Missbruket av alkohol och narkotika breder ut sig bland unga.
Larmklockorna har ringt länge. Skolfolk och socialarbetare på många
orter kan berätta om en alltmer oroande situation. Problemen håller på att
växa samhället över huvudet. Några mycket oroande tecken är:
Alkoholkonsumtionen bland barn och ungdomar i grundskoleålder nu är i
nivå med 1970-talets höga siffror (CAN:s drogvaneundersökningar).
Andelen skolelever som prövat narkotika har mer än fördubblats på tio år
(CAN:s drogvaneundersökningar).
Stockholms stads drogvaneundersökning som visar att 26 % av pojkarna
och 22 % av flickorna i årskurs 2 på gymnasiet provat narkotika
(Drogvaneundersökning 2000, Stockholm).
En tilltagande smuggling av narkotika från Östeuropa och EU:s krav på
generösare införselregler har ställt svensk alkohol- och narkotikapolitik inför
svåra utmaningar. Nu krävs nya grepp eftersom gamla metoder i form av
prisinstrumentet - som varit ett av de starkaste vapnen i arsenalen - blir
alltmer oanvändbara.
I motionen presenteras ett förslag till ett samlat åtgärdsprogram mot det
växande missbruket av alkohol och narkotika. Genom en försäljning av
statligt ägda V & S Vin och Sprit AB frigörs nödvändiga resurser för att
finansiera åtgärdsprogrammets genomförande.
Vi ser i huvudsak fyra användningsområden för statliga insatser:
- Informationskampanj till unga om alkoholens och narkotikans
skadeverkningar.
- Ökade resurser till tullen för att motverka smuggling.
- Ökade resurser till polisen för att motverka langning m m.
- Ökade resurser till vård av unga alkohol- och narkotikamissbrukare.
2 Innehållsförteckning
3
4 Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av ett samlat nationellt åtgärdsprogram mot det
växande alkohol- och drogmissbruket bland unga.
2. Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning för att skyndsamt
återkomma med förslag till ett sådant nationellt åtgärdsprogram.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en massiv informationskampanj till unga om alkoholens och
narkotikans skadeverkningar.
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökade resurser till tullen för att motverka smuggling.1
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökade resurser till polisen för att motverka langning m.m.2
6. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ökade resurser till vård av unga alkohol- och
narkotikamissbrukare.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att sälja statliga Vin och Sprit AB.3
8.
1 Yrkande 4 hänvisat till SkU.
2 Yrkande 5 hänvisat till JuU.
3 Yrkande 7 hänvisat till NU.
5 Larmsignaler om ökat missbruk av alkohol
och narkotika
Under 1970-talet minskade andelen ungdomar i årskurs 9 som prövade
narkotika från ca 13 procent 1971 till 6 procent 1979 för att under 1980-
talet minska med ytterligare tre procentenheter. Under 1980-talet
minskade också antalet ungdomar (15-17 år) som misstänks för
narkotikabrott enligt narkotikastrafflagen och varusmugglingslagen.
Men under 1990-talets första hälft skedde ett trendbrott. 1989 uppgav
drygt 3 procent av pojkarna i årskurs 9 att de prövat narkotika. 1995 hade 6
procent av dem prövat narkotika. Alltså nästan en ökning med 100 procent.
Eller för att tala klarspråk: ungefär 1500 fler unga svenska pojkar gjorde i
mitten av 90-talet sin knarkdebut jämfört med bara några år tidigare. Bland
flickor är utvecklingen nästan lika oroande. Pojkar och flickor är i dag nästan
"jämställda" när det gäller andelen som prövar narkotika.
Den negativa trenden fortsätter. Centralförbundet för alkohol och
narkotikaupplysning, CAN, har nyligen presenterat en färsk undersökning
"Drogutvecklingen i Sverige - rapport 2000" som visar att 1999 uppgav 9 %
av pojkarna och 7 % av flickorna att de prövat narkotika.
Enligt CAN är utvecklingen bland mönstrande förhållandevis likartad som
den bland skoleleverna. Andelen som någon gång prövat narkotika låg under
åren 1971-1982 mellan 15 och 19 %, därefter sjönk den successivt och
uppgick 1988 till 6 %. Mellan 1992 och 1999 har dock andelen mönstrande
som prövat narkotika ökat, från 6 till 17 %.
Tabell 1: (Andel som prövat narkotika i åk 9 Pojkar Flickor )
Andel elever i åk 9 som uppger sig ha prövat narkotika. Uppdelat på flickor och
pojkar.
CAN:s drogvaneundersökningar.
Det är inte bara narkotikabruket som ökar. Alkoholkonsumtionen är också
på väg upp bland våra unga. Enligt CAN visar en samlad bedömning av
grundskoleungdomens alkoholvanor att de under den senaste
tioårsperioden ökat i omfattning.
I rapporten "Drogutvecklingen i Sverige - rapport 2000" skriver CAN:
Pojkarnas beräknade totalkonsumtion är nu i nivå med den som gällde
under slutet av 1970-talet.
Berusningskonsumtionen är något högre idag än under 1980-talet. De
ungdomsundersökningar som SIFO genomfört från slutet av 1970-talet
visar på en ökad alkoholkonsumtion bland ungdomar i åldersgruppen 16-
24 under andra hälften av 1980-talet. Efter en viss stabilisering i början
av 1990-talet ökade den genomsnittliga årskonsumtionen bland
ungdomar åter mellan 1992 och 1994 enligt SIFO. TEMOs
undersökningar från 1994 och framåt tyder på en fortsatt ökning av
alkoholkonsumtionen. 1998 års undersökning visar att alkoholstark
cider/alkoläsk, framför allt bland flickor, utgör en betydande del av
konsumtionen (drygt 20 %).
Det råder knappast några tvivel: Drickandet och knarkandet bland
ungdomar ökar. Skolfolk och socialarbetare på många orter kan berätta
om en alltmer alarmerande situation. Problemen håller på att växa
samhället över huvudet. Sammanfattningsvis kan alltså konstateras:
Alkoholkonsumtionen bland barn och ungdomar i grundskoleålder är nu i
nivå med 1970-talets höga siffror (CAN:s drogvaneundersökningar).
Andelen skolelever som prövat narkotika har mer än fördubblats på tio år
(CAN:s drogvaneundersökningar).
Stockholms stads drogvaneundersökning visar att 26 % av pojkarna och
22 % av flickorna i årskurs 2 på gymnasiet provat narkotika
(Drogvaneundersökning 2000, Stockholm).
6 Åtgärdsprogram mot det växande
missbruket
En ny internationell situation har de senaste åren ställt svensk alkohol-
och narkotikapolitik inför mycket svåra utmaningar. EU:s krav på
generösare införselregler och tilltagande narkotikasmuggling från bland
annat Östeuropa har inneburit mycket stora svårigheter.
Det sägs ofta i debatten att de nya förutsättningarna för alkoholpolitiken
kräver att vi hittar nya verktyg. När exempelvis prisinstrumentet - som varit
ett av de starkaste vapnen i arsenalen - blir oanvändbart måste nya vägar
hittas. Eftersom alkohol- och drogmissbruk är vårt största sociala problem
bland unga delar Folkpartiet helt uppfattningen att nya grepp måste till.
Regeringen har aviserat insatser på alkoholområdet och nya grepp i
narkotikapolitiken. Det är naturligtvis lovvärt, men Folkpartiets uppfattning är
att insatserna måste bli avsevärt större än vad som hittills förutsatts.
Om riksdagen delar vår syn på dessa frågor föreslår vi att en utredning får i
uppgift att snabbt utforma ett aktionsprogram. Bland de åtgärder som då
kommer att komma fram räknar vi med att följande kommer att finnas med:
- Informationskampanj till unga om alkoholens och narkotikans
skadeverkningar.
- Tullen måste få resurser för att motverka smuggling.
- Polisen måste få resurser för att bl a motverka langning.
- Alla unga med drogproblem skall kunna få en plats på ett
behandlingshem.
6.1 Informationskampanj till unga
Två av tre unga får ingen eller otillräcklig information om droger i skolan.
Enligt CAN:s undersökningar uppger 40 % av alla mellanstadieelever att
de inte fått någon information. En fjärdedel uppger att de fått mycket lite
information om droger.
"Före detta missbrukare har besökt skolan, och deras vittnesbörd har gjort
starkt intryck. Själv tänker han aldrig testa.
- Varför skulle jag det? Droger förstör hjärnan. Går på nerverna. Jag vet att
man blir dum. Det brukar komma hit någon snubbe och föreläsa om
sådant."
Michael i uppehållsrummet på Tensta Gymnasium i Stockholm.
Två av tre barn i årskurs 6, som står vid tröskeln till att bli tonåringar och
börja högstadiet, har inte fått någon undervisning alls om droger, eller enbart
någon enstaka timme. Detta enligt färska uppgifter från CAN. Det är
besparingspolitik när den är som mest kortsiktig. Konsekvenserna kan bli
farliga.
För även om de som fick lyssna till droginformation i skolan ibland kanske
upplevde den som påfrestande, lite väl "fotriktig", välanpassad och korrekt så
lyssnade ändå de allra flesta - trots allt. Precis som Michael på Tensta
gymnasium.
Före detta missbrukare som berättar om knarkarlivet. En rak och begriplig
information om vilka konsekvenser knarkandet kan få som går rakt in i vårt
medvetande. För hur rebelliska vi än vill vara när vi är tretton eller femton,
så
nog etsar sig berättelserna fast. Resultatet är att vi blir mindre mottagliga
för
knarkets profitörer.
Droginformation är viktig. Men för att lyckas måste den förstås anpassa
sig till tiden, kännas aktuell och realistisk för dem som skall lyssna. Kanske
räcker det inte längre med att visa upp en före detta pundare som levt halva
sitt liv på "plattan" i Stockholm. Hellre då en berättelse om en ung kille som
började dopa sig för att få mer muskler. En tjej som drack mycket för att
imponera på grabbarna.
Droginformation ger effekt. Det är förebyggande. Det är dessutom billigt.
Därför är det oroväckande när allt fler barn inte längre får någon information.
CAN:s drogvaneundersökning bland elever i årskurs 6 visar att fyra av tio
inte fått någon undervisning alls och att en fjärdedel fått väldigt lite
information.
Det är oroväckande lite med tanke på att den här åldersgruppen är
mottaglig för hälsoupplysning samtidigt som den är på väg in i en känslig
ålder då den dels är svårare att nå, dels utsätts för många drogrelaterade
risker.
Det råder ingen tvekan om att föräldrar, fritidsledare och
kommunalpolitiker måste ta knarkproblemen på större allvar. Vi vet att
drogundervisning byggd både på fakta och exempel från verkligheten
fungerar förebyggande. Det är ett gigantiskt slöseri att dra in på denna
information. Den som tror sig spara skattepengar genom att dra in på
förebyggande drogundervisning lurar sig själv och sätter barns och
ungdomars hälsa i riskzonen.
Den här utvecklingen måste vändas. Folkpartiet anser att samtliga elever i
mellanstadiet måste få droginformation. CAN:s undersökningar visar att
andelen elever som får information om droger i skolan sjunkit kraftigt sedan
början av 80-talet. Men också andra ålderskategorier bör komma i fråga för
informationsinsatser.
6.2 Ökade resurser till tullväsendet
Skall narkotikatrafiken över gränserna stoppas är de viktigaste åtgärderna
ett förstärkt överstatligt polissamarbete med gemensamma brottsregister
och gemensamma insatsstyrkor mot vissa brottstyper. Det innebär
emellertid inte att tullens uppgift att förhindra narkotikasmuggling är
mindre angelägen.
Den svenska tullens arbete vid gränsen mot EU-länder förändrades efter
medlemskapet. Under en inkörningsperiod kanske omställningen vid vissa
gränsstationer upplevdes som besvärlig. Men i praktiken skall inte
förändringen i och med EU-medlemskapet behöva inskränka tullens
möjligheter att ingripa mot narkotikasmuggling. Tullen får fortfarande utföra
kontroller om tullpersonal misstänker att en resenär försöker föra in till
exempel narkotika eller en otillåten mängd alkohol. Den oro som framfördes
inför EU-omröstningen mot att stickprovskontrollerna inte skulle kunna vara
effektiva efter ett medlemskap avvisades också av Tullverkets
generaldirektör.
Med hjälp av internationellt informationsutbyte och narkotikahundar har
tullen bevisligen kunnat ingripa effektivt. EU-medlemskapet ledde till att
tullens totala arbetsvolym - alltså den del som inte handlar om exempelvis
narkotikabekämpning - minskades kraftigt. Men Folkpartiet anser ändå att
besparingarna, som den socialdemokratiska regeringen och Miljöpartiet
enades om efter det svenska EU-inträdet, blev allt för långtgående.
Tullen behöver förstärkas dels för att narkotikasituationen är allvarlig i
flera västeuropeiska länder, dels för att narkotikasmugglingen från Östeuropa
under den senaste tiden har ökat väsentligt. Tullpersonalen vittnar om
betydligt fler ingripanden mot smugglingsförsök från östeuropeiska länder.
Det är viktigt att tullen kan slå tillbaka.
6.3 Ökade resurser till polisen för att bl a motverka
langning
Det är knappast någon nyhet att polisens resursläge är ansträngt. Det är
allvarligt eftersom vi behöver ha en dubbel strategi för att lyckas i
kampen mot det växande missbruket bland unga - vi ska bekämpa
missbrukets sociala orsaker samtidigt som vi med kraft bekämpar de brott
som främjar missbruk eller följer i missbrukets spår.
Folkpartiets hållning är tydlig. Vi måste först och främst förhindra att brott
begås. Brottslighetens orsaker kan sökas i otrygga uppväxtförhållanden, oklar
normbildning från vuxensamhället, dåliga skolor och för dåliga resurser till
barn med problem.
Brottsligheten måste förebyggas genom bättre social samhällsomsorg,
skola med hög kvalitet och att man tidigare uppmärksammar ungdomar i
riskzonen.
Men det räcker inte. Brottsligheten måste också bekämpas genom ett polis-
arbete som leder till att långt fler brott klaras upp än i dag. Mot denna
bakgrund är situationen i rättsväsendet oroande. Antalet poliser har minskat.
Det faktum att många civilanställda inom polisen fått sluta har lett till att
flera
av de poliser som finns kvar har tvingats till kontorsarbete. Det har
ytterligare
minskat antalet "synliga" poliser.
Folkpartiet vill satsa på fler poliser "på gatorna". Detta bl a för att
förebygga langning och annan missbruksfrämjande brottslighet. Fler synliga
poliser får vi bl a genom en resursförstärkning, som inledningsvis kan leda till
fler civilanställda och en ny, tredje polishögskola, förlagd till södra Sverige.
På någon sikt innebär detta att antalet poliser kan öka. Jämfört med det läge
som rådde 1998 är Folkpartiets mål 2 500 fler poliser i yttre tjänst.
6.4 Ökade resurser till vård av unga alkohol- och
narkotikamissbrukare
Narkotikapolitiken är en del av vår socialpolitik som syftar till att ge alla
människor en trygghet genom ett generellt system. Den svenska
narkotikapolitikens restriktiva hållning är en del av detta generella
tänkande. Alla människor har rätt till ett värdigt liv och inga grupper får
lämnas utanför den samhälleliga gemenskapen. Denna hållning framstår
som mer humanitär och förenlig med de mänskliga rättigheterna än en
hållning där narkotikaproblemet reduceras till ett individuellt ansvar.
Ett beroende av narkotika, alldeles oavsett om beroendet är medicinskt,
socialt eller både och, skapar ofrihet. Den enskilde människans frihet har
alltid begränsningar. Människan skall inte, anser liberaler, kunna upphäva sin
egen frihet eller skada andra människors frihet. Narkotikan innebär att
missbrukaren upphäver sin egen frihet samtidigt som han/hon i de flesta fall
även skadar andra människor, sin familj eller andra anhöriga. Liberalismen,
humanismen och flera andra idériktningar bygger också på en människosyn
och en moral som säger att människor har ett ansvar, inte bara för sig själva,
utan även för varandra. Ur detta grundläggande etiska ställningstagande växer
ett socialt patos fram som innebär att människor genom vardagshandlingar
eller genom olika välfärdsinrättningar och lagstiftning strävar efter att hjälpa
varandra.
En strategi för att rehabilitera missbrukare bör ha som självklar
utgångspunkt att ingripa tidigt i "missbrukarkarriären" Vårdkedjan måste
kunna fungera smidigt, sekretessen får inte lägga onödiga hinder mellan olika
samhällsfunktioner som behöver samverka. Antalet vårdplatser är begränsat,
men bör prioriteras för yngre.
Föräldrar, föreningsliv, polis, socialtjänst - alla kan var för sig göra
värdefulla insatser för att mota alkohol och narkotikamissbruk. Men skall
man nå verkliga resultat är det nödvändigt att samarbeta och hålla ihop.
Många ungdomar med en missbrukarkarriär bakom sig brukar berätta hur de
lyckades dupera sin omgivning genom att berätta en sak för föräldrarna en
annan för lärarna och en tredje till socialsekreteraren. Därför är det så
oerhört
viktigt att hitta samarbetsformer som gör att de vuxna kan skaffa sig det
"övertag" som unga människor faktiskt har rätt att möta. Det måste finnas
tydliga gränser som inte går att manipulera bort.
Trycket på behandlingshemmen för barn och ungdomar med
missbruksproblem har ökat. Det är viktigt att tillräckligt med platser skapas så
att framförallt unga med drogproblem kan få hjälp. Kommunerna måste köpa
det antal platser som krävs. Det är en kortsiktig och oklok politik att snåla på
kostnaderna om de pengar som används kan hindra att unga fastnar i en
livslång drog- och brottskarriär.
Ett problem för kommunerna är dock att resultaten av missbrukarvården är
så dåligt utvärderade. Det finns få undersökningar som visar om individen blir
fri från missbruk och det är inte alltid så att ett projekts kostnader har ett
övertygande samband med den behandlingseffekt som uppnås.
Det krävs med andra ord kommunalt samarbete i syfte att bättre utvärdera
och mäta resultaten i ungdomsvården. Detta både för att få kontroll över
kostnaderna samtidigt som vårdkvaliteten kan förbättras. Med ökad visshet
om vilka resultat som uppnås blir förutsättningarna också större att
kommunpolitikerna är villiga att satsa de resurser som krävs för att
missbrukare skall få den behandling de behöver. Då kan trenden att
kommunerna köper allt färre vårdplatser samtidigt som antalet missbrukare
ökar brytas.
7 Statens dubbla budskap - hög tid att sälja
Vin och Sprit AB
Att sälja vodka kan rimligen inte vara en angelägen uppgift för staten. Vin
och Sprit AB har inte på många år tagit något socialpolitiskt ansvar.
Folkpartiet föreslår därför att staten säljer företaget vilket beräknas tillföra
statskassan runt trettio miljarder kronor. En del av pengarna bör användas
till en storsatsning på att minska alkoholmissbruk och
narkotikaanvändning bland unga.
Vi bedömer att ett samlat åtgärdsprogram mot det växande
ungdomsfylleriet och narkotikamissbruket under flera år framåt kan behöva
kosta 200 milj kr årligen, utöver de resurser som redan finns. En försäljning
av Vin och Sprit AB kan ge de resurser som krävs.
Att sälja AB Vin och Sprit innebär ingen alkolpolitisk nackdel. Snarare
tvärtom. Statsmakterna förlorar i trovärdighet när man å ena sidan
argumenterar för en restriktiv alkoholpolitik och å andra sidan samtidigt
tjänar grova pengar på spritförsäljning och därtill nu är spekulant på en stor
utländsk spritproducent.
En värdering av AB Vin och Sprit från förra året landade på 20 miljarder
kronor. Nu uppges bara varumärket "Absolut" vara värt mellan 25 och 35
miljarder kronor. Vi har i vår kalkyl beräknat hela företagets värde till 30
miljarder kronor. Om den summan används till att avbetala statsskulden
uppstår en räntevinst. Med gällande ränta och med företagets inleveranser av
vinstmedel fråndragna kan den årliga vinsten för staten beräknas till cirka en
miljard kronor. Det är alltså en del av den vinsten vi vill använda till en
storsatsning på att minska alkohol- och narkotikabruket, i första hand bland
unga.