Politiken för de äldre kan inte utgå från att alla är lika.
Pensionärernas livsvillkor och behov varierar, och var och
en måste behandlas med utgångspunkt i sina egna
förutsättningar och sin egen vilja.
Äldrepolitiken tenderar ibland att enbart handla om vård och omsorg och
om stödjande insatser och omhändertagande. Perspektivet bör vidgas och
behandla äldre, en växande andel av befolkningen, som en resurs precis som
övriga individer i Sverige. Äldre får inte av samhället betraktas som individer
som enbart är i behov av omhändertagande utan som individer som kan
tillföra något till samhällets utveckling och vars livserfarenhet är en resurs.
De begrepp vi anser ska vara vägledande för äldrepolitiken är delaktighet,
självförverkligande, oberoende, värdighet och trygghet.
I motionen föreslår vi bl.a. en åtgärdsplan för att minska antalet
förtidspensioneringar och därmed höja den faktiska pensionsåldern. Vi begär
förslag om att förändra de arbetsrättsliga reglerna så att den som vill har rätt
att arbeta upp till 67 års ålder. Vi vill göra det möjligt för läkare,
tandläkare
och övrig sjukvårdspersonal att fortsätta arbeta efter 65-årsdagen. Motionen
pekar dessutom på en rad åtgärder för att förbättra den ekonomiska
situationen för äldre, bl.a. genom höjt pensionstillskott och sänkt
fastighetsskatt.
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att formerna för samverkan mellan offentlig och ideell sektor
bör utvecklas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att pensionärsorganisationer med flera i ett tidigt stadium bör
vara delaktiga i den kommunala beslutsprocessen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om samhällsplanering för att naturliga mötesplatser skall växa
fram.1
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om ett system med
hemservicecheckar.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att äldrevården skall bedrivas utifrån en helhetssyn där man
sätter individen i centrum och så långt som möjligt respekterar och
förverkligar dennes behov.
6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en handlingsplan
för att höja den faktiska pensionsåldern.2
7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om förändringar av
de arbetsrättsliga reglerna så att det blir möjligt att delta i arbetslivet till
67 års ålder.3
8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag som gör det möjligt
för läkare, tandläkare och annan sjukvårdspersonal att fortsätta vara
verksamma efter 65-årsdagen.
9.
1 Yrkande 3 hänvisat till BoU.
2 Yrkande 6 hänvisat till SfU.
3 Yrkande 7 hänvisat till AU.
Delaktighet
Pensioneringen får inte vara en definitiv gräns för
deltagande i samhällslivet. De äldre har ofta goda
förutsättningar att under många år aktivt delta i politik och
samhällsliv. Erfarenhetsutbyte mellan yngre och äldre är till
stor nytta för samhällets utveckling. Samhället måste ställas
om efter en ny befolkningsstruktur. Det är inte rimligt att en
stor andel av befolkningen inte har möjlighet att delta i
samhällslivet på samma villkor som yngre personer.
Samhällets syn på äldre bygger till stor del på ett
ålderdomligt synsätt, det vill säga att pensioneringen är
"slutet på en arbetskarriär". Numera är det i stället början på
ett nytt liv.
Ett kännetecken för ett välfärdssamhälle är medmänsklighet. Frivilliga
insatser för människor, som är i behov av stöd och hjälp, visar att människor
bryr sig om sin omgivning. Allt fler frivilligorganisationer stödjer och hjälper
äldre; många gånger är det yngre pensionärer som hjälper äldre personer med
vardagliga ting, t.ex. sådant som socialtjänsten tidigare utfört. Dessa insatser
är för välfärdssamhället mycket betydelsefulla, samtidigt som det för den
enskilde är stimulerande att få visa omtanke. Många organisationer gör en
omfattande insats för äldre och ensamma. Kyrkans, Röda Korsets och
pensionärsorganisationernas insatser är mycket viktiga för de enskilda
individerna och för samhället i stort.
Frivilliginsatserna inom äldreomsorgen kommer säkert att vara en
begränsad men betydelsefull del av äldreomsorgen även i framtiden. För
många nyblivna pensionärer med relativt många år framför sig kan det bidra
till ökad livskvalitet om han/hon kan fylla tiden med kontaktverksamhet med
gamla och ensamma inom äldreomsorgen. Det är andra skäl än ekonomiska
som gör det angeläget att stimulera frivilligverksamheten inom
äldreomsorgen. Frivilligverksamheten bör stödjas via de organisationer som
verkar inom området. Formerna för samverkan mellan offentlig och ideell
sektor bör utvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.
Kommun och landsting bör ha ett intresse av ett väl utvecklat samarbete
med pensionärsorganisationerna för att tidigt få del av synpunkter och idéer
för att utveckla verksamheten för äldre. De lokala pensionärsråden har en
viktig uppgift i det här sammanhanget. Problemet är att råden ofta kommer in
i ett alltför sent skede och påverkansmöjligheterna är därmed begränsade.
Centerpartiet anser att pensionärsorganisationernas kunskap och engagemang
bör komma in i ett tidigare skede av beslutsprocessen, där även vårdtagarna
bör vara med; beslut kan ibland i sin helhet överlåtas till de boende. Detta bör
ges regeringen till känna.
Självförverkligande
Äldre människor har i dag fler anhöriga och närstående än
tidigare. Familjenätverket kring äldre har stärkts under 1900-
talet. Fler än tidigare har barn och syskon som fortfarande är
i livet. Studier har dessutom visat att många äldre har ett
eller flera barn som bor nära. Umgänget mellan
generationerna är relativt stort och de personliga kontakterna
ökar i omfattning, bland annat på grund av förbättrade
kommunikationer och ny teknik. En minskande andel äldre
är socialt isolerade - cirka fyra procent av samtliga personer
i gruppen 65 till 84 år. Många äldre har omfattande
kontakter med vänner och grannar och är aktiva i föreningar,
studiecirklar och liknande. Samtidigt är det viktigt att tänka
på att de som blir mycket gamla ofta förlorar många av dessa
kontaktpunkter.
En god välfärd uppnås bäst i ett samhälle där människor har meningsfulla
uppgifter och där alla behövs. Finmaskiga sociala nätverk och lokal
samverkan för gemensamma angelägenheter utgör grunden för den sociala
tryggheten. I närsamhället samverkar yngre och äldre. De löser gemensamma
problem i grannskapet, visar öppenhet och solidaritet oberoende av ålder och
andra förutsättningar. Stadsdelar, förorter och samhällen ska planeras så att
människor ur olika åldersgrupper kan träffas. Det måste finnas naturliga
mötesplatser och tillgång till bra lokaler. Detta bör ges regeringen till känna.
Oberoende
En väl fungerade samhällsplanering är av betydelse för att
äldre ska klara sig på egen hand även när hälsan sviktar. De
flesta vill vara självständiga och oberoende av extern hjälp.
En direkt åtgärd för detta är att bygga fler bostäder för äldre
utan omvårdnadsbehov, då det råder brist på detta område.
Många äldre saknar egen bil och därför måste
kollektivtrafiken fungera och vara anpassad efter äldres krav
om tillgänglighet och tillgång. Ny teknik måste vara
anpassad efter äldres behov. Myndigheter har ett specifikt
ansvar att ombesörja att deras service även anpassas för
äldre. Det finns flera områden inom offentliga myndigheter
och förvaltning som kan förbättras så att äldre har ett
oberoende under längre period i livet.
Servicecheckar
Centerpartiet prioriterar vård, skola och omsorg och därför
föreslår vi ökade resurser till den kommunala sektorn.
Behoven inom omsorgsområdet är stora och den
demografiska utvecklingen kommer att kräva ytterligare
resurser framgent. Redan idag finns det ett behov av service
som kommunernas omsorg inte kan ge inom ramen för
hemtjänsten, men som vi anser kan tillgodoses på annat sätt.
Behovet av ökad service behöver mötas samtidigt som den
privata tjänstesektorn inom området behöver utvecklas.
Därför föreslår vi ett stöd genom hemservicestöd för äldre.
I takt med att de äldre har blivit fler och kommunernas ekonomi har
försämrats har hemtjänsten mer och mer övergått från att ha haft karaktären
av allmän hemservice för äldre, till att ge äldreomsorg i hemmet. Städning,
skötsel av bostad, viss matlagning för jämförelsevis friska pensionärer är
enligt de prioriteringar som sker i HSU 2000 och i kommunerna inte en del av
generell välfärdspolitik. Kommunernas biståndsbedömning är i dag ytterst
strikt - och man prioriterar människor med stort omvårdnadsbehov. Många
pensionärshushåll, som inte får hemtjänst, är ändå i behov av service. Det kan
vara hjälp med städning, att putsa fönster, klippa gräset, handla och skotta snö
- arbetsuppgifter som hemtjänsten inte längre utför men som bidrar till ökad
trygghet och trivsel i hemmet. En ökad möjlighet till tjänster i hemmet skulle
med all sannolikhet bidra till att många pensionärer skulle kunna hjälpa sig
själva under en längre tid och inte behöva anhålla om hjälp av kommunens
hemtjänst. Centerpartiet har tidigare lagt förslag i riksdagen om att utveckla
hemservicesektorn för äldre.
Pensionärshushållens behov av vardaglig service skulle kunna tillgodoses
genom att staten stimulerar den privata tjänstesektorn. Det enklaste sättet att
göra detta är genom ett system med hemservicecheckar för pensionärshushåll.
Vårt förslag bygger på att det ska omfatta alla pensionärshushåll, förtids- och
folkpensionärer, och gälla för alla normalt förekommande tjänster i hemmet.
Det som förekommer inom den behovsprövande hemtjänsten ska inte ingå i
detta system.
Fördelarna med att subventionera hemtjänsterna är många. Många
pensionärshushåll, som är i behov av hjälp, kan på detta sätt få det. Sannolikt
kommer många anhöriga känna att de kan bidra med annat än vanliga
hushållsgöromål i kontakten med sina äldre anhöriga. Det skulle dessutom
underlätta för många kvinnor som ofta utför ett tungt arbete i hemmet.
Systemet riskerar inte att tränga undan det grundläggande omsorgsansvaret
som kommunerna har. Istället kan det frigöra kommunala resurser till förmån
för ökad omsorg. Hemservicestödet har också till syfte att underlätta för
anhöriga och bidra till ökad trygghet i hemmet. Riksdagen bör hos regeringen
begära förslag om ett system med hemservicecheckar. Centerpartiet har i den
ekonomisk-politiska motionen lagt förslag till finansiering av förslaget.
Trygghet och värdighet
Centerpartiets utgångspunkt är att all vård och omsorg ska
ha hög kvalitet och att äldre inom vården ska bemötas med
stor respekt och värdighet. Människor ska känna trygghet
inför sin egen och anhörigas ålderdom. Det är angeläget att
anlägga ett långsiktigt perspektiv för utveckling och för att
säkra resurserna för äldreomsorgen.
Det finns stora försummade områden inom vården och omsorgen som
måste tillgodoses. Centerpartiet har medverkat till att omfördela åtta miljarder
kronor för perioden 2002-2004 till hälso- och sjukvården. Resurserna är ett
investeringskapital för att förnya vården och omsorgen. De ska användas för
att förstärka primärvården, psykiatrin och äldres vård- och omsorg samt för
att skapa tillgänglighet till vården och öka mångfalden av vårdutövare. Vi har
i en motion, med anledning av propositionen Nationell handlingsplan för
utveckling av hälso- och sjukvården, klargjort hur vi vill att hälso- och
sjukvården ska utvecklas med utgångspunkt i Centerpartiets och
Socialdemokraternas överenskommelse om att tillföra mer resurser till vården
och omsorgen.
Många köar inom sjukvården för att få sina behandlingsbara
funktionshinder åtgärdade. Dessa funktionsnedsättningar är ett hinder för ett
normalt liv samtidigt utan stödbehov från samhället i övrigt. Köerna inom
sjukvården för åldersbetingade funktionshinder som t.ex. grå starr, nedsatt
hörsel eller förslitningsskador bidrar till minskad livskvalitet och stora
kostnader för samhället. Rätt insatta och utprovade hjälpmedel har en stor be-
tydelse för många äldres välmående. Att få hjälp att förbättra och
vidmakthålla sin funktionsförmåga är viktigt för en god livskvalitet.
Hjälpmedel för rehabilitering och trygghet måste säkras för att mer av
sjukvården ska kunna ske i hemmet. En helhetssyn och samlad bedömning
måste göras i ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting och en
hjälpmedelsgaranti bör införas så att väntetiderna kan kortas.
Centerpartiet anser att det behövs en ny vårdgaranti. När ramarna för
sjukvården vidgas måste ambitionen vara att skyndsamt arbeta bort köerna,
oberoende av diagnos, så att man inom tre månader ska ha fått anvisad
behandling. Valfriheten ska omfatta samtliga godkända vårdgivare inom
öppenvården och privata vårdgivare. Patienten ska kunna välja sjukhus i hela
landet och på lika villkor kunna besöka specialistläkare hos landstinget
likaväl som hos privata vårdgivare med avtal. Centerpartiet har i ett annat
sammanhang motionerat om vård- och tillgänglighetsgaranti. En permanent
finansiell samordning är också av betydelse för funktionshindrades möjlighet
att få tillgång till rehabilitering och habilitering. Centerpartiet har i
motionen
om vården och omsorgen föreslagit permanent finansiell samordning.
Äldrepolitiken kan inte utgå från att alla är lika. Pensionärernas livsvillkor
och behov varierar och var och en måste behandlas med utgångspunkt från
sina egna förutsättningar och sin egen vilja. De äldre ska ges möjlighet att
välja formerna för sin omsorg. Det måste skapas verkliga möjligheter att
påverka sin egen eller sina anhörigas omsorg, hur och var man vill bo när
behovet av daglig omvårdnad uppstår. Bland annat ska äldrevården bedrivas
utifrån en helhetssyn där man sätter individen i centrum och så långt som
möjligt respekterar och förverkligar dennes behov. Detta bör ges regeringen
till känna.
Trygghet är inte bara tillgång till vård, det handlar även om rätten att
känna sig trygg i den miljö man lever - rätten till frihet från brott och
övergrepp. Ett av samhällets hörnpelare är att garantera människor säkerhet
och trygghet. Polisens arbete ska synas och människor ska veta att de kan få
hjälp om något inträffar. Tillgång till service som bank, post, livsmedelsbutik
och apotek är en viktig del för att vardagslivet ska fungera. Många äldre
känner en stor oro över att den statliga servicen försämras eftersom man inte
har tillgång till bil eller saknar möjlighet att utföra vardaglig service via
Internet. En trygghetsfråga är att viss grundläggande service garanteras.
Pensioneringen
Vi lever allt längre och är allt friskare. Sjutton procent av
svenskarna som går i pension har minst en förälder kvar i
livet. I dag är drygt 1,5 miljon människor över 65 år och
432.000 av dessa är över 80 år. Om ett par decennier är var
fjärde invånare ålderspensionär. Många 65-åringar kan se
fram emot ett friskt och aktivt liv under 20-25 års tid.
Samtidigt är det allt fler människor som inte orkar arbeta
fram till ålderspensionen. Antalet förtidspensioneringar ökar
- en paradox som tyder på ett allt för tufft arbetsliv, utan
makt och inflytande.
De flesta lämnar arbetslivet före pensionsåldern 65 år. Andelen äldre som
deltar i arbetslivet har minskat kraftigt under 1900-talet. År 1970
förvärvsarbetade 71 procent av männen året innan de fyllde 65 år, mot 39
procent 1997. Förvärvsfrekvensen var för männen i åldersgruppen 25-54 år
vid samma tidpunkter 94 procent respektive 83 procent. 1970
förvärvsarbetade 29 procent av kvinnorna året före 65 års ålder, jämfört med
28 procent 1997. För kvinnor i åldersgruppen 25-54 år var
förvärvsfrekvensen 63 procent 1970 respektive 77 procent 1997. När det
gäller åldersgruppen 65 till 74 år arbetar 12 procent av männen och 3 procent
av kvinnorna. De flesta av dessa män och kvinnor arbetar få timmar, nästan
hälften under 20 timmar.
Arbetslivet måste bli mer flexibelt - dels måste insatser göras för att
förändra attityden till äldre på arbetsmarknaden, dels måste människor ges
förutsättningar att orka arbeta till pensioneringen. Kontinuerlig
vidareutbildning och ökad flexibilitet i arbetslivet är två nödvändiga åtgärder.
Andelen som förvärvsarbetar till pensionsåldern är alltför låg. Ambitionen
måste vara att höja den faktiska pensionsåldern. Den nuvarande trenden mot
ökad förtida avgång från arbetslivet är ohållbar, ur ett samhällsekonomiskt
perspektiv men inte minst ur ett allmänmänskligt perspektiv. Ett hårdare
klimat på arbetsmarknaden gör att många människor inte känner sig
välkomna eller att krafterna sviktar innan pensionen inträder. Det finns
samtidigt många äldre som vill fortsätta att arbeta efter pensioneringen och
som känner sig svikna när de tvingas att lämna arbetet vid en given tidpunkt.
Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om en handlingsplan med
åtgärder för att höja den faktiska pensionsåldern.
Flexibel pensionsålder
Flexibel pensionsålder mellan 60 och 70 år är en del i det
nya pensionssystemet. De ekonomiska förutsättningarna för
detta är reglerade. Däremot finns ännu ingen arbetsrättslig
rätt att, för den som önskar, använda flexibiliteten i det nya
pensionssystemet fullt ut. Lagen om anställningsskydd gäller
inte efter 65 års ålder. Den nuvarande attityden till äldre
arbetstagares medverkan på arbetsmarknaden måste
förändras för att flexibiliteten i pensionssystemet ska bli en
realitet. Arbetsmarknadens parter har inte gjort någon
överenskommelse för att göra det möjligt för människor att
utnyttja flexibiliteten i pensionssystemet. Företrädare för
regeringen har aviserat en lagstiftning i budgetpropositionen
om inte frågan blir löst. Riksdagen bör därför begära förslag
från regeringen med förändringar i de arbetsrättsliga reglerna
för att göra det möjligt att delta i arbetslivet till 67 års ålder.
Detta bör ges regeringen till känna.
En logisk fortsättning är att göra det möjligt för läkare, tandläkare och
annan sjukvårdspersonal att fortsätta vara verksamma även efter 65-årsdagen.
Det förutsätter t.ex. att lagen om allmän försäkring anpassas till en ny
åldersgräns. Regeringen bör återkomma med förslag om att förändra lagen
om allmän försäkring i enlighet med vad som anförts. Detta bör ges
regeringen till känna.
Ekonomin
Äldre har som grupp betraktat fått det bättre ekonomiskt
under de senaste decennierna. Utvecklingen beror till stor
del på ATP-systemets framväxt. Som en följd av ATP-
systemets successiva införande och skillnaderna i tidigare
inkomster har yngre pensionärer högre inkomster än äldre
och män högre än kvinnor. Ytterligare en grupp av
pensionärer har endast rätt till grundpension.
Därmed är de ekonomiska skillnaderna mellan olika pensionärsgrupper
stora. Pensionärer som enbart har grundpension är få, under 10 procent, och
bland dessa är en övervägande majoritet äldre kvinnor. Av pensionärer med
enbart grundpension hade 28 procent inkomster under Socialstyrelsens norm
för socialbidrag, jämfört med 7 procent för samtliga ålderspensionärer. Enbart
en procent av samtliga ålderspensionärer var dock socialbidragstagare.
Ökad grundtrygghet
Fortfarande har många pensionärer mycket låg pension. I
synnerhet tillhör äldre kvinnor den grupp som inte har haft
möjlighet att spara ihop till en egen pension. Centerpartiet
anser att det är angeläget att höja pensionen för dem med låg
eller ingen ATP. Därför föreslår vi en höjning av
pensionstillskottet med 3 000 kronor per år. Vi lägger ett
förslag om höjning av pensionstillskottet i vår ekonomisk-
politiska motion.
Sänk fastighetsskatten
För många pensionärer med låg pension är fastighetsskatten
en betungande utgift. Fastighetstaxeringen måste förändras
och siktet ska vara inställt på ett avskaffande av
fastighetsskatten. Inför de kommande två åren vill vi frysa
taxeringsvärdena och sänka skattesatsen för småhus till 1,2
procent. Det innebär att alla småhusägare får sänkt
fastighetsskatt. I Centerpartiets skattemotion redovisas
förslaget utförligare.
Avgifterna
Regeringen har aviserat att återkomma i frågan om
taxesättning inom äldreomsorgen. Äldrevårdstaxorna inom
vård och omsorg varierar mellan kommunerna. Anledningen
är att kommunerna värderar innehållet olika. Enhetliga taxor
över hela landet skulle förmodligen bli orättvisa då
innehållet skiljer mellan kommunerna. Centerpartiet anser
att taxorna måste vara överblickbara det måste gå att påverka
innehållet och taxornas omfattning. Förbehållsbeloppet ska
sättas så att omsorgstagaren har en skälig levnadsstandard.
Vi avvaktar aviserat förslag från regeringen.