklas inom hälso- och sjukvården, något som på många håll
saknas i dag. Personalen måste få påverka strukturer och organisation och få
använda sin kunskap till att påverka, inte endast för att påverka sin situation
och t.ex. flexibla arbetstider.
Det är angeläget att undersköterskornas roll uppvärderas. Kompetens-
kraven bör ses över och nya karriärvägar erbjudas för att göra ett av vårdens
viktigaste yrken mera statusfyllt. Även i fråga om sjuksköterskornas roll och
ansvar behöver framtidens rekryteringsmöjligheter ses över. Yrkesinnehåll,
kompetenskrav och karriärvägar behöver även här förnyas och utvecklas. För
alla yrkesgrupper inom vården bör möjligheter till specialisering öka i syfte
att göra vårdyrkena mera attraktiva. Stimulanser i form av fortbildnings-
möjligheter och en mera generös lönesättning är viktiga delar av en ny
personalpolitik inom vård- och omsorgsområdet. En större mångfald av
vårdgivare kan skapa förutsättningar för bättre lönebildning och fler attraktiva
karriärvägar för anställda inom vården.
10 Vårdpersonalens omsorg och omvårdnad
Det finns en tendens i nutida svensk sjukvård att diskussionen fokuseras
på den materiella standarden. Man har lättare att acceptera en investering i
dyr utrustning än en ytterligare anställd i den personal som svarar för
omvårdnad. Man har länge trott att god vårdkvalitet är detsamma som stor
kvadratmeteryta eller eget rum på långvården. Så är det inte. För att
uppnå god vårdkvalitet krävs framför allt att det finns kompetenta och
medkännande människor som ger vården. I den nuvarande situationen när
landstingen skär drastiskt i sjukvården är det omvårdnaden som blir
lidande. Det är bl.a. de människor som har kroniska sjukdomar och
människor i livets slutskede som drabbas. Det är de som inte själva kan
protestera som får utstå försämringar. En konsekvens av detta är att de
etiska gränserna alltmer försvunnit i sjukvården. Många gånger accepterar
man i sjukvården att det finns patienter som lider. Vi kristdemokrater
anser att sjukvårdshuvudmännen måste avsätta mer resurser för att ge
utbildning i medicinsk-etiska frågor. Denna utbildning måste få högre
status för att man skall kunna tillmötesgå de ökade kraven.
Sjukvård och äldreomsorg handlar i hög grad om medicinsk diagnos och
behandling. Men det handlar också i hög grad om att ge omvårdnad. Det är
fråga om att kunna erbjuda tid. Tid att lyssna och tid att ge tröst. Det är
angeläget att personalen har tid för att diskutera patientens symptom, oro eller
ångest. Det är även, som propositionen nämner, viktigt att se till äldres behov
av psykiatrisk vård i de fall det behövs.
Det finns onödiga administrativa regler, medicinska metoder samt proce-
durer som behöver tas bort. Alltfler administrativa uppgifter läggs på läkare
och sjuksköterskor. Det stora flertalet rapporter, redovisningar, samman-
ställningar och enkäter som tar i anspråk de mest erfarnas tid från vården av
patienterna fyller i praktiken ingen vettig funktion inom sjukvården. Enligt en
undersökning i tidningen Ny Teknik förlorar man i genomsnitt 51 minu-
ter/dag på grund av dataproblem. Administrationen måste därför begränsas
för vårdpersonalen och i högre grad utföras av särskilt avdelad personal.
Läkarsekreterarna har här alltid varit en tillgång. De nedskärningar som denna
yrkeskategori drabbats av har i sin tur påverkat den tid som sjukvårds-
personalen tidigare ägnat åt patienten. Läkarsekreteraren kan på ett kvalifice-
rat och effektivt sätt erbjuda den administrativa avlastning som läkarna
behöver för omvårdnad.
11 Specialistkompetens i primärvården
I propositionen föreslås det att alla invånare skall ha tillgång till en s.k.
familjeläkare i primärvården. Förslaget är därför att tillsätta 170 nya
allmänläkare per år för att uppnå detta mål. Enligt Vårdförbundets
beräkning krävs det dock inte mindre än 2.000 nya befattningar för att
uppnå samma mål. Kristdemokraterna anser att allmänläkare självklart
har en viktig funktion men om befolkningen i större utsträckning skall
söka primärvård framför akutsjukhus så måste denna verksamhet erbjuda
den kompetens som efterfrågas. Människor har under olika tider i sitt liv
behov av annan specialistkompetens. Vid kroniska sjukdomar,
barnhälsovård, gynekologi, psykiatri m.m. behövs det
specialistkompetens. Därför är det av största vikt att denna kompetens kan
återfinnas i bassjukvården. Idag är så inte fallet. I annat fall kommer
akutsjukhusen inte att avlastas och primärvården kommer ej att klara sitt
uppdrag att lösa läkarbristen. Man bör således stimulera fler
specialistläkare att söka sig till primärvården för att på så sätt avhjälpa
bristen på läkare i primärvården. För detta krävs det ett lagförslag som
öppnar för denna möjlighet.
12 Behovet av all personal
En tydlig linje som kan skönjas i propositionen är att man ensidigt
koncentrerar sig på läkarens roll i primärvården. All annan personal ses
som underordnad läkaren. Man måste istället för denna syn se på helhets-
perspektivet som innebär att olika yrkesgrupper inom hälso- och
sjukvården i realiteten samverkar. Därför bör olika gruppers kunnande
tillvaratas på ett bättre sätt, och man bör se hur detta samarbete fungerar
och att yrkesgränser inte skall få hindra detta.
13 Ta in begreppet "lots"
Det är viktigt att man formulerar ett resonemang omkring vad det
teamarbete som nämns i handlingsplanen går ut på. Vår åsikt är att teamet
består av olika yrkeskategorier i sjukvården. När en patient är i behov av
något särskilt väljer teamet ut en "lots", dvs. den mest lämpade personen
för uppgiften att hjälpa patienten vidare. Lotsen skall verka som vägledare
för patienten i allehanda frågor såsom t.ex. demensutredning m.m. Detta
skulle öka det individuella förhållningssättet gentemot patienten och
ytterligare stärka patientens ställning.
14 Läkare med utländsk bakgrund
Kristdemokraterna vill betona att personalrekrytering inte i första hand
handlar om rekrytering av utländska läkare. Det handlar också om att
tillvarata den resurs som läkare i Sverige med utländsk bakgrund utgör.
Genom att erbjuda intensivkurser i svenska och medicin skulle man
kunna lösa åtskilliga av de problem som dessa läkare har. Vi måste
utnyttja de resurser som redan finns inom Sverige med människor som
inget hellre vill än att arbeta inom sitt kunskapsfält.
15 Människans prioriteringar
För oss finns det många viktiga behov men det viktigaste för någon som
är sjuk eller en närstående som är sjuk, oavsett sjukdom, är att få hjälp
och behandling i rätt tid. All materiell välfärd kommer i andra hand. För
oss är detta en viktig utgångspunkt när vi prioriterar samhällets resurser.