Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behov av skärpta krav på socialtjänsten att ge de drabbade
hjälp och stöd vid avhysning.
Motivering
Med avhysning menas att någon genom kronofogdemyndighetens (KFM)
ingripande avhyses från fastighet, lägenhet, kontor eller annat utrymme.
Innan kronofogdemyndigheten avhyser någon måste det finnas ett beslut
om avhysning. Beslutet kan meddelas av domstol. När någon ansöker om
avhysning av en hyresgäst hos KFM så skall myndigheten enligt 16 kap. 2
§ i utsökningsförordningen bland annat underrätta socialnämnden i den
kommun där bostaden finns. Nämnden ska underrättas om tiden för
avhysningsförrättningen. Den som skall avhysas måste också underrättas
om detta senast en vecka före avhysning.
Samarbetet mellan KFM och de sociala myndigheterna fungerar väl. Trots
detta inträffar det alltför ofta vid avhysningsförrättningar att bostadsfrågan
för
hyresgästen inte varit löst vid avhysningstillfället. Det har hänt att det gällt
barnfamiljer och vuxna missbrukare som inte varit i stånd att bevaka sina
intressen eller anmält sin belägenhet för de sociala myndigheterna. KFM har
inget formellt ansvar för hyresgästens situation efter avhysningen, och
situationen har därför i dessa fall blivit ohållbar. De sociala myndigheterna
uppger att de inte har någon uppsökande verksamhet utan att det förutsetts att
de som berörs själva tar kontakt för att få hjälp.
För att undvika att utsatta människor inte ska komma i kläm och lämnas
vind för våg borde reglerna ändras så att det blir obligatoriskt för de sociala
myndigheterna, om situationen inte lösts innan avhysningen, att närvara vid
avhysningsförrättningen och aktivt utreda om det behövs hjälpinsatser.
Alternativt bör KFM få möjligheter att lämna anstånd i avvaktan på agerande
från de sociala myndigheterna. Detta även mot hyresvärdens bestridande.
Möjligheterna till sådant anstånd är i dag starkt begränsade och förutsätter för
längre tid att ersättning utgår till hyresvärden av hyresgästen.