Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om det nya avtalet mellan staten och SVT.1
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening i enlighet med vad som anförs i motionen behovet av utbildningsmaterial om dolda handikapp.
3. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om auktorisation av teckenspråkstolkar. 2
4. Riksdagen begär att regeringen lägga fram förslag om teckenspråk som minoritetsspråk. 3
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om rehabilitering av hörselskadade. 4
6. Riksdagen beslutar att hos regeringen begära en redogörelse för fördelning av bidrag till handikapporganisationer.
7. Riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning om hjälpmedelssituationen.
8. Riksdagen beslutar att hos regeringen begära förslag till ny utformning av bilstödet.
9. Riksdagen beslutar att hos regeringen begära nytt förslag om färdtjänstens regler. 5
10. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om krav på tillgänglighet vid bygglovgivning. 6
11. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om assistent till person över 65 år.
12. Riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning om tillämpning av LSS vid psykisk sjukdom.
13. Riksdagen beslutar att hos regeringen begära en utredning om den sammanlagda effekten av LSS och SoL beträffande personligt stöd. 14. 1 Yrkande 1 hänvisat till KrU.
2 Yrkande 3 hänvisat till NU.
3 Yrkande 4 hänvisat till KU.
4 Yrkande 5 hänvisat till SfU.
5 Yrkande 9 hänvisat till TU.
6 Yrkande 10 hänvisat till BoU.
Inledning
"Handikapp är i stor utsträckning en följd av brister i samhället. Därför kan handikapp elimineras. Det gör man genom att förändra samhället." Så uttryckte sig Handikappförbundens Centralkommitté år 1972. Medvetenheten om nödvändigheten av åtgärder har ökat och en del har gjorts. För 21 år sedan beslöt riksdagen att kollektivtrafiken skulle handikappanpassas. Detta beslut upprepades i riksdagen år 2000, då det också beslöts om allmän tillgänglighet för funktionshindrade i samhället.
Riksdagen har beslutat att handikappade också ska ges förutsättningar för självbeständighet och självbestämmande. Det verkliga livet visar att det finns många hinder för detta, tyvärr också byråkratiska.
Hinder
Många kommuner saknar rullstolsanpassade bussar i linjetrafik. Kommuner rådfrågar sällan ett handikappråd eller en handikapporganisation i ett tidigt skede, innan beslut tas, som rör just funktionshindrade. Fortfarande saknas handikappolitiskt handlingsprogram i en del kommuner. Ändock kan man få stöd för att göra ett sådant program i FN:s standardregler.
Var fjärde lokal där landets kommunfullmäktigeförsamlingar håller sina sammanträden uppfyller inte minimala krav på tillgänglighet för rörelsehindrade. Därmed utestängs de från en central del av den svenska demokratin. I bara 10 % av kommunerna kan man kommunicera direkt med kommunens växel med hjälp av texttelefon. Bara 35 % av kommunerna har bibliotek tillgängliga för rörelsehindrade. Många grundskolor saknar minimal anpassning. Möjligheten för synskadade att ta del av SVT:s utbud är fortfarande eftersatt. I de flesta biosalonger kan man inte höra med slinga, trots att man i övrigt använder nyaste digitala teknik. Personliga assistenter är att se som medel för tillgänglighet även för psykiskt funktionshindrade som ofta inte får assistent.
Bemötandeutredningen visade att enskilda handikappade upplever sin situation som otillfredsställande på många punkter. Många upplever att de inte har inflytande över sitt liv på det sätt som lagen ger dem rätt till. Ibland handlar det om attityder från myndigheter, ibland bristande kunskap, ibland en kombination av dessa. En utredning från RBU visade att hälften av föräldrarna till handikappade barn har överklagat ett eller flera myndighetsbeslut. Överklaganden gäller i första hand vårdbidrag, assistans i förskola/skola och personlig assistans. 60 % av föräldrarna fick helt eller delvis rätt vid sina överklaganden. Dessa siffror antyder att situationen är bekymmersam för många handikappade, trots många bra lagar och målsättningar.
Diskrimineringslag
Kristdemokraterna har länge krävt en generell lagstiftning mot diskriminering. Riksdagen beslöt våren 2000 vid behandlingen av handlingsplanen för handikappolitiken glädjande nog att tillkännage denna önskan för regeringen.
Skola
Barn har mycket lätt att acceptera varandras handikapp. Däremot har vuxna ofta svårt att acceptera lärare med handikapp. Man tror att alla kroppskrafter behövs för att hålla ordning i en klass. Nyligen stötte en ung blind lärare på argumentet att hon måste kunna se för att hålla ordning. Det visade sig att klassen i stället utvecklade ett samarbete som kompletterade det hon inte kunde se.
Barn accepterar lätt andras handikapp. Vart tar den inställningen vägen under skoltiden? Är det de vuxnas inställning som färgar av sig?
Bristande resurser i skolan har lett till att barn med handikapp, framför allt osynliga handikapp, inte får stöd i den utsträckning de behöver. Antalet elever inskrivna i särskola har ökat med 60 % de sista 10 åren. I en del fall har det rört sig om "stökiga" barn utan synbara begåvningshandikapp. Det har varit ett sätt att kunna ge mer stöd. En del av dessa barn kunde inte förstå varför de fått byta klass. Samtidigt har IT underlättat skolgången för elever med handikapp.
Utbildning
Handikappade studenter går vidare till högskola och universitet i mindre utsträckning än andra studenter. Trots hjälpmedel är oftast livet jobbigare med handikapp än utan. Många måste planera sin dag mycket noggrant med hänsyn till sina behov. Ibland blir det så tröttsamt att man inte orkar med att studera på heltid. Läser man på halvtid krockar det med bestämmelserna om studiemedel.
Högskolor och universitet måste ge personer med funktionshinder samma möjligheter som andra till studier. Det kan gälla såväl lokaler och kringservice som tillgång till tolktjänst. Det är ett krav att ungdomar med funktionshinder inte diskrimineras vid val av olika studievägar. Den enskildes intresse och kompetens ska styra valet av utbildning, inte lokalernas standard. Även utvecklingsstörda måste få tillgång till utbildning.
I all utbildning är det viktigt att lyfta fram handikappfrågor men särskilt i arkitekt- och byggnadsingenjörutbildning. Mycket forskning behövs, t.ex. om rehabilitering. Varför skiljer det på mäns och kvinnors rehabilitering?
De två sista åren har många teckenspråkstolkar utbildats vilket underlättar även för studenter. Men för få tolkar anställs.
Rätt till rehabilitering
Utgifterna för sjukförsäkringen har ökat kraftigt de senaste åren. I september år 2000 tvingas tre försäkringskassor stoppa sina köp av rehabiliteringsinsatser. 75 miljoner kronor saknas, motsvarande rehabilitering av 2 000 människor. Ytterligare 16 av totalt 21 försäkringskassor får inte rehabiliteringspengarna att räcka året ut. Samtidigt vet man att tidigt insatt rehabilitering lyckas mycket bättre. Enligt Gerhard Larssons utredning "Rehabilitering till arbete" ger varje krona, som satsas på rehabilitering, nio kronor tillbaka till samhället. Rätt till arbete förutsätter rätt till rehabilitering.
Rätt till arbete
Det är viktigt att det finns olika stöd för att personer med funktionsnedsättning ska kunna få meningsfulla arbeten. Ett sådant viktigt instrument är lönebidragen. Inskolning med hjälp av mentorer kan underlätta.
Men många lönebidragsanställda upplever anställningen otrygg eftersom bidraget ska omförhandlas en gång per år. Dessutom är det svårt att höja lönen. Arbetsgivaren får ut högst 13.700 kr per månad, vilket inte får utgöra mer än 80 % av lönen.
Funktionshindrade med kommunikationshandikapp kan få bidrag till arbetsbiträde, 100.000 kr/år för egen företagare, 50.000 kr för andra. Syftet med arbetsbiträdesfunktionen är att en anställd med kommunikationshandikapp, exempelvis synskada, ska få stöd som kompenserar funktionshindret. Om lönebidrag och arbetsbiträde kunde kombineras skulle exempelvis synskadades behov av stöd bättre kunna tillgodoses.
Det är särskilt angeläget att det finns en god kunskap om olika funktionshinder hos Försäkringskassans personal. Ett bättre samarbete måste byggas upp med handikapporganisationerna för att man också ska ta tillvara deras kunskaper och erfarenheter. Det gäller för såväl yrkesutbildning som omskolning, anpassning och rehabilitering. Bemötandet av de anhöriga är en viktig del.
IT - en möjlighet
Den tekniska utvecklingen har lett till att det finns hjälpmedel som ger högre livskvalitet för personer med handikapp. Såväl avstånd som rörelsehinder kan överbryggas med hjälp av den moderna tekniken. Den nya IT-tekniken kan bidra till att fler jobb görs tillgängliga för personer med funktionshinder.
Massmedier
Ett avtal mellan staten och Sveriges Radio-TV ska upprättas nästa år. Man planerar att införa ny digital teknik som betydligt ökar möjligheterna för synskadade/blinda och döva att ta del av program och information. Detta bör göras så snabbt som möjligt och bör tas med i avtalet. Enligt handlingsplanen för handikappolitiken skulle extra pengar utgå till kultursektorn för handikappanpassning av teaterlokaler och dylikt. Hörslinga bör finnas i alla sådana lokaler, även biografer.
Osynlig funktionsnedsättning
Det har talats mycket om de fysiska funktionshindren. Människor med osynliga funktionshinder blir mindre uppmärksammade.
Funktionsnedsättning kan vara både fysisk och psykisk. Ibland har man båda. De psykiskt sjuka är idag den grupp, som hamnat allra sämst till i samhället beträffande bostad, utbildning och lön.
I arbetslivet förefaller man ha lättare att acceptera synliga handikapp framför osynliga. Polioskada är t.ex. ett välkänt handikapp sedan länge. Man vet var man har det så att säga. Osynliga handikapp, exempelvis whiplash- skada, accepteras inte lika lätt.
Samarbetet mellan ansvariga huvudmän måste förbättras för att t.ex. ge barn och föräldrar bättre tillgång till stöd, utredning och expertkunskap genom tvärfackligt samarbete mellan hälso- och sjukvård och skola/förskola. Det finns ett behov av en nationell handlingsplan för att öka stödet till barn med dolda handikapp som DAMP, dyslexi och andra näraliggande diagnoser. Socialstyrelsen har visat stora kvarstående behov hos dessa grupper.
Allergi är ett dolt handikapp som begränsar tillgängligheten till vissa miljöer. Till dolda handikapp räknas också psykiska sjukdomar, afasi och demens m.m.
Kristdemokraterna ökar bidragen till kommunerna för att de bl.a. ska rymma en satsning på de dolda handikappen. Handläggare i kommuner och på försäkringskassor behöver utbildning om dessa handikapp. Utbildningsmaterial behöver framställas.
Döva
Döva är att se som svenskar med ett helt annat språk och därmed en egen kultur. En kultur förutsätter att man kan kommunicera med varandra. Dessa döva svenskar har därför en egen kultur där enbart de som kan kommunicera på teckenspråk ingår. De bor tämligen utspritt bland andra svenskar i frekvens på ca 1/1000. Det innebär ganska små grupper i mindre och medelstora kommuner. Man kan då förledas att inte se dem som en minoritet med eget minoritetsspråk utan som hjälptagare.
Redan på barnavårdscentralen försöker man kontrollera om barnet hör. Det är viktigt att ett språk byggs upp så tidigt som möjligt. Det döva barnet måste sedan få utvecklas i en miljö där alla kan kommunicera med teckenspråk. Dock händer det att en del personal på dövskolor inte kan teckenspråk. Även på fritiden behöver barnet få kommunicera på teckenspråk.
Att döva har en egen kultur på grund av att de är ensamma om sitt sätt att kommunicera förstår i allmänhet inte hörande personer. Det fungerar inte att översätta från svenska. Att uppleva sin kultur gör man bäst på sitt eget språk. Döva behöver teater gjord för teckenspråk, likaså film på teckenspråk. Simultantolkning av talad teater till teckenspråk fungerar inte så bra. Man måste hela tiden se på den som tolkar.
Teckenspråket är sedan 1981 officiellt erkänt modersmål i Sverige och är därför jämställt med andra modersmål, i vilka tolkauktorisation sedan länge är möjlig. Brukare och olika myndigheter har efterfrågat något bevis på tolkens kompetens, även beträffande teckenspråkstolkar. Regeringen föreslog själv auktorisation av teckenspråkstolkar redan 1992, men trots det saknas auktorisation idag. Allt fler döva använder teckenspråkstolk i allt fler sammanhang. Därför är det viktigt att kunna tillhandahålla en kvalitetsgaranti i form av en auktorisation.
Döva hävdar att teckenspråkets ställning som modersmål ändock inte ger ovillkorlig rätt till tolk. De menar att det hade varit bättre om teckenspråket hade omfattats av lagen om minoritetsspråk. Deras erfarenhet är att tolkar inte anställs på grund av det ekonomiska läget, och att döva därför inte kan få tolkning när det behövs. Snarare tycker man att utvecklingen är den motsatta: man får tolkhjälp mindre ofta nu än tidigare. Kristdemokraterna yrkar att man låter undersöka hur det förhåller sig och om det går att rättighetslagstifta om tolk.
Hörselskadade
En del har en grav hörselnedsättning från födelsen men kan lära sig tala. De flesta hörselskadade har en förvärvad skada, en del sent i livet. De kan få det mycket svårt, eftersom de inte har något annat språk eller någon annan kultur än den talade. Dessutom har hörande mycket svårt att sätta sig in i hur en hörselskada fungerar.
Hörselskadade är överrepresenterade bland dem med förtidspension. Var femte förtidspensionerad är hörselskadad. Arbetslinjen gäller som grund för arbetsmarknadspolitiska insatser. Tidiga insatser anses vara viktigast. Trots det har hörselskadade begränsade möjligheter att få vägledningsstöd. Det anses att möjligheterna försämrats sedan arbetsgivaren ålades ansvar för anpassning och rehabilitering. Idag kan anställda hörselskadade inte få vägledningsstöd, råd eller stöd vid något av de arbetsmarknadsinstitut, som har särskilda resurser för hörselskadade, om inte arbetsgivaren eller försäkringskassan står för kostnaden. Detta bör åtgärdas.
Mycket av samhället är hörselmässigt inte tillgängligt. Bakgrundsljuden är många. Äldre personer har svårt att höra radio- och TV-program med störande bakgrundsljud. Detta bör tas upp vid förhandlingarna om nytt radio- TV-avtal nästa år. Åldern 65+ utgör en stor lyssnargrupp för radio och TV.
Rehabilitering av barn med hjärnskada
Det finns ca 750 barn i Sverige med förvärvad hjärnskada, knappt hälften efter trauma. Restsymptomen återfinns hos hälften och är främst av kognitiv karaktär (minnessvårigheter, problem med koncentration och uthållighet, inlärningssvårigheter, brister i omdöme) samt personlighetsmässiga avvikelser. Dessa restsymptom är lika vanliga som motoriska avvikelser. Det föreligger stora brister beträffande dessa barns rehabiliteringsmöjligheter. Endast hälften av de 40 svårast skadade har fått någon rehabilitering.
Man har spekulerat om huruvida detta kan bero på att vuxna är sjukskrivna och får hjälp av försäkringskassan att finna rehabilitering. De har också ofta en arbetsgivare, som är angelägen om en snabb rehabilitering. Det är därför viktigt att denna grupp barn uppmärksammas.
Bidrag till handikapporganisationer
Tidigare rådde en snedfördelning av bidragen till handikapporganisationer beroende på att nya organisationer tillkommit. Dit hörde demensförbundet, som fick ungefär hälften av bidraget/medlem jämfört med andra organisationer. Regeringen uppdrog då åt Socialstyrelsen att göra en ny fördelningsnyckel och betala ut medel. Frågan underställdes aldrig riksdagen för avgörande trots en utbredd önskan om detta.
Riksdagen har därför via handikapporganisationerna fått reda på hur fördelningen av bidragen skett. Fler organisationer får bidrag, dels ett basbidrag/organisation, dels ett bidrag/medlem. Organisationsbidraget är tydligen inte så dåligt tilltaget. Enligt "handikapplanen" anslogs ytterligare 28 miljoner kr/år för bidragen. Resterande medel fördelades per medlem. Detta gör att de gamla förbunden med mycken social verksamhet får betydligt mindre pengar. Framför allt gäller det Föreningen Sveriges Dövblinda, Sveriges Dövas Riksförbund och Synskadades Riksförbund. De får extra bidrag för att de fyller åtaganden som annars staten måste fylla, t.ex. SDR:s teckenspråksavdelning, dövförbundens verksamhet med sociala frågor och äldrefrågor.
Kristdemokraterna yrkar att regeringen lämnar en redogörelse till riksdagen om fördelningen av dessa organisationsbidrag.
Hjälpmedel
Landstingen ska enligt 3a § hälso-och sjukvårdslagen erbjuda hjälpmedel för funktionshindrade. Detta fungerar olika väl i olika landsting. I en del landsting råder mycket långa väntetider för hjälpmedel. En del ger gratis hjälpmedel, t.o.m. en hörapparat för vardera örat gratis, medan andra kan ta ut stora avgifter.
Barn behöver hjälpmedel för att deras utveckling ska stimuleras. De kan behöva hjälpmedel för lek i syfte att träna funktioner eller anpassning av leksaker för att de ska kunna leka som andra barn. Barn har egna behov av fritidsverksamhet. Barn kan behöva hjälpmedel både i skolan och på fritiden. Här är hjälpmedelscentralernas praxis mycket olika. Hjälpmedel för utveckling beviljas inte numera. Trehjuliga cyklar som tidigare betraktades som "förflyttningsmedel" betecknas nu som "fritidshjälpmedel". Många barn tvingas därför använda rullstol, fast de skulle kunna cykla. Elever som får ett hjälpmedel i skolan, t.ex. dator, får inte motsvarande för användning i hemmet, trots att behovet är lika stort där. Digitala läroböcker för användning i datorbaserade hjälpmedel saknas i stor utsträckning för rörelsehindrade elever.
En utredning ser på de handikappades ekonomiska situation enligt beslut i riksdagen i samband med "handikapplanen". Avgifter för hjälpmedel bör tas med där.
Bilstöd
Bilstöd kan ges till en person med funktionshinder i arbetsför ålder eller till en förälder till ett handikappat barn. Behovet är större än resurserna. Anslaget minskades 1997 varefter man delat ut pengar så långt de räckt varje år.
10 § i förordningen om bilstöd: "1. Om en förälder till ett handikappat barn får ytterligare ett handikappat barn, får man ej med hjälp av bilstöd byta till större bil om det inte gått sju år sedan sist. 2. Om föräldern själv är handikappad och fått bilstöd kan nytt bilstöd ej beviljas för byte eller köp av ny bil för ett handikappat barn."
Paragrafen bör kompletteras med orden "eller väsentligt förändrade förhållanden".
Enligt 5 § krävs att man kör bilen själv, om man fyllt 18 år (med vissa undantag) för att få bilstöd. Det innebär att den som kan köra själv får bilstöd även om det bara gäller fritidsresor, medan den som har personlig assistent inte kan få stödet. Snarare fördyrar det för samhället i form av färdtjänst och längre arbetstid för assistenten. Kanske behövs det två assistenter för färd med allmänna kommunikationsmedel. Riksrevisionsverket föreslog åtgärder för att få till stånd en mer allsidig bedömning av den funktionshindrades behov och även alternativa lösningar. Regeringen har inte ännu kommit med något förslag.
Färdtjänst
Färdtjänsten är det ämne som väcker mest klagomål. Den nya lagen om färdtjänst har varit i kraft sedan den 1 januari 1998. Syftet var att färdtjänst inte skulle ses som bistånd, utan som komplettering till allmänna kommunikationer. Man hoppades samtidigt att förändringen skulle påskynda handikappanpassningen av kollektivtrafiken. De förväntade effekterna har inte synts till.
Om färdtjänsten ska vara en komplettering till kollektivtrafiken, ska förhållandena vara likvärdiga för resandet. Det innebär följande:
- färdtjänst som håller samma standard som kollektivtrafiken på orten bör kosta som kollektivtrafik
- färdtjänst som håller samma standard som egen bil, bör kosta som egen bil, d.v.s. till samma pris som den statliga milersättningen för resor
- färdtjänst med kollektivtrafikstandard måste hålla utsatta tider
- färdtjänst med bilstandard måste vara tillgänglig dygnet runt
- antalet tillåtna resor per månad bör vara olika obegränsat som för alla andra trafikanter
- det måste gå att ta med ledsagare eller barn i taxin
- man måste kunna använda färdtjänst för de syften man önskar och t.ex. göra uppehåll under resan eller göra resor utanför den egna kommunen. Funktionshindrade ska inte hindras från att göra vad alla andra gör.
Tills färdtjänsten fungerar som komplement till kollektivtrafiken, bör den betraktas som bistånd. Så fungerar den i praktiken. Men eftersom den formellt inte är bistånd, kan brukaren inte överklaga beslut som socialtjänsten fattat i ärendet. Under sådana förhållanden bör besluten kunna överklagas hos annan myndighet. Handikappombudsmannen kan vara den instansen. Idag klagar många brukare på framför allt den ytterst dåliga flexibiliteten i färdtjänsten.
Studerande på annan ort än hemorten får inte pendla med färdtjänst. Eftersom andra studerande kan använda kollektiva transportmedel, är det rimligt att funktionshindrade studerande bör kunna använda färdtjänst utan att behöva skriva sig på studieorten. Idag är detta inte möjligt.
I "handikapplanen" anges igen, att Vägverket har i uppdrag att göra en översyn av hur färdtjänsten fungerar. Många väntar på resultatet.
Samtidigt är det viktigt att handikappanpassningen av kollektivtrafiken fortsätter. Riksdagen har beslutat att den anpassningen ska vara klar år 2010.
Byggnation
Nybyggnation garanterar ej tillgänglighet. Byggherren är ytterst kvalitetsansvarig. Men det är inte alltid som kontrollplaner upprättas, fast det är rekommenderat. Det finns inte längre några riktlinjer för byggherren om olika handikappåtgärder. Tidigare fanns utarbetade checklistor. Nya plan- och byggnadslagen har försämrat möjligheterna för handikappråd att fungera som remissinstans vid byggnation.
Kravet på tillgänglighet finns kvar i lagstiftningen, men nu åligger kontrollansvaret byggherren med krav på intyg från sakkunnig om att bestämmelserna är uppfyllda. Regler saknas för krav på den sakkunnige. Byggnadsnämnden har ingen skyldighet att granska efterlevnaden av tillgänglighetskraven i samband med bygglovs givande. Efter att ha sett flera exempel på nybyggnation, där tillgängligheten bevisligen har kommit på undantag, är det vår uppfattning att det bör ställas krav på tillgänglighet i samband med att bygglov ges.
Personlig assistans
Personlig assistans enligt LSS och LASS har betytt mycket för svårt handikappade personer. Men reformen har inskränkts genom besparingar i statsbudgeten. Man schabloniserade assistansersättningen vilket medförde ett lönetak för assistenten. Det drabbade de handikappade som bildat kooperativ. Ersättningen är nu 178 kr/tim. Har personen mycket omfattande assistansbehov kan han eller hon ansöka om förhöjd ersättning. Men den åtföljande granskningen upplevs integritetskränkande. Lönen är alltså låg. I många fall kan assistenten få en arbetslöshetsersättning som är högre. Det medverkar till stor genomströmning av assistenter. För närvarande är det ett stort bekymmer att överhuvudtaget få tag i assistenter, åtminstone i storstäderna.
Kristdemokraterna har hela tiden kritiserat det faktum att man förlorar rätten till personlig assistent vid 65 års ålder. Regeringen tar nu, sent omsider, bort 65- årsgränsen. Samtidigt föreslår man i en särskild proposition att antalet LSS-timmar inte får utökas efter 65 års ålder utom i mycket övertygande fall, vilket ska bedömas noggrant varje gång. Men många handikappande sjukdomar förvärras med tiden. Den som drabbats av polio för många år sedan kan nu få s.k. postpoliosyndrom som innebär att musklerna helt enkelt slitits ut. Kristdemokraterna anser att om man tillhör personkretsen ska LSS-rättigheten gälla fullt ut.
Medborgarrättsrörelsen för handikappade, Independant Living, påpekar att det regeringen anger i propositionen 2000/01:5 Personlig assistans till personer över 65 år som kostnad för reformen, samtidigt ger en besparing i kommunerna. Den sammanlagda kostnaden skulle alltså inte bli så stor som regeringen anger.
Tillämpningen av LSS i kommunerna ger bekymmer för många. Exempelvis har kommuner nekat att vara uppdragstagare åt handikappade med LSS. Regeringen bör göra en översyn av hur LSS fungerar kommunalt. En utredning pågår om stöd enligt SoL. Eftersom dessa två lagar griper in i varandra borde en gemensam utredning undersöka effekten av stöd enligt de båda lagarna.
Barn och LSS
Riksförsäkringsverket rekommenderar i sina allmänna råd att personlig assistans till barn endast ska medges om barnets omvårdnadsbehov är minst 12 timmar per dygn. Dessutom måste barnet ha flera funktionshinder samtidigt. Detta medför att strängare krav på omvårdnadsbehov gäller vid bedömning av behov av personlig assistans till barn än till vuxna. Samtidigt har socialministern sagt, som svar på en kristdemokratisk fråga, att formuleringen "omfattande omvårdnadsbehov" är oklar, att det för närvarande inte finns någon vägledande regeringsrättsdom i denna fråga, och att rekommendationen är ett led i verkets uppgift att driva fram rättspraxis. Ett överklagande har vunnit i kammarrätten men förlorat i regeringsrätten.
Vid riksdagens behandling 1996 förutsatte man att barn och vuxna skulle bedömas lika. Det är därför nödvändigt att genom ett tillägg i LSS förtydliga lagstiftarens avsikt med följande lydelse: "Samma bedömning av omvårdnadsbehovet skall göras då det gäller en ansökan från ett barn som från en vuxen person."
Psykiskt funktionshindrade och LSS
Psykiskt funktionshindrade hamnar idag till stora delar utanför LSS. Psykiatriutredningen menade att ca 20.000 psykiskt funktionshindrade hade behov av LSS-insatser för att klara eget boende.Ytterligare 20.000 personer i gruppen hade enligt utredningen behov av insatser vad gäller daglig social verksamhet. I början på det här året hade endast 2 300 personer erhållit LSS-insatser.
Socialstyrelsen har därför ansett att regeringen bör överväga att göra en översyn av hur LSS-lagstiftningen fungerar för psykiskt funktionshindrade. Översynen borde gälla både hur insatserna är preciserade med tanke på målgruppens behov och personkretsens avgränsning. Dock verkar inte departementet planera någon sådan översyn.
Socialstyrelsen såg i sin utvärdering att många handläggare ansåg LSS svårtillämpbar på gruppen. Man beviljar därför insatser enligt socialtjänsten vilket innebär att psykiskt funktionshindrade får insatser med sämre kvalitet.
Ett skäl till det uteblivna stödet anses vara lagstiftningens formulering: "betydande svårigheter i den dagliga livsföringen och därmed ett omfattande stödbehov". Detta tolkas som att eftersom personen kan gå ur sängen, har han inte detta stödbehov. Många orkar inte förklara att man inte förmår komma ur sängen på grund av psykiskt hinder. Tyvärr har regeringsrätten tolkat begreppet "hjälp med grundläggande behov" som att den som endast behöver motiverande insatser för att klara daglig livsföring inte har rätt till personlig assistans. Detta utesluter i hög grad psykiskt funktionshindrade från att få sådan insats.
I handlingsplanen för handikappolitiken aviserades en särskild utredare, som skulle se över insatsen råd och stöd. Utredaren bör också få i uppdrag att se över LSS tillämpning på psykiskt funktionshindrade.
Stöd enligt socialtjänstlagen
Regeringen konstaterar själv i budgetpropositionen att det råder oklarheter vid bedömning, om beslut ska tas enligt SoL eller LSS. För brukaren utgör det stor skillnad, vilket regeringen själv beskriver. Vid stöd enligt LSS ska brukaren ha inflytande över hur stödet utformas och eventuellt val av personlig assistent. Stöd enligt LSS ger betydligt bättre livskvalitet.
Rätten till ekonomiskt bistånd har ersatts av rätt till försörjningsstöd. Den enskilde har inte rätt till försörjningsstöd för höga merkostnader som funktionhindret kan medföra, t.ex. för bostad, bil och ledarhund. Kristdemokraterna anser att personligt stöd, där bl.a. avlösning ingår, ska finnas som en rättighet. Vi föreslår att till 16 § SoL lägga "personligt stöd". Inte heller skulle det lagtekniskt medföra några svårigheter att föreskriva att det i funktionshindrades skäliga levnadsnivå skall ingå även höga merkostnader på grund av funktionshindret.
Stöd enligt SoL upplevs osäkert, eftersom det kan försvinna med budgetläget i kommunen. Det förekommer att man avgiftsbelägger verksamhet enligt SoL för personligt stöd.
En särskild utredare har till uppgift att göra en översyn av vissa frågor rörande SoL. Bl.a. analyseras för- och nackdelar med blandningen av rättigheter för den enskilde och skyldigheter för kommunen. Denna utredning har stor betydelse för många enskilda. Så långt Kristdemokraterna vet är utredningen ej färdig. I så fall bör den ges ett tempo, som motsvarar dess betydelse. Om utredningen ej skulle redogöra för den samlade effekten av LSS och SoL på personligt stöd, bör en särskild utredning klarlägga detta.
Vid behandlingen i riksdagen av handlingsplanen för handikappolitiken beslöts att de handikappades ekonomiska situation skulle utredas.
Domstolstrots
Utredningar och vittnesmål talar om att beslut om stöd inte verkställs. Från och med 1 juli i år kan länsstyrelsen utdöma vite om en kommun inte verkställer beslut om stöd. Kristdemokraterna tyckte det var viktigt med sanktionsmöjligheter och stödde förslaget, även om vi fann förslaget behäftat med brister.
Stockholm den 5 oktober 2000
Ester Lindstedt-Staaf (kd)
Inger Davidson (kd)
Yvonne Andersson (kd)
Magda Ayoub (kd)
Sven Brus (kd)
Rose-Marie Frebran (kd)
Lars Gustafsson (kd)
Ulla-Britt Hagström (kd)
Helena Höij (kd)
Dan Kihlström (kd)
Kenneth Lantz (kd)
Maria Larsson (kd)
Chatrine Pålsson (kd)
Fanny Rizell (kd)
Rosita Runegrund (kd)
Ingvar Svensson (kd)
Gunilla Tjernberg (kd)
Erling Wälivaara (kd)