med anledning av prop. 2000/01:97 Vissa ändringar i alkohollagen
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att svartspriten är det stora alkoholproblemet.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om uthållig upplysning och information.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om utökning av auktions-, provsmaknings- och
representationsmöjligheter.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om öppnings- och stängningstider för alkoholservering.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om marknadsföring på serveringsställen.
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om allsidig matlagning och mattvång.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om starka gemenskaper och goda sociala miljöers betydelse vid
alkoholförtäring.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om servering vid teater och konsertlokaler.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om försäljning till innehavare av tillfälligt serveringstillstånd.
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om krav och lämplighetsprövning vid tillståndsgivning.
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om förstärkt möjlighet till snabbt återkallande av tillstånd vid
missbruk av detsamma samt om straffskärpning vid upprepade eller
allvarliga försummelser.
12. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ölförsäljning i samband med ambulerande korvförsäljning och
liknande.
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att myndighetsåldern 18 år skall gälla i all alkohollagstiftning.
Inledning
Det stora alkoholproblemet i Sverige är svartspriten, inte att det finns för
få regleringar som ingriper i mindre viktiga frågor som ölförsäljning
tillsammans med korvförsäljning, hur mycket vin en 19-åring kan få till
söndagsmiddagen utan att föräldrarna ses som kriminella eller hur köket i
restaurang skall utrustas för att ägaren skall få serveringstillstånd. När
man som regeringen ägnar sig mer åt det senare och mindre åt det
förstnämnda har man inte förstått förutsättningarna för en god
alkoholpolitik.
Det är numera allmänt accepterat att ungefär hälften av all sprit
svenskarna dricker inte finns med i den vanliga alkoholstatistiken. Den kan
vara illegalt tillverkad, smugglad eller lagligt införd av privatpersoner.
Motsvarande siffra för vin anses vara lägre och ligger sannolikt någonstans
över 20 procent. Det införs, till Sverige, 213 000 liter oregistrerad öl varje
dag
365 dagar om året.
En genomgång av de senaste årens larmrapporter från OAS, den
oberoende alkoholsamarbetsgruppen, visar bl.a. att missbrukare köper
dunkvis med svartsprit och därmed går ner sig snabbare i sitt missbruk, samt
att många unga gör en tidigare alkoholdebut p.g.a. lättillgänglig sprit.
Langarna vet när missbrukarnas sprit är slut och kommer då med nya
dunkar. Langarna tar reda på när kunden har pengar, t.ex. när olika bidrag
utbetalas.
Tillgången och det låga priset på den illegala spriten gör att missbrukarna
dricker mer, har betydligt längre missbruksperioder och får svårare att komma
ur sitt missbruk. Minst 50 procent av den alkohol missbrukarna dricker är
svartsprit.
Ungdomar är, med undantag för missbrukare, de som dricker mest
svartsprit. Det är tillgången till svartsprit som gör att tonåringar enkelt kan
få
tag i alkohol. Nyligen beskrevs i pressen hur man i en liten ort i Sverige sålt
100-tals liter öl och sprit till 13-14-åringar.
Situationen utanför missbruks- och ungdomskretsar är möjligen något
mindre alarmerande, men vid hela 60 procent av storföretagen känner man till
att svartsprit säljs på arbetsplatsen.
Statistiken över tullens beslag av starköl och sprit visar även den tydligt
på utvecklingen. Mellan år 1999 och år 2000 ökade beslagen av starköl under
januari-juli från 136 000 till 169 000 liter och beslagen av sprit ökade från
175 000 till 280 000 liter. Beslagen av sprit har dessutom i allt större
utsträckning gällt 96-procentig sprit snarare än 40-procentig.
Bara i nordvästra Skånes polisdistrikt fanns enligt uppgift omkring 350
adresser dit ungdomar kunde vänta sig för att köpa illegal alkohol.
Det verkliga hotet mot folkhälsan ligger i att alltfler köper smuggelsprit
och hembränt. Den växande "svarta" marknaden gör att t.ex. ålderskontrollen
på Systembolaget och på restaurangerna blir meningslös. De höga
alkoholskatterna hindrar heller inte den som köper svartsprit, utan ökar bara
lönsamheten för alla parter på den svarta marknaden och uppmuntrar
därigenom till ytterligare svarta affärer. Den "svarta" marknaden har öppet
dygnet runt, alla dagar, alldeles oavsett vad politikerna beslutar om
öppettider, lämplighet och serveringstillstånd.
För detta blundar regeringen - de vill inte se det som talar för en
omläggning av svensk alkoholpolitik. De reformer som föreslås - t.ex.
lördagsöppna systembolagsbutiker - är i och för sig steg i rätt riktning. Men
förändringarna är inte tillräckligt ambitiösa och långtgående. De har karaktär
av motvilliga anpassningar snarare än av långsiktiga och hållbara lösningar på
de problem som finns med den förda alkoholpolitiken.
Vissa ändringar i alkohollagen
I regeringens proposition föreslås vissa ändringar i alkohollagen som
visar att framsteg har skett vad beträffar regeringens syn på regleringar i
en modern alkoholpolitik. Vi kan inte tolka detta på annat sätt än att den
debatt som vi drivit om en ny alkoholpolitik, där behovet av regleringar
minskats till förmån för en större tilltro till den enskildes egna
ansvarstagande, har satt sina spår. Vi har sedan länge hävdat att det bästa
sättet att få ett bättre förhållningssätt till alkohol är genom uthållig
upplysning och information så att den enskilde känner sig delaktig i en
politik som är förståelig. Därför anslog vi i vårt budgetförslag 2000/01 tio
miljoner kronor mer än regeringen till sådan information. Vårt mål har
varit och är att minska alkoholens medicinska och sociala
skadeverkningar samtidigt som dess positiva sociala och
livskvalitetshöjande effekter - när de brukas måttfullt - bejakas.
Vi delar regeringens syn i vissa frågor och har inget att invända mot flera
förslag, även om vi beklagar att de är för få och alltför senkomna. Vi vill dock
erinra om att framgång förutsätter en politik som inte förbjuder,
skuldbelägger eller genom regler som upplevs förmyndaraktiga och
småaktiga distanserar människor från alkoholpolitiken.
Det gäller i stället att mobilisera människornas egen ansvarskänsla - för
sig själva och sin omgivning.
En folklig förankring kräver att det goda bruket accepteras. Ett bruk som
också sker tillsammans med andra i en god miljö med social kontroll istället
för i ensamhet utanför gemenskaper.
Auktioner, provningar samt representation
Vi ser med tillfredsställelse att möjlighet för sprit-, vin- och
starkölsauktioner ges liksom möjlighet för provning av alkoholdrycker.
Enligt vår uppfattning finns dock ingen alkoholpolitisk mening i att
begränsa dessa rättigheter till Systembolaget AB, utan partihandlare,
auktionsfirmor men även andra bör ges sådana möjligheter.
Vidare bör de representationsregler som gäller för näringslivet i övrigt
också gälla partihandlare. Regler för varuprover bör lättas upp.
Serveringsbestämmelser
I alkohollagen regleras bl.a. öppettider för restauranger. De nuvarande
reglerna hindrar inte bara alkoholutskänkning efter ett visst klockslag,
utan stadgar att hela restaurangen måste stängas en halvtimme efter det att
serveringstiden gått ut. Resultatet av de reglerna är att de flesta
restauranger stänger samtidigt, vilket medför att många människor samlas
på gator och torg vid samma tidpunkt. Detta ökar riskerna för bråk och
våld.
Reglerade stängningstider är direkt kontraproduktiva genom att utrymme
skapas för olika former av olaglig klubbverksamhet. Tidvis har det i
storstäderna funnits gott om svartklubbar som öppnat när lagliga restauranger
och klubbar stängt. Verksamheten har drivits utan någon möjlighet till polis-,
skatte- eller annan myndighetskontroll. De försök som pågått med möjlighet
för klubbar att ha öppet till klockan 05.00 har följaktligen givit mycket goda
resultat. Oroligheterna i city har minskat och strömmen av människor har
spridits ut under en längre tidsperiod, vilket underlättat polisens arbete.
Omfattningen av svartklubbsverksamhet har minskat.
Det var därför med stor förvåning vi noterade att regeringen avsåg att
skärpa lagen så att kommuner inte längre skall få bevilja serveringstillstånd
till efter klockan 03.00, detta också mot bakgrund av att det är en allmän trend
i samhället - inte bara på restauranger - att människors vanor senareläggs.
Det gäller även TV, matvanor o.s.v.
Det är bra att regeringen tagit intryck av den massiva kritiken, bl.a. från
moderat håll, mot det tilltänkta förslaget. Dess effekter hade endast blivit att
kriminell verksamhet gynnats på bekostnad av laglig. Det måste vara bättre
att tillåta lagliga restauranger att ha öppet när och om det finns en
efterfrågan
- även för alkoholservering - än att genom skärpta regler driva fram en
expansion av verksamhet med svartklubbskaraktär med allt vad det innebär av
kriminalitet.
Regeringens nu aktuella förslag innebär alltså en liten förbättring jämfört
med vad som tidigare aviserats men vi anser ändå detta otillräckligt. Det är
angeläget att restauranger kan stänga under lugna former efter det att
alkoholserveringen har avslutats.
Reglerna om restaurangers stängningstider bör därför enligt vår mening
avskaffas helt. Stängningstiden skall således vara en angelägenhet för
respektive restaurangägare.
Det finns heller ingen anledning att i lag reglera när på dagen
alkoholservering får börja. Det upplevs endast som otillbörligt förmynderi att
staten bestämmer att ingen får serveras alkohol före klockan 11.00. Denna
reglering bör avskaffas.
Även reglerna i alkohollagen om marknadsföring på serveringsställen
samt prissättning är exempel på onödig byråkrati som bör utmönstras ur
lagstiftningen.
Som särskilt anmärkningsvärt finner vi regeringens förslag om att Statens
folkhälsoinstitut tillsammans med andra skall påverka människors tidsvanor
m.m. Denna moraliserande inställning om att människor skall uppfostras till
att arbeta på dagen, roa sig på kvällen men inte för sent och sova i god tid på
natten är i dagens samhälle löjeväckande. Vem skall avgöra när det är
läggdags för vuxna människor?
Uppenbarligen skall det nya Statens folkhälsoinstitut få tjänstgöra som
moralisk "folkhälsopolis" med uppdrag att se till att människor inte är vakna
och dricker för sent eller under för många timmar för att på så sätt också
minska behovet av sena serveringstider. Man tar här ifrån både den enskilde
och branschen det naturliga ansvar de har för sina respektive verksamheter
och ersätter det med ett överhetens förmynderi. Dessutom anger regeringen
att den i framtiden vill kunna ge tillståndsmyndigheten möjlighet att med
rättsligt bindande verkan ange det antal serveringsställen som maximalt kan
tillåtas med sena serveringstider i kommuner. Detta är en häpnadsväckande
regleringsiver. Alla de människor som t. ex. på grund av skiftarbete vill
koppla av på udda tider skall inte behöva uppleva sig som avvikande och
hänvisade till kriminella miljöer.
Allsidig matlagning
Regeringen föreslår ingen ändring av kravet på att det skall finnas kök för
allsidig matlagning för att serveringstillstånd skall beviljas. Inte ens
Alkoholutredningens mycket modesta förslag till anpassning till modern
restaurangverksamhet har accepterats.
Särskilt svårt är det för den som vill etablera en restaurang inriktad på ett
särskilt segment av maträtter, t.ex. pastabarer, soppkök, vegetarisk mat o.s.v.
och som därigenom lätt kommer i konflikt med kravet på ett brett utbud.
Många utländska maträtter äts dessutom av tradition kalla och hamnar
därigenom i en gråzon mellan lagad mat och kallskuret, t.ex. sushi och
parmaskinka. Nya typer av restauranger får alltså svårt att etableras.
Vi anser att mattvånget skall slopas helt och hållet. Möjligheten att
serveras ett glas öl eller vin på en kvarterspub och att där träffa grannar och
vänner saknas i stor utsträckning. I stället har svenskarna vant sig vid att
dricka i hemmen, innan de går ut. Allt för ofta blir konsumtionen därigenom
större än om det varit möjligt att besöka en enkel bar.
Vår utgångspunkt är att starkare gemenskaper i samhället minskar
riskerna för både missbruk och våldsamheter. Förbättrade förutsättningar för
att under kontrollerade former servera vin, öl och sprit till rimliga priser
möjliggör för restauranger att ersätta drickande i avskildhet och utan social
kontroll. Vi anser därför det är viktigt att politiken förändras i syfte att ge
människor bättre möjligheter att umgås på restauranger, pubar och barer. Mot
den bakgrunden är det enligt vår uppfattning hög tid att helt avskaffa
mattvånget.
Av samma skäl anser vi också att möjligheten att servera vin och starköl i
foajé till teater eller konsertlokal under pauser i föreställningen bör utökas
till
att även gälla spritdrycker samt också tillåta servering såväl före som efter
föreställningen.
Tillfälliga tillstånd
Regeringen föreslår vissa lättnader vad gäller krav på serveringstillstånd,
vilka vi bifaller. Däremot kan vi inte biträda den föreslagna skärpningen
av lagen som innebär att innehavare av tillfälligt tillstånd för servering i
slutet sällskap endast får köpa spritdrycker, vin och starköl hos
Systembolaget AB. Detta är ett otillbörligt ingrepp i konkurrensen som
saknar alkoholpolitisk betydelse.
Lämplighetskrav
Vår uppfattning är att de krav alkohollagen ställer på restaurangägare
skall vara tydliga och relevanta. Serveringstillstånd skall således
meddelas den som med hänsyn till sina personliga och ekonomiska
förhållanden och omständigheterna i övrigt är lämplig att utöva
verksamheten. Vid tillståndsprövningen bör hänsyn tas till om sökanden
är laglydig och benägen att fullgöra sina skyldigheter mot det allmänna
samt har kunskaper i alkohollagstiftningen. Ett uppenbart problem kan
annars bli att statliga myndigheter tenderar att under hand uppmana
kommuner att ställa andra krav på tillståndsinnehavare och sökande än
sådana som har tydligt stöd i lagen. Detta öppnar för ett omfattande
kommunalt godtycke.
Det är heller inte rimligt att brott mot brandskyddsföreskrifter eller
tillåtande av brottslig verksamhet i övrigt kopplas till tillståndsgivning.
Detta
innebär enligt vår mening ett för smalt sätt att se på problemen. Det är inte
rimligt att endast restauranger med tillstånd omfattas av dessa krav, utan de
måste ha en vidare anknytning. Här finns skäl att påpeka att vid den största
brandkatastrof som inträffat vid nöjesarrangemang, diskoteksbranden i
Göteborg, förelåg inget serveringstillstånd. Detta visar hur trubbigt en
knytning av brandskyddsföreskrifter till serveringstillstånd blir. Regler som
krav på bokföringskunskap fyller ingen alkoholpolitisk uppgift.
Enligt vår uppfattning skall tillstånd alltid ges om det inte finns något som
tydligt talar däremot. Bevisbördan för att någon eventuellt är olämplig skall
alltså ligga på kommunen. Däremot är det viktigt att tillståndet kan återkallas
både snabbt och effektivt i de fall verksamheten inte sköts när den väl har
kommit igång. För att det skall kunna ske måste kontrollen av att
tillståndshavarna följer befintliga regler bli mera effektiv.
Tillsyn över folkölsförsäljning och
tillsynsavgifter
Regeringen skärper lagen vad gäller tillsyn över folkölsförsäljning.
Tillsynen har helt uppenbart inte fungerat tillfredsställande. Vi vill erinra
om att vi motsatte oss att kommunerna till stor del tog över
länsstyrelsernas tillsynsansvar, och vi har senare pekat på de många
bristerna i den kommunala tillsynen i allmänhet.
Särskilt anmärkningsvärt är enligt vår uppfattning att den ofta orimligt
hårda kontrollen vad beträffar starköl, vin och sprit inte motsvaras av
tillnärmelsevis lika noggranna kontroller av folkölsförsäljningen, som annars
utgör en viktig inkörsport för ungdomars alkoholkonsumtion. Vad beträffar
folk-ölstillsynen kan konstateras att över 100 av landets 289 kommuner under
1999 inte har genomfört någon tillsyn alls av folkölsförsäljningen, trots ett
flertal larmrapporter.
Det har på sina håll lokalt hävdats att 60-80 procent av alla butiker säljer
folköl till minderåriga. Antalet meddelade förbud mot folkölsförsäljning
(påföljden för den som bryter t.ex. åldersgränserna) var dock år 1999 bara åtta
stycken och antalet varningar bara måttligt högre, 21 stycken. Detta är
sammantaget orimligt lågt vid beaktande av att antalet försäljningsställen
torde vara omkring 14 000 stycken, vilket indikerar att tillsynen inte fungerar.
Regeringen skärper nu kraven på tillsyn och ställer också krav på
framtagande av egentillsynsprogram.
Det allt överskuggande problemet med folkölsförsäljningen är bristande
ålderskontroll från butikernas sida, vilken i sin tur hänger samman med den
ofta obefintliga tillsynen från kommunerna. Ett bättre samarbete mellan
kommuner och handel måste anses utgöra en nödvändig förutsättning för att
ålderskontrollen skall fungera. Vi vill i detta sammanhang peka på att handeln
själv utvecklat metoder för ålderskontroll.
Vi vill också understryka att en absolut nödvändig förutsättning för
kommunerna att få ta ut en tillsynsavgift är att tillsyn de facto bedrivs i
kommunen. Mot den bakgrunden menar vi att det inte nu kan vara lämpligt
att, som regeringen gör, föreslå en straffskärpning vid upprepad eller allvarlig
försummelse från sex till tolv månader. Resultatet av den skärpta tillsynen
och samarbetet med handeln bör först värderas innan en eventuell
sanktionsskärpning föreslås.
Regeringen föreslår också att rätten till ölförsäljning i samband med
ambulerande korvförsäljning eller liknande avskaffas. Detta kan inte vara ett
så stort problem att det motiverar en lagskärpning.
Att bjuda underårig på alkoholdryck
Regeringen föreslår att förbudet mot att anskaffa alkoholdryck till
underårig skärps till att omfatta även till att bjuda på sådan dryck om det
med hänsyn till den bjudnes ålder och omständigheterna i övrigt är
uppenbart oförsvarligt. Formuleringen kan i och för sig medföra
tolkningssvårigheter men dess andemening får dock sägas vara uppenbar.
Att den inte omfattar att en ungdom bjuds på vin till en måltid får anses
klart liksom att bjudningen inte får ske i berusningssyfte. Vi anser dock
att problemställningen skulle avsevärt förenklas om en mer lättfattlig och
rimlig åldersgräns förelåg. Vi har tidigare påtalat att det är ologiskt att
myndighetsåldern är 18 år medan en ung person inte har rätt att köpa
alkohol på Systembolaget AB förrän vid 20 års ålder. Det medför att unga
människor har svårt att ta lagstiftningen på allvar. Om myndighetsåldern
används generellt som åldersgräns skulle problemen med överlämnande
av gåva, lån eller att bjuda på spritdrycker, vin eller starköl avsevärt
reduceras. Regeringen bör återkomma med förslag utifrån dessa
synpunkter.