Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om behovet av en omfattande och generaliserbar undersökning om
homosexuellas livsvillkor och livskvalitet.
Motivering
Enligt Världshälsoorganisationen är hälsa "ett tillstånd av fullständigt
fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande och inte blott frånvaron av
sjukdom eller handikapp". Fullständig hälsa blir alltså en vision. Många
homo- och bisexuella är i dag inte ens i närheten av psykiskt och socialt
välbefinnande, det finns det svenska och internationella undersökningar
som visar. Det är inte homosexualiteten i sig som gör att bögar och
lesbiska mår dåligt. Det är de yttre strukturerna som gör att man som
grupp mår sämre. Utanförskapet i en kultur skapar stress, som leder till
dålig hälsa.
Ungdomar
Homosexualiteten finns trots allt som ett alternativ i dag, men självfallet
är accepterandet av den egna sexualiteten och identifikationsprocessen en
livsavgörande fråga för ungdomar som inser att de är attraherade till
personer av samma kön. Undersökningar visar att många homo- och
bisexuella ungdomar under denna period av livet, i ett samhälle där
homosexualitet har negativa förtecken, far mycket illa.
Självmordsfrekvensen bland dem ligger till exempel mycket högre än
bland heterosexuella ungdomar.
Äldre
En annan utsatt grupp är äldre lesbiska kvinnor och homosexuella män.
De homo- och bisexuella som i dag är äldre växte upp under en extremt
homofob period och öppenheten bland äldre homo- och bisexuella är
betydligt mindre än bland yngre. Tvånget att leva dolt har blivit ett
livsmönster för många, som dessvärre har införlivat omgivningens
negativa föreställningar om homosexuella med sin självbild eller
personlighet. Att vara äldre homosexuell och inte klara sig själv kan
innebära avsevärda problem inom existerande äldreboende och
åldringsvård, eftersom det idag saknas homokompetens (kunskap om och
insikt i homosexuellas levnadsvillkor) inom äldreomsorgen.
Våld
1999 startades en "Brottsofferjour för homosexuella" i Stockholm, som
vänder sig till "bögar, lesbiska, bisexuella och könsöverskridare". Våld
mot homosexuella är ett allvarligt problem, som tidigare knappast varit
känt utanför den homosexuella gruppen, men som nu har blivit mer och
mer synligt genom forskning.
Alkohol
Hittills har kunskapen om homo- och bisexuellas levnadsmönster varit
dålig men de fåtal undersökningar som gjorts i Sverige på senare tid (en
majoritet bekostade av Folkhälsoinstitutet) indikerar till exempel att
homosexuella mäns och lesbiska kvinnors alkoholkonsumtion och
dryckesmönster märkbart skiljer sig från den övriga befolkningens och att
alkoholen har stor betydelse i delar av den homosexuellas kulturen.
Ansträngningarna att nå missbrukarvården med information om
homosexuella aspekter på beroende och behandling har varit mindre
framgångsrika. Intresset har varit mycket litet, förmodligen beroende på
att man upplever frågan som inte relevant i vården. Den inställningen
illustrerar på ett talande sätt homo- och bisexuellas osynlighet i vården
och den okunnighet om homosexuellas liv som fortfarande råder inom
hälso- och sjukvård.
Lesbisk hälsa
Lesbiskas osynlighet i vården behöver uppmärksammas och
vårdpersonalens bristande insikter i att lesbiska kan ha speciella behov
eller hälsoproblem. Hiv har gjort de homosexuella männen och deras
behov synliga och egna mottagningar har skapats för dem, medan lesbiska
i stor utsträckning låter bli att gå till gynekologiska undersökningar och
till mammografi, därför att man som lesbisk kände sig otrygg i mötet med
vården. Det finns hittills bara en kvinnohälsa för lesbiska och den är
förlagd i Stockholm. Detta är en stor brist att detta inte har spridit sig i
resten av landet. Därför måste en översyn göras i syfte att öka
spridningen.
HAART
Med kombinationsbehandlingarnas (Highly Active Anti-Retrovirus
Treatment, HAART) införande 1996 förändrades situationen för
hivpositiva och för hivpreventionen radikalt. För de flesta innebar
behandlingarna ett förbättrat hälsotillstånd och bättre livskvalitet.
Konsekvenserna är dock inte odelat positiva. Återanpassning till livet,
både arbete och socialt, har inte varit helt problemfri. Till detta kommer
att medicineringen är väldigt krävande, med besvärande biverkningar och
oerhört stränga krav på följsamhet och kontrollerad livsföring. Detta
måste synliggöras.
Homosexuella invandrare
En särskilt utsatt grupp är homosexuella invandrare, vars livsvillkor har
undersökts och redovisats i en pilotstudie utförd av Institutionen för
socialt arbete vid Göteborgs universitet. (Thomas Haansbæk:
"Levevillkor og livskvalitet blandt homoseksuelle indvandrerkvinder og
indvandrermænd i Sverige", Institutionen för socialt arbete, Göteborgs
universitet augusti 2000)
Utanförskapet kan sägas vara dubbelt för denna grupp: Kommer jag ut som
homo- och bisexuell riskerar jag att uteslutas från det etniska och kulturella
sammanhang jag lever i samtidigt som jag som invandrare är rädd för att
bemötas med misstro och negativa attityder också från det svenska samhället.
Förtryck, livsstil och hälsa
Erfarenheter visar på att ojämlikhet och social utsatthet bidrar till ohälsa.
Homo- och bisexuella är en unik minoritet i så måtto att man måste
deklarera sig själva för att synas. I en familj av färgade, invandrare eller
någon annan utsatt grupp delar alla denna minoritetsegenskap och därmed
följande utanförskap i samhället. Men den homosexuelle är nästan alltid
ensam. Homosexuella blir väldigt lätt osynliggjorda. Om man inte själv
klart och tydligt klargör att man är homosexuell förutsätter omgivningen
att man är heterosexuell. Osynligheten tillsammans med social och legal
diskriminering leder till utanförskap både för individen och för
kollektivet. Fördomar och homofobi leder också till dålig självkänsla,
som för en del människor får katastrofala kon-
sekvenser. Fysiskt och psykiskt våld mot homosexuella definierar också
gruppen på ett negativt sätt.
Kunskapsinhämtningen om homosexuellas folkhälsa måste ske utifrån en
mängd utgångspunkter: kvinnliga och manliga perspektiv, hivpositivas och
hivnegativas, äldre och yngre, storstad och landsbygd, att leva öppen och dold
etc. Socialstyrelsens folkhälsorapporter har bl.a. visat att det finns stora
skillnader i hälsa mellan olika sociala grupper. Mot den bakgrunden är det
viktigt att man vid uppföljning och utvärdering av de nationella
folkhälsomålen har ett målgruppsperspektiv där homo-, bi- och transsexuella
inkluderas.
Hälsoutvecklingen - vad vi vet och inte vet
Vi vet förhållandevis lite om svenska homo- och bisexuellas livsvillkor
och livskvalitet. På den skandinaviska arenan finns emellertid en stor
undersökning som nyligen utförts av Norsk Institutt for forskning om
oppvekst, velferd og aldring (NOVA) Rapport 1/1999: "Levekår og
livskvalitet blant lesbiske kvinner og homofile menn".
Undersökningen visar att även om den stora majoriteten av homo- och
bisexuella i Norge mår bra och lever goda liv så är den minoritet som mår
dåligt bland homo- och bisexuella förhållandevis större än i befolkningen som
helhet. Deras problem är i vissa fall mycket svårare. Tvärtemot vad alla
förväntade sig var det gruppen ungdomar och unga vuxna (16-24 år) som
hade det svårast. Till exempel visade det sig att mer än var fjärde ung bög
försökt ta sitt eget liv en eller flera gånger. Andra undersökningar från andra
länder visar liknande resultat. Den viktigaste av dessa är Ramafedi, French,
Story, Resnick and Blum: "The Relationship between Suicide Risk and
Sexual Orientation", American Journal of Public Health 1998:88(1):57-60.
Inga heltäckande och generaliserbara undersökningar är gjorda i Sverige
men början till kunskap finns inom olika ämnesområden. Det var länge sedan
man i Sverige undersökte homosexuellas livsvillkor. 1978 tillsattes en
utredning för att kartlägga homosexuellas situation i samhället. Betänkandet
avgavs 1984, Homosexuella och samhället (SOU 1984:63). Det finns ett klart
behov av att göra en svensk undersökning motsvarande den norska och få
fram svenska homo- och bisexuellas livsvillkor och livskvalitet.
Internationell forskning visar i flera fall på ojämlikhet i hälsa för homo-
och bisexuella jämfört med befolkningen i allmänhet. Den svenska
kunskapsmängden är väldigt liten. Det saknas exempelvis vetenskaplig
belysning av följande frågeställningar:
- Resulterar den livslånga stressen homo- och bisexuella utsätts för genom
den ständiga komma ut-processen/rädslan för att bli avslöjad i en
försämrad hälsa? Och i så fall på vilket sätt? Är homo- och bisexuella
därför utsatta för stressjukdomar i större utsträckning än andra?
- Alkoholens roll i de homo- och bisexuella delkulturerna behöver
undersökas grundligare.
- Det finns indikationer på att homo- och bisexuella röker mer än andra.
Faktisk kunskap saknas.
- Kunskapen om droganvändning bland homo- och bisexuella och dess
konsekvenser är i det närmaste obefintlig.
- Få beteendevetenskapliga forskningsrapporter har genomförts i Sverige
inom området Säkrare sex, riskreduktion och hivprevention.
- Vi saknar helt kunskap om eventuellt våld i nära relationer bland homo-
och bisexuella. Erfarenheten säger oss att det förekommer men någon
forskning finns inte.
- Seriös svensk forskning kring homosexuella familjebildningar är ytterst
begränsad. Denna forskning kan väl inlemmas i forskningsområdet socialt
arbete, där man ser på hur familjen och föräldraskapet är under förändring
och man i mycket ifrågasätter den gällande diskursen kring kvinnors och
mäns givna roller.
- Attityder och homofobi i vården är ett annat område där kunskap saknas i
stor utsträckning.
- Hur behandlas homo- och bisexuella inom psykiatrin? Det finns
indikationer på att man fortfarande behandlar den sexuella läggningen som
problemet som skall behandlas bort.
Det mest grundläggande är att en undersökning av samma omfattning och
generaliserbarhet som den norska undersökningen om homosexuellas
livsvillkor och livskvalitet omgående genomförs.