Sammanfattning
Politiken för de äldre kan inte utgå från att alla är lika. Pensionärernas livsvillkor och behov varierar, och var och en måste behandlas med utgångspunkt i sina egna förutsättningar och sin egen vilja.
Äldrepolitiken tenderar ibland att enbart handla om vård och omsorg och om stödjande insatser och omhändertagande. Perspektivet bör vidgas och behandla äldre, en växande andel av befolkningen, som en resurs precis som övriga individer i Sverige. Äldre får inte av samhället betraktas som individer som enbart är i behov av omhändertagande utan som individer som kan tillföra något till samhällets utveckling och vars livserfarenhet är en resurs. De begrepp vi anser ska vara vägledande för äldrepolitiken är delaktighet, självförverkligande, oberoende, värdighet och trygghet.
I motionen föreslår vi bl.a. en åtgärdsplan för att minska antalet förtidspensioneringar och därmed höja den faktiska pensionsåldern. Vi begär förslag om att förändra de arbetsrättsliga reglerna så att den som vill har rätt att arbeta upp till 67 års ålder. Vi vill göra det möjligt för läkare, tandläkare och övrig sjukvårdspersonal att fortsätta arbeta efter 65-årsdagen. Motionen pekar dessutom på en rad åtgärder för att förbättra den ekonomiska situationen för äldre, bl.a. genom höjt pensionstillskott och sänkt fastighetsskatt.
Innehållsförteckning
Förslag till riksdagsbeslut
1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att formerna för samverkan mellan offentlig och ideell sektor bör utvecklas.
2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att pensionärsorganisationer med flera i ett tidigt stadium bör vara delaktiga i den kommunala beslutsprocessen.
3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om samhällsplanering för att naturliga mötesplatser skall växa fram.1
4. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om ett system med hemservicecheckar.
5. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att äldrevården skall bedrivas utifrån en helhetssyn där man sätter individen i centrum och så långt som möjligt respekterar och förverkligar dennes behov.
6. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om en handlingsplan för att höja den faktiska pensionsåldern.2
7. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag om förändringar av de arbetsrättsliga reglerna så att det blir möjligt att delta i arbetslivet till 67 års ålder.3
8. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag som gör det möjligt för läkare, tandläkare och annan sjukvårdspersonal att fortsätta vara verksamma efter 65-årsdagen. 9. 1 Yrkande 3 hänvisat till BoU.
2 Yrkande 6 hänvisat till SfU.
3 Yrkande 7 hänvisat till AU.
Delaktighet
Pensioneringen får inte vara en definitiv gräns för deltagande i samhällslivet. De äldre har ofta goda förutsättningar att under många år aktivt delta i politik och samhällsliv. Erfarenhetsutbyte mellan yngre och äldre är till stor nytta för samhällets utveckling. Samhället måste ställas om efter en ny befolkningsstruktur. Det är inte rimligt att en stor andel av befolkningen inte har möjlighet att delta i samhällslivet på samma villkor som yngre personer. Samhällets syn på äldre bygger till stor del på ett ålderdomligt synsätt, det vill säga att pensioneringen är "slutet på en arbetskarriär". Numera är det i stället början på ett nytt liv.
Ett kännetecken för ett välfärdssamhälle är medmänsklighet. Frivilliga insatser för människor, som är i behov av stöd och hjälp, visar att människor bryr sig om sin omgivning. Allt fler frivilligorganisationer stödjer och hjälper äldre; många gånger är det yngre pensionärer som hjälper äldre personer med vardagliga ting, t.ex. sådant som socialtjänsten tidigare utfört. Dessa insatser är för välfärdssamhället mycket betydelsefulla, samtidigt som det för den enskilde är stimulerande att få visa omtanke. Många organisationer gör en omfattande insats för äldre och ensamma. Kyrkans, Röda Korsets och pensionärsorganisationernas insatser är mycket viktiga för de enskilda individerna och för samhället i stort.
Frivilliginsatserna inom äldreomsorgen kommer säkert att vara en begränsad men betydelsefull del av äldreomsorgen även i framtiden. För många nyblivna pensionärer med relativt många år framför sig kan det bidra till ökad livskvalitet om han/hon kan fylla tiden med kontaktverksamhet med gamla och ensamma inom äldreomsorgen. Det är andra skäl än ekonomiska som gör det angeläget att stimulera frivilligverksamheten inom äldreomsorgen. Frivilligverksamheten bör stödjas via de organisationer som verkar inom området. Formerna för samverkan mellan offentlig och ideell sektor bör utvecklas. Detta bör ges regeringen till känna.
Kommun och landsting bör ha ett intresse av ett väl utvecklat samarbete med pensionärsorganisationerna för att tidigt få del av synpunkter och idéer för att utveckla verksamheten för äldre. De lokala pensionärsråden har en viktig uppgift i det här sammanhanget. Problemet är att råden ofta kommer in i ett alltför sent skede och påverkansmöjligheterna är därmed begränsade. Centerpartiet anser att pensionärsorganisationernas kunskap och engagemang bör komma in i ett tidigare skede av beslutsprocessen, där även vårdtagarna bör vara med; beslut kan ibland i sin helhet överlåtas till de boende. Detta bör ges regeringen till känna.
Självförverkligande
Äldre människor har i dag fler anhöriga och närstående än tidigare. Familjenätverket kring äldre har stärkts under 1900- talet. Fler än tidigare har barn och syskon som fortfarande är i livet. Studier har dessutom visat att många äldre har ett eller flera barn som bor nära. Umgänget mellan generationerna är relativt stort och de personliga kontakterna ökar i omfattning, bland annat på grund av förbättrade kommunikationer och ny teknik. En minskande andel äldre är socialt isolerade - cirka fyra procent av samtliga personer i gruppen 65 till 84 år. Många äldre har omfattande kontakter med vänner och grannar och är aktiva i föreningar, studiecirklar och liknande. Samtidigt är det viktigt att tänka på att de som blir mycket gamla ofta förlorar många av dessa kontaktpunkter.
En god välfärd uppnås bäst i ett samhälle där människor har meningsfulla uppgifter och där alla behövs. Finmaskiga sociala nätverk och lokal samverkan för gemensamma angelägenheter utgör grunden för den sociala tryggheten. I närsamhället samverkar yngre och äldre. De löser gemensamma problem i grannskapet, visar öppenhet och solidaritet oberoende av ålder och andra förutsättningar. Stadsdelar, förorter och samhällen ska planeras så att människor ur olika åldersgrupper kan träffas. Det måste finnas naturliga mötesplatser och tillgång till bra lokaler. Detta bör ges regeringen till känna.
Oberoende
En väl fungerade samhällsplanering är av betydelse för att äldre ska klara sig på egen hand även när hälsan sviktar. De flesta vill vara självständiga och oberoende av extern hjälp. En direkt åtgärd för detta är att bygga fler bostäder för äldre utan omvårdnadsbehov, då det råder brist på detta område. Många äldre saknar egen bil och därför måste kollektivtrafiken fungera och vara anpassad efter äldres krav om tillgänglighet och tillgång. Ny teknik måste vara anpassad efter äldres behov. Myndigheter har ett specifikt ansvar att ombesörja att deras service även anpassas för äldre. Det finns flera områden inom offentliga myndigheter och förvaltning som kan förbättras så att äldre har ett oberoende under längre period i livet.
Servicecheckar
Centerpartiet prioriterar vård, skola och omsorg och därför föreslår vi ökade resurser till den kommunala sektorn. Behoven inom omsorgsområdet är stora och den demografiska utvecklingen kommer att kräva ytterligare resurser framgent. Redan idag finns det ett behov av service som kommunernas omsorg inte kan ge inom ramen för hemtjänsten, men som vi anser kan tillgodoses på annat sätt. Behovet av ökad service behöver mötas samtidigt som den privata tjänstesektorn inom området behöver utvecklas. Därför föreslår vi ett stöd genom hemservicestöd för äldre.
I takt med att de äldre har blivit fler och kommunernas ekonomi har försämrats har hemtjänsten mer och mer övergått från att ha haft karaktären av allmän hemservice för äldre, till att ge äldreomsorg i hemmet. Städning, skötsel av bostad, viss matlagning för jämförelsevis friska pensionärer är enligt de prioriteringar som sker i HSU 2000 och i kommunerna inte en del av generell välfärdspolitik. Kommunernas biståndsbedömning är i dag ytterst strikt - och man prioriterar människor med stort omvårdnadsbehov. Många pensionärshushåll, som inte får hemtjänst, är ändå i behov av service. Det kan vara hjälp med städning, att putsa fönster, klippa gräset, handla och skotta snö - arbetsuppgifter som hemtjänsten inte längre utför men som bidrar till ökad trygghet och trivsel i hemmet. En ökad möjlighet till tjänster i hemmet skulle med all sannolikhet bidra till att många pensionärer skulle kunna hjälpa sig själva under en längre tid och inte behöva anhålla om hjälp av kommunens hemtjänst. Centerpartiet har tidigare lagt förslag i riksdagen om att utveckla hemservicesektorn för äldre.
Pensionärshushållens behov av vardaglig service skulle kunna tillgodoses genom att staten stimulerar den privata tjänstesektorn. Det enklaste sättet att göra detta är genom ett system med hemservicecheckar för pensionärshushåll. Vårt förslag bygger på att det ska omfatta alla pensionärshushåll, förtids- och folkpensionärer, och gälla för alla normalt förekommande tjänster i hemmet. Det som förekommer inom den behovsprövande hemtjänsten ska inte ingå i detta system.
Fördelarna med att subventionera hemtjänsterna är många. Många pensionärshushåll, som är i behov av hjälp, kan på detta sätt få det. Sannolikt kommer många anhöriga känna att de kan bidra med annat än vanliga hushållsgöromål i kontakten med sina äldre anhöriga. Det skulle dessutom underlätta för många kvinnor som ofta utför ett tungt arbete i hemmet. Systemet riskerar inte att tränga undan det grundläggande omsorgsansvaret som kommunerna har. Istället kan det frigöra kommunala resurser till förmån för ökad omsorg. Hemservicestödet har också till syfte att underlätta för anhöriga och bidra till ökad trygghet i hemmet. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om ett system med hemservicecheckar. Centerpartiet har i den ekonomisk-politiska motionen lagt förslag till finansiering av förslaget.
Trygghet och värdighet
Centerpartiets utgångspunkt är att all vård och omsorg ska ha hög kvalitet och att äldre inom vården ska bemötas med stor respekt och värdighet. Människor ska känna trygghet inför sin egen och anhörigas ålderdom. Det är angeläget att anlägga ett långsiktigt perspektiv för utveckling och för att säkra resurserna för äldreomsorgen.
Det finns stora försummade områden inom vården och omsorgen som måste tillgodoses. Centerpartiet har medverkat till att omfördela åtta miljarder kronor för perioden 2002-2004 till hälso- och sjukvården. Resurserna är ett investeringskapital för att förnya vården och omsorgen. De ska användas för att förstärka primärvården, psykiatrin och äldres vård- och omsorg samt för att skapa tillgänglighet till vården och öka mångfalden av vårdutövare. Vi har i en motion, med anledning av propositionen Nationell handlingsplan för utveckling av hälso- och sjukvården, klargjort hur vi vill att hälso- och sjukvården ska utvecklas med utgångspunkt i Centerpartiets och Socialdemokraternas överenskommelse om att tillföra mer resurser till vården och omsorgen.
Många köar inom sjukvården för att få sina behandlingsbara funktionshinder åtgärdade. Dessa funktionsnedsättningar är ett hinder för ett normalt liv samtidigt utan stödbehov från samhället i övrigt. Köerna inom sjukvården för åldersbetingade funktionshinder som t.ex. grå starr, nedsatt hörsel eller förslitningsskador bidrar till minskad livskvalitet och stora kostnader för samhället. Rätt insatta och utprovade hjälpmedel har en stor be- tydelse för många äldres välmående. Att få hjälp att förbättra och vidmakthålla sin funktionsförmåga är viktigt för en god livskvalitet. Hjälpmedel för rehabilitering och trygghet måste säkras för att mer av sjukvården ska kunna ske i hemmet. En helhetssyn och samlad bedömning måste göras i ansvarsfördelningen mellan kommuner och landsting och en hjälpmedelsgaranti bör införas så att väntetiderna kan kortas.
Centerpartiet anser att det behövs en ny vårdgaranti. När ramarna för sjukvården vidgas måste ambitionen vara att skyndsamt arbeta bort köerna, oberoende av diagnos, så att man inom tre månader ska ha fått anvisad behandling. Valfriheten ska omfatta samtliga godkända vårdgivare inom öppenvården och privata vårdgivare. Patienten ska kunna välja sjukhus i hela landet och på lika villkor kunna besöka specialistläkare hos landstinget likaväl som hos privata vårdgivare med avtal. Centerpartiet har i ett annat sammanhang motionerat om vård- och tillgänglighetsgaranti. En permanent finansiell samordning är också av betydelse för funktionshindrades möjlighet att få tillgång till rehabilitering och habilitering. Centerpartiet har i motionen om vården och omsorgen föreslagit permanent finansiell samordning.
Äldrepolitiken kan inte utgå från att alla är lika. Pensionärernas livsvillkor och behov varierar och var och en måste behandlas med utgångspunkt från sina egna förutsättningar och sin egen vilja. De äldre ska ges möjlighet att välja formerna för sin omsorg. Det måste skapas verkliga möjligheter att påverka sin egen eller sina anhörigas omsorg, hur och var man vill bo när behovet av daglig omvårdnad uppstår. Bland annat ska äldrevården bedrivas utifrån en helhetssyn där man sätter individen i centrum och så långt som möjligt respekterar och förverkligar dennes behov. Detta bör ges regeringen till känna.
Trygghet är inte bara tillgång till vård, det handlar även om rätten att känna sig trygg i den miljö man lever - rätten till frihet från brott och övergrepp. Ett av samhällets hörnpelare är att garantera människor säkerhet och trygghet. Polisens arbete ska synas och människor ska veta att de kan få hjälp om något inträffar. Tillgång till service som bank, post, livsmedelsbutik och apotek är en viktig del för att vardagslivet ska fungera. Många äldre känner en stor oro över att den statliga servicen försämras eftersom man inte har tillgång till bil eller saknar möjlighet att utföra vardaglig service via Internet. En trygghetsfråga är att viss grundläggande service garanteras.
Pensioneringen
Vi lever allt längre och är allt friskare. Sjutton procent av svenskarna som går i pension har minst en förälder kvar i livet. I dag är drygt 1,5 miljon människor över 65 år och 432.000 av dessa är över 80 år. Om ett par decennier är var fjärde invånare ålderspensionär. Många 65-åringar kan se fram emot ett friskt och aktivt liv under 20-25 års tid. Samtidigt är det allt fler människor som inte orkar arbeta fram till ålderspensionen. Antalet förtidspensioneringar ökar - en paradox som tyder på ett allt för tufft arbetsliv, utan makt och inflytande.
De flesta lämnar arbetslivet före pensionsåldern 65 år. Andelen äldre som deltar i arbetslivet har minskat kraftigt under 1900-talet. År 1970 förvärvsarbetade 71 procent av männen året innan de fyllde 65 år, mot 39 procent 1997. Förvärvsfrekvensen var för männen i åldersgruppen 25-54 år vid samma tidpunkter 94 procent respektive 83 procent. 1970 förvärvsarbetade 29 procent av kvinnorna året före 65 års ålder, jämfört med 28 procent 1997. För kvinnor i åldersgruppen 25-54 år var förvärvsfrekvensen 63 procent 1970 respektive 77 procent 1997. När det gäller åldersgruppen 65 till 74 år arbetar 12 procent av männen och 3 procent av kvinnorna. De flesta av dessa män och kvinnor arbetar få timmar, nästan hälften under 20 timmar.
Arbetslivet måste bli mer flexibelt - dels måste insatser göras för att förändra attityden till äldre på arbetsmarknaden, dels måste människor ges förutsättningar att orka arbeta till pensioneringen. Kontinuerlig vidareutbildning och ökad flexibilitet i arbetslivet är två nödvändiga åtgärder.
Andelen som förvärvsarbetar till pensionsåldern är alltför låg. Ambitionen måste vara att höja den faktiska pensionsåldern. Den nuvarande trenden mot ökad förtida avgång från arbetslivet är ohållbar, ur ett samhällsekonomiskt perspektiv men inte minst ur ett allmänmänskligt perspektiv. Ett hårdare klimat på arbetsmarknaden gör att många människor inte känner sig välkomna eller att krafterna sviktar innan pensionen inträder. Det finns samtidigt många äldre som vill fortsätta att arbeta efter pensioneringen och som känner sig svikna när de tvingas att lämna arbetet vid en given tidpunkt. Riksdagen bör hos regeringen begära förslag om en handlingsplan med åtgärder för att höja den faktiska pensionsåldern.
Flexibel pensionsålder
Flexibel pensionsålder mellan 60 och 70 år är en del i det nya pensionssystemet. De ekonomiska förutsättningarna för detta är reglerade. Däremot finns ännu ingen arbetsrättslig rätt att, för den som önskar, använda flexibiliteten i det nya pensionssystemet fullt ut. Lagen om anställningsskydd gäller inte efter 65 års ålder. Den nuvarande attityden till äldre arbetstagares medverkan på arbetsmarknaden måste förändras för att flexibiliteten i pensionssystemet ska bli en realitet. Arbetsmarknadens parter har inte gjort någon överenskommelse för att göra det möjligt för människor att utnyttja flexibiliteten i pensionssystemet. Företrädare för regeringen har aviserat en lagstiftning i budgetpropositionen om inte frågan blir löst. Riksdagen bör därför begära förslag från regeringen med förändringar i de arbetsrättsliga reglerna för att göra det möjligt att delta i arbetslivet till 67 års ålder. Detta bör ges regeringen till känna.
En logisk fortsättning är att göra det möjligt för läkare, tandläkare och annan sjukvårdspersonal att fortsätta vara verksamma även efter 65-årsdagen. Det förutsätter t.ex. att lagen om allmän försäkring anpassas till en ny åldersgräns. Regeringen bör återkomma med förslag om att förändra lagen om allmän försäkring i enlighet med vad som anförts. Detta bör ges regeringen till känna.
Ekonomin
Äldre har som grupp betraktat fått det bättre ekonomiskt under de senaste decennierna. Utvecklingen beror till stor del på ATP-systemets framväxt. Som en följd av ATP- systemets successiva införande och skillnaderna i tidigare inkomster har yngre pensionärer högre inkomster än äldre och män högre än kvinnor. Ytterligare en grupp av pensionärer har endast rätt till grundpension.
Därmed är de ekonomiska skillnaderna mellan olika pensionärsgrupper stora. Pensionärer som enbart har grundpension är få, under 10 procent, och bland dessa är en övervägande majoritet äldre kvinnor. Av pensionärer med enbart grundpension hade 28 procent inkomster under Socialstyrelsens norm för socialbidrag, jämfört med 7 procent för samtliga ålderspensionärer. Enbart en procent av samtliga ålderspensionärer var dock socialbidragstagare.
Ökad grundtrygghet
Fortfarande har många pensionärer mycket låg pension. I synnerhet tillhör äldre kvinnor den grupp som inte har haft möjlighet att spara ihop till en egen pension. Centerpartiet anser att det är angeläget att höja pensionen för dem med låg eller ingen ATP. Därför föreslår vi en höjning av pensionstillskottet med 3 000 kronor per år. Vi lägger ett förslag om höjning av pensionstillskottet i vår ekonomisk- politiska motion.
Sänk fastighetsskatten
För många pensionärer med låg pension är fastighetsskatten en betungande utgift. Fastighetstaxeringen måste förändras och siktet ska vara inställt på ett avskaffande av fastighetsskatten. Inför de kommande två åren vill vi frysa taxeringsvärdena och sänka skattesatsen för småhus till 1,2 procent. Det innebär att alla småhusägare får sänkt fastighetsskatt. I Centerpartiets skattemotion redovisas förslaget utförligare.
Avgifterna
Regeringen har aviserat att återkomma i frågan om taxesättning inom äldreomsorgen. Äldrevårdstaxorna inom vård och omsorg varierar mellan kommunerna. Anledningen är att kommunerna värderar innehållet olika. Enhetliga taxor över hela landet skulle förmodligen bli orättvisa då innehållet skiljer mellan kommunerna. Centerpartiet anser att taxorna måste vara överblickbara det måste gå att påverka innehållet och taxornas omfattning. Förbehållsbeloppet ska sättas så att omsorgstagaren har en skälig levnadsstandard. Vi avvaktar aviserat förslag från regeringen.
Stockholm den 4 oktober 2000
Kenneth Johansson (c)
Birgitta Carlsson (c)
Agne Hansson (c)
Rolf Kenneryd (c)
Gunnel Wallin (c)