Motion till riksdagen
2000/01:So545
av Ek, Lena (c)

Perspektiv på kvinnors hälsa


Sammanfattning
Kvinnors hälsa och de strukturer som idag är normen för samhället måste
få ökad uppmärksamhet. Mångfalden och olikheterna måste bli en källa
till hållbar utveckling för världens kvinnor. Det gäller att se individerna,
se att bakom varje kvinna finns en person.
I föreliggande motion behandlas offentliga arbetsgivares ansvar,
individens makt över tiden - även arbetstiden - kvinnors hälsa i olika skeden
och perspektiv, bemötande av kvinnor inom vården, inflytande inom vården,
sex och samlevnad, våld mot kvinnor, kvinnor med utländsk bakgrund,
kvinnor i arbetslivet samt forskningsfrågor.
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att intensifiera arbetet för att utveckla ett könsneutralt
arbetsliv.1
2. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag med en redogörelse
för hur arbetet med ett könsneuatralt arbetsliv fortskrider.1
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om arbetstiderna som
stärker individernas makt över tiden och möjligheten att kunna göra egna
val.1
4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om kvinnosjukvårdens utveckling över landet.
5. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till att införa ett
tillägg i förvaltningslagen om bemötandefrågor.
6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag som stärker den
enskildes rätt att välja alternativ i vården.
7. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om lesbiska kvinnors ställning i vården.
8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att uppmärksamma unga kvinnors hälsa.
9. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att förbättra möjligheterna för validering av utländsk examen.2
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att stärka de äldre kvinnornas ekonomi genom en
rejäl höjning av pensionstillskottet.3
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av stärkt sex- och samlevnadsundervisning i skolan.2
12. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag i syfte att stärka
sekretessen vid personuppgifter i syfte att skydda brottsoffer.4
13. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av fler trygghetspaket.4
14. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om besöksförbud.4
15. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av att förbättra rättsintygens användbarhet.4
16. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om stödpersoner för
att stärka brottsoffren under förundersökningen.4
17. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om ersättning vid våldsbrott.5
18. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att ett arbetsvärderingssystem inte försvårar för
småföretagare.1
19. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag som syftar till att öka
forskningen kring kvinnors ohälsa och att föra in genderfrågor i läkar-
och vårdutbildning.2
20.
1 Yrkandena 1-3 och 18 hänvisade till AU.
2  Yrkandena  9, 11 och 19 hänvisade till UbU.
3 Yrkande 10 hänvisat till SfU.
4 Yrkandena 12-16 hänvisade till JuU.
5 Yrkande 17 hänvisat till LU.
Bakom varje kvinna finns en person
Centerpartiet tilltror varje människa förmåga att förvalta sin möjligheter
och att ta ansvar både för sig själv och andra. För att detta skall bli möjligt
för alla oavsett kön, religion, etnicitet, sexuell läggning, ålder eller
position krävs att staten garanterar lika möjligheter att vara olika. I vår
partimotion om jämställdhet utvecklas förslag för att ge alla individer
jämlika villkor att förvalta sina möjligheter och valfrihet att välja på vilket
sätt de vill förverkliga sina drömmar.
Att inte ha tid blir allt mer en fråga om att inte ha makt över det egna livet.
Maktlösheten leder till ohälsa bland allt fler. En ny form av fattigdom breder
ut sig - brist på livskvalitet, brist på grundtrygghet och brist på
självbestämmande i den egna vardagen. Många "nyfattiga" är kvinnor i olika
skeden av livet. De unga kvinnorna slits mellan ideal och verklighet, drabbas
alltför ofta av ätstörningar och riskerar på olika sätt att grundlägga en dålig
hälsa. Kvinnor mitt i livet, med småbarn och därtill ett intensivt yrkesliv,
hotas av utbrändhet och arbetsskador. Nya osynliga sjukdomar som de sedan
inte kan få ordentligt gehör och rehabilitering för. Äldre kvinnor mår allt
bättre, men fortfarande är problemen stora med både psykiska och fysiska
besvär som inte får tillräcklig uppmärksamhet.
Endast genom att se könsmönstren och synliggöra utgångspunkterna för
olika strukturer kan de förändras så att individerna får lika möjligheter att
vara olika, att träffa sina val. Idag lever kvinnor längre än män och på den
grunden formas strukturer som försäkringar, pensioner, sjukvård och
äldreomsorg. Den idag längre livslängden är inte för alltid given, den är inte
biologiskt betingad utan snarare ett resultat av livsstil och hälsa. Uppenbart
är
att kvinnors ohälsa idag är större än mäns och detta kan inte enbart förklaras
med längre livstid. Den högre ohälsan och de allt fler sjukskrivningar som
drabbar särskilt kvinnor kräver att befintliga strukturer ses över i syfte att
öka
kvinnors möjligheter och förbättra kvinnors hälsa. Förra året ökade antalet
sjukpenningdagar med 24 % och Riksförsäkringsverket bedömer att ökningen
fortsätter. Utbrändhet håller på att bli den nya folksjukdomen och den drabbar
särskilt kvinnor och då speciellt inom offentlig sektor.
Kvinnors hälsa och de strukturer som idag är normen för samhället måste
få ökad uppmärksamhet. Här krävs ökad forskning och samverkan
internationellt för att klarlägga de mönster som driver upp ohälsotalen för
kvinnor. Även här måste mångfalden och olikheterna få en källa till hållbar
utveckling för världens kvinnor. Det gäller att synliggöra att bakom varje
kvinna finns en person. Väl medveten om detta väljer vi i denna motion att
lyfta fram ett antal generella perspektiv för att synliggöra uppgifterna.
Offentliga arbetsgivare och ett könsneutralt
arbetsliv
1990-talets ekonomiska åtstramningar har medfört betydande
rationaliseringar inom många offentligt drivna verksamheter. Inte minst
gäller detta vården, omsorgerna och skolan. Idag kan vi se hur
sjukskrivningarna inom offentlig verksamhet ökar och då gäller det
företrädesvis kvinnor. Inte sällan upplever de att möjligheterna,
delaktigheten och självmakten rationaliserats bort. Resurser har
försvunnit utan att redskapen givits för att förändra och förnya arbetssätt
och metoder. Det har resulterat i att kraven bara växt, otillfredsställelsen
ökat när de inte fått förutsättningar att göra ett gott arbete samtidigt som
resurserna och händerna minskat i antal.
Självklart finns ett tydligt ansvar för situationen hos respektive
arbetsgivare, men staten har ett särskilt ansvar för att även här se över normer
och bilda ny skola för arbetslivets utveckling. Regeringen bör intensifiera sitt
arbete för att söka utveckla ett könsneutralt arbetsliv inom offentlig sektor.
Detta bör ges regeringen till känna. Regeringen bör återkomma till riksdagen
med redogörelse över hur arbetet med ett könsneuatralt arbetsliv fortskrider.
Det finns i detta sammanhang även skäl att påminna om den översyn av
statens roll och uppgift som anförts i partimotioner från Centerpartiet om
Jämställdhet och Konstitutionella frågor. Genom att riksdag och regering t ex
utställer löften från riksdag och regering som någon annan offentlig
verksamhet får ta det finansiella ansvaret för, medverkar självklart
statsmakterna till att öka rationaliseringskraven och konflikter för enskilda
människor mellan upplevda löften och möjligheter. Även denna typ av
löftespolitik drabbar särskilt hårt kvinnor inom offentlig verksamhet och
medverkar till en ökad stress i arbetslivet.
Arbetstider
Ökad stress, nya arbetsformer, ökande krav i arbetslivet innebär att många
upplever att de får allt mindre makt över den egna tiden. Många studier
visar att unga människor söker yrken som ger möjlighet och makt för den
enskilde att styra sitt liv, att få makt över sin tid. Framgångsrika
organisationer söker allt mer utgå från individernas val när man t ex inom
vården lägger scheman. Makt är alltid en fråga om strukturer. Kvinnor
upplever generellt att de har mindre makt än män, detta gäller även
makten över sin tid.
Kvinnor i låglöneyrken, kvinnor som är deltidsarbetslösa på grund av
strukturer, kvinnor inom offentlig verksamhet, lärarna är ofta kvinnor som
förlorat makt över sin arbetstid, kvinnor med små barn eller gamla föräldrar
kämpar dagligen för att erövra makt över sin tid. I den här gruppen finns de
kvinnor som skall betala den nya maxtaxan, genom att öka sin arbetstid.
Idag finns en betydande debatt om arbetstider och om förkortad arbetstid.
Detta är i sig ett tydligt uttryck för människors frustration över att tiden
inte
räcker, något som då särskilt dubbelarbetande kvinnor upplever som
pressande. Något som bidrar till kvinnors ohälsa och utbrändhet. Frågan om
arbetstiderna måste ses även mot bakgrund av gällande strukturer, så att de
inte i sig medverkar till att förstärka dem istället för att frigöra möjligheter
 för
enskilda individer.
Såväl LO som TCO har i sina förslag poängterat behovet av att öka den
enskilde individens inflytande och makt ifråga om arbetstiden. Här finns
självklart den fria avtalsrätten som möjliggör för arbetsmarknadens parter att
skapa ökad makt för arbetstagaren även i de lokala avtalen. En lagstiftning på
detta område bör undvikas.
Detta innebär inte att staten, riksdag och regering, kan frånsäga sig ett
ansvar för dessa frågor. Ansvaret måste särskilt gälla att säkerställa
likvärdiga
möjligheter för individen att få makt över sin tid och kunna träffa egna val.
Detta skall ges regeringen till känna.
Kvinnors hälsa
Varje människa har rätt att utvecklas efter sina förutsättningar och
påverka sin egen situation. Mönstret av ökande sjukskrivningar och
ohälsa, främst bland kvinnor i övre medelåldern är tydligt. En grupp som
är särskilt utsatt är invandrarkvinnorna. Skillnaderna i ohälsan har ofta
grundat sig på perspektivet om klasskillnader och därmed har
kvinnoperspektivet glömts bort. Trots att kvinnor och män har olika fysik,
olika sociala villkor, olika biologiska rytmer samt väsentligt skilda
arbetsvillkor, så har den medicinska forskningen haft mannens villkor och
kroppsfunktion som utgångspunkt. Det innebär att kunskapen om
kvinnors ohälsa och orsakerna till den samt kvinnors åldrande är
otillräckliga. Ökade resurser måste satsas på forskning kring kvinnors
ohälsa och på att i större uträckning föra in kvinnoperspektivet i läkar-
och vårdutbildningen. Folkhälsoarbetet måste vidgas för att belysa
kvinnors hela situation och levnadsbetingelser, från vaggan till graven.
Det faktum att mannen idag är normen i vården, har gjort att även
kvinnospecifik vård har fått styrka på foten under senare år. De gångna årens
extremt låga barnafödande har lett till en snabb våg av BB-nedläggning över
landet. När nu barnafödandet åter ökat något möts kvinnorna som skall föda
av stängda dörrar. Detta märks som vanligt först i storstadsmiljön, men är ett
faktum för kvinnor i hela landet. För kvinnor som skall föda bidrar de stängda
BB-dörrarna till att öka otryggheten inför förlossningen och riskerar därmed
försvåra denna.
För kvinnor som trots allt ändå valt att inte fullfölja graviditeten
aktualiseras nu krav på registrering som skulle leda till en ny stress för många
kvinnor som står inför ett oerhört svårt beslut. Självklart skall kvinnor som
gör abort vara säkra på att deras integritet aldrig kränks.
För äldre kvinnor är mammografin alltjämt en möjlighet att vinna kunskap
om sina bröst men främst att få en tidig behandling av en bröstcancer. Även
mammografin hotas nu av nedläggning. En våg av nedläggning av
kvinnosjukvård pågår just nu. Det är viktigt att regeringen skapar en tydlig
bild av vad som händer med kvinnosjukvården över landet och skapar
förutsättningar för att stärka kvinnors trygghet i vården. Vad som ovan anförts
bör ges regeringen till känna.
Bemötande
Grundläggande för att en människa ska få förtroende för sjukvården är att
bli trodd och bemött med respekt. Studier visar att kvinnor behandlas
annorlunda än män som patienter i sjukvården. Kvinnor beskriver
symptomen på ett annat sätt vilket kan leda till att deras sjukdomar
underdiagnostiseras med brister i både behandling och rehabilitering som
följd. Ett tecken på detta är att det oftare ställs psykiatrisk diagnos på
kvinnor än män. All smärta och alla skador syns inte på utsidan, och detta
leder till svårigheter bl.a. i kontakter med försäkringskassan. Det finns
exempel på att kvinnor inte fått full ersättning därför att de trots sin
sjukdom utfört hushållsarbete. I förvaltningslagen finns angivet vilka
rättigheter medborgare har i fråga om att ta del av handlingar, information
mm. Det vi i detta sammanhang saknar är riktlinjer för bemötande av
medborgarna. I förvaltningslagen bör införas ett tillägg angående
bemötandefrågor. Detta bör ges regeringen till känna.
Inflytande i vården
Eftersom kvinnor i högre grad än män kommer i kontakt med vården är
det viktigt att uppmärksamma de specifika maktförhållanden som där
råder. Det kan t ex gälla patientens inflytande och den information som
ges patienterna. Den fråga som måste ställas är om "patienten" i grunden
också är man, när verkligheten är olika personer med olika kön, ålder
mm. Vårdens speciella karaktär leder i sig till att många upplever sig
underordnade läkarens makt. Särskild vaksamhet för detta förhållande
måste gälla äldre kvinnors möjligheter och valfrihet.
Kvinnor med utländsk bakgrund bär självklart med sig sin kulturs
erfarenheter. Oavsett bakgrund vet många inte om att de har rätt att säga nej
till olika ordinationer och dessutom få veta vilka alternativa
behandlingsmetoder som står till buds. De allra flesta har med sig i ryggraden
att läkaren är en auktoritet att rätta sig efter: "Doktorn sa att jag skulle äta
dessa tabletter." Läkar-patientrelationen måste bygga på ömsesidig respekt
och dialog med varandra. Läkaren är professionell i sitt yrke men patienten är
experten på sin egen kropp och vet oftast hur den reagerar vid olika
situationer. Rätten att välja mellan olika behandlingsalternativ måste gälla
både i fråga om vårdinrättning och behandling. Även när det gäller
behandlingsalternativ som ligger utanför den traditionella skolmedicinen har
patienten rätt att få hjälp med att finna information. Kvinnor är ofta
intresserade av alternativa lösningar och det är viktigt att regeringen lägger
förslag där rätten att välja alternativ stärks. Detta bör ges regeringen till
känna.
Lesbiska kvinnor
Även när det gäller sexuell läggning är mannen norm. Homosexuella
mäns situation uppmärksammas i högre utsträckning än lesbiska kvinnors.
RFSL visar att lesbiskas kunskap om sexuellt överförda sjukdomar är låg
och att man i mindre utsträckning skyddar sig. De besöker också i
betydligt mindre utsträckning än andra kvinnor gynekolog och bland dem
som gör det uppger endast ca hälften sin sexuella läggning. Lesbiska gör
också i lägre utsträckning mammografi och cellprovtagningar. Bemötande
av lesbiska kvinnor och attityderna de möter måste uppmärksammas så att
lesbiska kvinnors möjligheter och valfrihet är likvärdig med övrigas. Alla,
oavsett sexuell läggning, skall ha samma tillgång till vården,
ungdomsmottagningar m m. Detta bör ges regeringen till känna.
Unga kvinnor
Enligt Riksförbundet anorexi och bulimi beräknas cirka 200 000 personer
i Sverige, mest kvinnor, lida av någon form av ätstörning. 0,5 % av
kvinnor och en procent av flickor i åldern 14-17 år har anorexi eller lider
av självsvält - en sjukdom som särskilt drabbar unga kvinnor. Det är en
sjukdom som är svår att behandla. De drabbade behöver kontinuerlig och
långvarig vård och återfallsfrekvensen är hög. Ungdomar lever i en
dubbel verklighet när det handlar om utseende och ätstörningar. Anorexi
och bulimi drabbar den enskilde men också många i omgivningen
föräldrar, klasskamrater, syskon och kompisar. Utseendefixeringen
fortsätter att krypa neråt i åldrarna och allt fler ungdomar mår allt sämre.
Var femte sjuårig flicka har någon gång bantat och 57 % av flickorna i
årskurs nio anser sig vara för tjocka.
Det är viktigt att unga kvinnors ohälsa uppmärksammas och att resurser
satsas för såväl forskning som unik behandling för de berörda. Unga kvinnors
sjukdomar måste synliggöras - de är ofta en del av de strukturer som drabbar
kvinnor i alla åldrar och här krävs initiativ från regeringen. Det behövs vidare
en samlad översyn vad gäller information och utbildning till den som jobbar
inom skolan, vården, fritidsgårdar och inom idrottsrörelsen. Vad som här
anförts om unga kvinnors hälsa bör ges regeringen till känna.
Kvinnor med utländsk bakgrund
Genom att den medicinska forskningen haft mannens villkor och
kroppsfunktioner som utgångspunkt har kvinnan blivit en avvikelse från
normen inom stora delar av vården. Kvinnor med utländsk bakgrund
möter andra dimensioner av den gällande normen i sjukvården - vit,
medelålders, svensk, heterosexuell man. Det behövs kulturkompetent
personal inom vården, även utifrån ett genderperspektiv, för att bättre
kunna ta hand om patienter med invandrarbakgrund samt initiera
förebyggande insatser för dem. Dagens hälso- och sjukvård tycks sakna
relevanta strukturer och kanaler för detta.
Data som belyser äldre invandrares hälsosituation saknas i stor
utsträckning. Vid en jämförelse mellan personer med utländsk och svensk
bakgrund i motsvarande ålder framgår att dubbelt så hög andel, nio procent,
bland personer födda i annat land uppger att deras allmänna hälsotillstånd är
dåligt. De har vidare i större utsträckning besvär av någon långvarig sjukdom
eller höggradigt nedsatt funktionsförmåga eller funktionshinder. Här är det
viktigt att också särskilt uppmärksamma den komplexa situation i vilken
många kvinnor befinner sig. Inte minst då många äldre kvinnor, med
begränsad anknytning till det svenska samhället.
Hälsosituationen för många kvinnor med invandrarbakgrund är
alarmerande. Sjukvården möter i allt högre utsträckning behov betingade av
olika kulturella skillnader. Sjukvården måste ha den öppenhet och flexibilitet
som krävs. Personer som inte har svenska som modersmål ska ha rätt till tolk.
Självklart bör den som är i behov av tolk kunna välja om det ska vara en man
eller kvinna. En viktig uppgift är att personer med skiftande kulturell
bakgrund och språklig kompetens även söker till vårdutbildningar, även inom
högskolan. Samtidigt är det angeläget att ta vara på den kunskap och de
examina som de nyinflyttade tar med sig. Staten måste fortsatt underlätta
denna utveckling och stärka möjligheterna till olika kompletterande
utbildningar för personer med examen i ett annat land. Detta bör ges
regeringen till känna.
Äldre kvinnor
Pensionärer med enbart grundpension utgör idag mindre än tio procent av
gruppen pensionärer men bland dessa är en övervägande majoritet
kvinnor som är 76 år eller äldre. År 1997 var deras genomsnittliga
inkomst 65 300 kronor medan medelinkomsten för samtliga pensionärer
var 94 700 kronor.
Av pensionärer med enbart grundpension hade 28 procent inkomster under
Socialstyrelsens norm för socialbidrag, jämfört med sju procent för samtliga
ålderspensionärer.
Ingen pensionär bör tvingas att leva på socialbidrag. Ett rejält höjt
pensionstillskott skulle undanröja förhållandet att pensionärer lever på
inkomster under socialbidragsnormen. Inte minst skulle det vara ett lyft för
äldre kvinnor, som drabbats genom att de inte fått eller kunnat skaffa sig
pensionspoäng på arbetsmarknaden. Deras oavlönade arbete har inte
värdesatts. Ju smalare de ekonomiska marginalerna är, desto större andel av
inkomsten går åt till att betala nödvändig konsumtion, som boende, mat,
sjukvård och i viss mån persontransporter. Många tvingas avstå från enkla
men viktiga saker som dagstidning, nya glasögon och resor till barn och
barnbarn. Det sänker livskvaliteten och bidrar till isolering och ohälsa. Vad
som här anförts bör ges regeringen till känna.
Sex och samlevnad
Skolans sex- och samlevnadsundervisning har länge varit i farozonen.
Direktiven för sexualundervisningen är närmast obefintliga. En försämrad
sex- och samlevnadsupplysning innebär ett minskat ansvarstagande för
unga människor. Sexualundervisning ger kunskap om fortplantning,
preventivmedel samt är främjande i ansvarstagande av sexualiteten. Det
är även en nödvändig grund för abortförebyggande insatser.
Sexualundervisningen har också en viktig uppgift att fylla när det gäller att
framföra det fina och naturliga i kärlek och sex. Det är av stor vikt att barn
och ungdomar får en positiv bild samtidigt som de lär sig att visa respekt för
andra människor och deras vilja.
Folkhälsoinstitutet har genomfört en kartläggning som visade att sex- och
samlevnadsundervisningen inte har hög prioritet på skolor runt om i Sverige.
Alltför många skolor tycks enbart arbeta med detta inom ramen för
biologiämnet. Detta är ännu ett sätt att osynliggöra gällande strukturer och
reducera könsfrågorna till ren biologi. Istället måste genusperspektivet
genomsyra sex- och samlevnadsfrågorna som en viktig bas inte bara i det
hälsofrämjande arbetet utan i undervisningen i stort. Det bidrar till att
förebygga andra problem, t ex alkohol, droger, rasism och mobbning. Detta
bör ges regeringen till känna
Våld mot kvinnor
Kvinnors möjligheter och valfrihet begränsas för många av rädsla, hot om
fysiskt och psykiskt våld i olika former. Det bidrar till att öka den stress
som kvinnor utsätts för och ökar kvinnors ohälsa.
I Sverige anmäls årligen drygt 20 000 fall av våld mot kvinnor utövat av
närstående i hemmet. I flertalet fall finns barn i förhållandet. Det senaste
året
vi återigen tagit del av hur ett antal kvinnor misshandlats till döds av män,
ofta sådana de kände och även med barn som vittnen. Vi har åsett hur unga
kvinnor drabbas av våldtäkter. Vi har kunnat åse hur språkvåldet sprider sig
långt ner i åldrarna. Detta bidrar till att minska kvinnornas frihet och är en
del
av samma underliggande maktstruktur. Den måste synliggöras men samhället
måste också tydligt prioritera kvinnornas säkerhet och trygghet. Här har
myndigheternas bristande samordning medfört att kvinnors trygghet sopats
under mattan. Särskilt viktigt är att beakta kvinnornas trygghet vid
våldsbrottslingars permission. Det är angeläget att pröva möjligheterna till en
strängare sekretess för personuppgifter i t ex folkbokföringen för att skydda
brottsoffer. Detta bör ges regeringen till känna.
Tillgången till skyddsutrustning i form av trygghetspaket och larm är
knapp och köerna till de som finns är långa på många orter i landet.
Situationen är orimlig och tillgängligheten till olika former av trygghetspaket
måste kraftigt förbättras. Det är viktigt att polisen förstärker sin förmåga att
säkra kvinnors trygghet bl a genom att med de ökade resurserna inköpa mer
utrustning. Detta bör ges regeringen till känna.
En BRÅ-rapport "Grov kvinnofridskränkning" visar att 70 % av gärnings-
männen varit dömda tidigare och att en tredjedel av dessa var dömda för brott
mot den kvinna som åtalet avsåg. Lagen om besöksförbud måste skärpas för
att hålla gärningsmannen borta från brottsplatsen. Tyvärr krävs idag en
mycket allvarlig misshandel för att polisen ska ingripa och häktning ske.
Alltför ofta är det den livrädda kvinnan som måste fly från platsen och som
får vänta på beslut om vem som har rätt att bo kvar i hemmet. Den begränsade
rörelsefriheten borde istället gälla gärningsmannen. Lagen om besöksförbud
ska vara ett skydd för kvinnan. Detta bör ges regeringen till känna.
Brottsofferutredningen har också föreslagit att brottsoffret i större
omfattning än tidigare ska få ha en stödperson, som under förundersökningen
och rättegången biträder målsäganden. Ett bra förslag som säkert kommer att
vara till stort stöd, särskilt för många utsatta kvinnor. Detta bör ges
regeringen
till känna.
Misshandeln sker oftast i hemmen, ofta utan vittne, ord står mot ord.
Därför är rättsintygens kvalité av stor betydelse eftersom bevisningen ofta är
starkt beroende av rättsintygens kvalitet. Eftersom det är en knapp tredjedel
av rättsintygen som är användbara måste utbildningen av blivande läkare
fokusera detta så att rättsintygen blir utformade så att de håller i bevissyfte.
Detta bör ges regeringen till känna.
Vid sidan om lidande och de fysiska skadorna riskerar många kvinnor även
ekonomiska skador till följd av nedsatt arbetsförmåga, skador och men.
Förstörd egendom är sådant som normalt ersätts i andra brottstyper med våld
som ett av rekvisiten. Misshandlade kvinnor drabbas alltså inte bara av brottet
utan också i många fall av ekonomisk katastrof. Viss ersättning kan efter
fallen dom sökas hos brottsskadenämnden men då inte för alla typer av
skador. Kvinnor har idag inte möjlighet att försäkra sig mot de farligaste
våldshändelserna eftersom de äger rum i hemmen. Regelsystemen är
uppbyggda utifrån mannen som norm och tar inte fasta på kvinnornas
situation. Detta är djupt diskriminerande för kvinnorna. Regelsystemet för
ersättning av olika slag i anledning av våldsbrott skall vara likvärdigt, även
om brottet är utfört mot en kvinna i hemmet. Detta bör ges regeringen till
känna.
Rikskvinnocentrum RKC:s verksamhet är viktig för att vi ska komma till
rätta med problematiken kring våld mot kvinnor. Det vore oansvarigt av
regeringen att inte fortsatt ekonomiskt stödja Rikskvinnocentrums
verksamhet. Man tar emot utsatta kvinnor för medicinsk undersökning och
behandling och har ett heltäckande handlingsprogram för omhändertagande
av våldtagna och misshandlade kvinnor. Vid sidan om forskning och
utveckling är etablering av tvärsektoriella kontakter mellan polisen,
rättsväsendet, socialtjänsten, kvinno- och brottsofferjourerna viktiga uppgifter
för RKC. Denna typ av specialistresurser kräver ett särskilt ansvarstagande av
regeringen för att kunna fortgå och medverka till att utveckla kunskap och
behandling av utsatta kvinnor i hela landet.
Kvinnor i arbetslivet
Den könsuppdelade arbetsmarknaden leder till att även arbetsrelaterad
ohälsa har ett köns- och jämställdhetsperspektiv. Trots att många insatser
görs för att bryta denna uppdelning så kvarstår bilden av en tydlig
könsuppdelning inom många yrken. Hälso- och sjukvården domineras av
kvinnor, liksom sekreterar- och kontorsarbeten m.m. Tekniska yrken,
liksom verkstads och byggnadsarbeten domineras av män.
Kvinnor är i större utsträckning än män deltidsarbetande, en orsak till detta
kan vara bristande jämställdhet. Många kvinnor tar ett större ansvar för hem
och familj än männen och arbetar därför deltid. Ett betungande hemarbete kan
lika väl som förvärvsarbete orsaka stressrelaterade problem.
AMS rapport "Arbetskraft, sysselsättning, arbetslöshet m.m. -
utvecklingen under 1990-talet", visar att drygt 17 % av kvinnorna hade
tidsbegränsade anställningar jämfört med 11 % för männen. Den vanligaste
formen för tidsbegränsad anställning är vikariat. Även denna osäkerhetsfaktor
kan vara en orsak till stressrelaterade problem. Att ha möjligheten att utveckla
sin kompetens under tidsbegränsade anställningar och på det viset öka
möjligheten till en tryggare arbetssituation borde vara en självklarhet.
Män och kvinnor har olika lön för likvärdigt arbete och detta är inte
acceptabelt. Formerna för ett arbetsvärderingssystem måste prövas med sikte
på att efter svenska förhållanden säkra principen lika lön för likvärdigt
arbete,
liksom att det inte försvårar för småföretagare. Detta bör ges regeringen till
känna.
Forskning
Trots att kvinnor och män har olika fysik, olika sociala villkor, olika
biologiska rytmer samt väsentligt skilda arbetsvillkor, har den medicinska
forskningen haft mannens villkor och kroppsfunktion som utgångspunkt.
Det innebär att kunskapen om kvinnors ohälsa och orsakerna till den samt
om kvinnors åldrande är otillräckliga. I vårt land saknas könsrelaterad
information om vad som utgör optimal läkemedelsbehandling vid olika
tillstånd. I USA är det numera ett krav på att vid kliniska
läkemedelsprövningar inkludera både kvinnor och män och att analysera
materialet efter kön. En motsvarande policy bör skapas även i Sverige.
Därutöver bör en genomgång av de svenska biverkningserfarenheterna
ske för att ge en bättre kunskap om läkemedlens säkerhet. Det skulle
också ge underlag för bedömning av om män och kvinnor bör få olika
dosering eller olika läkemedel vid vissa diagnoser. Ökade resurser måste
satsas på forskning kring kvinnors ohälsa och på att i större utsträckning
föra in kvinnoperspektivet i läkar- och vårdutbildning. Detta bör ges
regeringen till känna.

Stockholm den 5 oktober 2000
Lena Ek (c)
Viviann Gerdin (c)
Gunnel Wallin (c)